Haverdalsreservatet, norr om Halmstad, del 4 20201026
Nu ska ni få följa med upp på en jättelik sanddyn som faktiskt är Sveriges högsta med en fantastisk utsikt över land och hav.
Haverdalsreservatet ligger precis vid havet och är ett av Hallands äldsta naturreservat. Här är naturen varierad och krokiga tallar och barrbeklädda stigar blandas med sanddyner och strandhed.
Det är många trappsteg upp på Sveriges högsta sanddyn där man på toppen befinner sig 36 meter över havet.
Haverdalsreservatet ligger precis vid havet och är ett av Hallands äldsta naturreservat. Här är naturen varierad och krokiga tallar och barrbeklädda stigar blandas med sanddyner och strandhed. Bilden är tagen halvvägs upp på den 36 meter höga dynen Lynga sanddyn.
Haverdalsreservatet myllrar av stigar som går kors och tvärs genom skogen och passar bra för löpning, vandring och cykling. Här finns även Sveriges högsta sanddyn, Lynga sanddyn, som är 36 meter hög, i vissa texter till och med 37 meter hög. Dynen bjuder på spektakulär utsikt över skog och hav. Vi är nu strax uppe på toppen av detta sandberg och Halland breder om några meter ut sig under och nedanför oss.
Det känns lite overkligt när man närmar sig toppen att tänka sig att detta berg av sand bara är ett berg av sand, flygsand som fordom blåste in över jordbrukslandskapet. Notera den lilla självsådda bergtallen i mitten av bilden.
Bergtall, "Pinus mugo", är ett litet barrträd med utbredda grenar som ofta blir buskformig. Grenar och stam är ofta smala, böjda och mer eller mindre vridna. Barken är gråbrun. Bergtall bär kottar redan som mycket ung vilket skiljer den från tall, ”Pinus sylvestris”. Barren är vridna och sitter två tillsammans på små kortskott, de är mörkgröna och blir tre till åtta centimeter långa. Kottarna är blanka, inte matta som hos tall, och de är mer rakt utstående från grenarna. Fröfjällens knölar är ofta sneda och något ihoptryckta.
Två underarter brukar urskiljas, vanlig bergtall, Pinus mugo mugo”, som är buskformig och fransk bergtall, ”Pinus mugo uncinata”, som vanligen är mer trädformad och som har utspärrade nedre fjäll på kottarna. Avgränsningen mellan de två underarterna är dock oklar.
Bergtall hör hemma i Centraleuropas bergstrakter, men har planterats i stor skala i södra Sverige som skyddsplantering eller som sandbindare på flygsand vid kusterna. På de platser där den har planterats frösår den sig och måste betraktas som helt naturaliserad. Första fynduppgift som förvildad är från Bohuslän och publicerades år 1927, artnamnet ”mugo” är det rätoromanska namnet på bergtall.
I Haverdals naturreservat finns Sveriges högsta sanddyn som till och med är en av Skandinaviens högsta sanddyner. Lynga sanddyn som sträcker sig 36 meter över havet har en smal och ganska brant trappa som leder upp till toppen där man har en vidunderlig utsikt över strandskogen och havet.
Träden i Haverdals naturreservat är knotiga med slingrande stammar och märkliga former och så är de även på toppen av Lynga sanddyn. Ån Skintan flyter genom en tät grönska i detta sand- och dynlandskap innan den slutligen mynnar ut i havet vid Haverdals strand.
Utsikten från Lynga sanddyn hela 36 meter över havet är magnifik och bilden är tagen åt söder ner emot Vilshärad som ligger i fjärran dold av bergtallskogen.
Här är bilden tagen åt norr och någonstans i fjärran ligger samhället Haverdal. Lynga sanddyn är inte så dramatisk brant åt norr utan är mer sluttande men ändå mäktig och imponerande.
Utsikten från den 36 meter höga Lynga sandyn är i detta fall åt sydväst där västerhavet ligger och breder ut sig bakom skogsranden.
Det var lättare att gå upp på Lynda sanddyn än att gå ner från densamma, det var i alla fall så vi upplevde det denna dag.
Väl trettiosex meter längre ner från Lynga sandyns topp räknat började vi vår vandring ner mot stranden men det är en annan historia som kommer att berättas i nästa avsnitt i min serie från Haverdalsreservatet. Notera den långa och raka stenmren till höger, här höll den lilla gärdsmygen till när vi gick förbi.
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan