Osudden och Videskogen, del 3 20210822 Krönika 282
Nu är jag framme i den nordöstra viken av Vidöstern, som väl närmast får betraktas som en egen liten sjö avsnörd från stora Vidöstern av våtmarker med kraftig vegetation. Här finner jag kraftiga vassbälten och mängder med annan vattenvegetation såsom gula- och vita näckrosor och vattenpilörter med mera.
Bland näckrosbladen sticker det upp en vit blomma som jag aldrig sett förut och jag får konsultera min medhavda flora. Det visar sig vara arten vattenaloe, eller dyborre, som den också kallas.
Vattenaloe, ”Stratiotes aloides”, är en vattenväxt som lever på ganska grunt vatten och ofta förekommer i stora bestånd. Dess långsmala vasst sågtandade blad sitter samlade i en rosett som är löst fäst i botten.
Vattenaloe blommar i juli-augusti, när blomningstiden närmar sig sträcker sig plantan så att bladspetsarna och blommorna kommer upp ovanför vattenytan.
Blommorna är vita och ganska stora med tre vita kronbladslika hylleblad, tre foderbladslika yttre hylleblad och två gröna tjocka hölsterblad med något inåtböjda spetsar.
Vattenaloe är tvåbyggare liksom de andra dybladsväxterna i familjen ”Hydrocharitaceae”, och i norra Europa finns nästan bara honplantor.
”w. i träsk. Örtbladens hwasshet beswärar slåttermannens fötter: hyser mycket Insekter”.
Ur ”Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom” av C. F. Hoffberg år 1792.
De gula blommorna bland näckrosbladen heter vattenbläddra, ”Utricularia vulgaris”, och är en fritt flytande ört med omkring en decimeter breda och en meter långa skott. Bladen är ljusgröna eller har ofta en brunaktig färg, bladflikarna är hårfina och klädda med mängder av fångstblåsor.
Arten blommar i juli-augusti, blomstängeln är rak och en till två decimeter hög, blommorna är klargula med en ganska lång, snett nedåtriktad sporre och nedvikta kanter på läppen.
Till vänster på bilden ser man ytterligare en blommande vattenaloe eller dyborre.
Mot det grånade virket i den lilla bryggan vid båthamnen på Osudden samt i det sneda men skarpa sommarsolljuset där skuggorna framhävs ter sig den blågula besksötan som en installation i ett naturens eget konstverk.
Pumphuset vid Osudden i fjärran är en viktig plats för ornitologerna i Värnamotrakten.
Platsen är mycket bra för att observera fågelsträck och jordbruksmarken i anslutning till det lilla huset är även en bra rastplats för de sträckande fåglarna.
En söderutsikt från Pumphuset med Vidösterna som bakgrund och en knapp mil söderut ligger samhället Åminne och Åminne Bruk på sjöns västra sida. Här finns Smålands bäst bevarade sjömalmshytta som byggdes enligt den tidens nyaste teknik när 1800-talet övergick i 1900-tal.
Marken närmast på bilden betas av ett antal nötdjur som är våra viktigaste och bästa naturvårdare.
En utsikt åt norr från Pumphuset med åkrar, ängar och Värnamo stad i bakgrunden, tyvärr skär väg 27 rakt igenom detta vackra natursceneri och stör stillheten.
Här rastade och jagade två jordugglor vid mitt besök...som jag dock tyvärr missade.
I gräset vid Pumphuset fanns det hundratals med grågäss och det är bara var-gässens halsar som man vid fototillfället såg och dessa såg och hörde allt. Vid minsta fara alamerade de övriga fågelkamrater som genast tog till vingarna vilket de gjorde några gånger när den bruna kärrhöken jagade förbi.
Här sitter hon i klibbalsbusken, den bruna kärrhökshonan, och känner sig lurad på maten.
Den bruna kärrhöken, ”Circus aeruginosus”, har varit svårt drabbad av miljögifter, men sedan alkylkvicksilverbetningen förbjöds i Sverige år 1966 och DDT-förbudet infördes har situationen förbättrats.
Dessutom har rovfågeljakten utmed kärrhökarnas sträckvägar genom Västeuropa minskat på senare år genom skärpt jaktlagstiftning.
Arten är fridlyst i Sverige sedan år 1919.
På Pumphuset hittar jag denna installation med en gräsandsdocka och en liten skylt.
Det vackert gyllenbruna vetefälten vid Osudden visar på ett gott år och vi slipper förhoppningsvis att svälta i år också.
Avslutningsbilden blir på den nya hängbron över Lagan strax norr om Osudden. En sådan bro i miniformat skulle jag vilja ha alldeles norr om motorvägsbron mellan Västra lägret och Östra lägret i Skillingaryd.
Det skulle möjliggöra att Fågelforsleden kunde vandras även på den likaledes vackra västra sidan av Lagan mellan Östra lägret och Fågelforsleden.
Ljudet från motorvägen får man försöka bortse ifrån även om det inte alltid är lätt.
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan