Södra Duveled, Eneveken och Dule bäck och kvarn, del 3 20210328
När jag kom över krönet och upp till den lilla dammen så låg isen fortfarande kvar men den hade börjat släppa från kanterna så något äventyr där jag som räven raskar över isen blev det verkligen inte!
Skogsbingelkullen med den ståtliga solitärtallen känns inte direkt inbjudande ut än så länge men den tiden kommer då detta är platsen där jag helst intar mitt kaffe med dopp.
Kuddticka, ”Phellinus punctatus”, är en resupinat, kuddformad, flerårig ticka som fullt utvecklad alltid är tjockast i mitten. Kuddtickan kan växa på allehanda lövträd, men är vanligast på Salix, hassel och hägg och klibbal. Normalt växer den på döda, upprätta stammar eller grenar, och dör relativt snabbt om substratet hamnar på marken. Arten är en karaktärsart för äldre hassellundar och Salix-snår i södra Sverige, där den är mest frekvent i de östra delarna och ovanlig i Norrlands inland.
Eldticka, ”Phellinus igniarius”, är en mycket variabel ticka som bildar tydliga, konsolformade eller hovlika hattar, som kan bli upp till 20-30 centimeter breda och drygt 1 decimeter tjocka. Ovansidan är fårad och oftast tydligt sprickig, gråsvart till svart, ibland kontrasterande med en rödbrunaktig till kanelfärgad kantzon. 
Hasselbuskarna blommar på andra sidan dammen och man kan se en tydligt gulaktigt färg som kommer sig av de gulaktiga hanhängerna.
Detta är ett hanhänge från hassebusken som just nu blommar men jag hittade inga vackert röda honblommor. Oooh...atcho...prosit!
Pollen från i första hand hassel och al har börjat göra livet jobbigt för allergiker, inklusive mig själv!
Vätterosorna utmed den lilla bäcken som levererar vatten till dammen låter också vänta på sig ytterligare några veckor. Dessutom behövs det vårvärme och regn!
Dessa fem apelsinfärgade saker i olika storlekar är nya fruktkroppar från klibbtickan som växer inuti den gamla björklågans ved.
Risigt säger en del, vackert säger andra, hursomhelst, den döda veden är en mycket viktig del i och för den biologiska mångfalden!
Kranshakmossa och blåsippa hör vanligtvis ihop i naturen. Ser ni blåsippebladen?
Kranshakmossa, ”Rhytidiadelphus triquetrus”, är en art av mossa som är allmän i stora delar av södra Sverige, dock mer och mer sällsynt ju längre norrut man kommer. Kranshakmossan växer vanligen i lövskogar men även i barrskogar om det är kalkrik och näringsrik jord. Arten hör ofta ihop med blåsippa.
Blåsippa, smultron och vårfryle men bara som blad än så länge. Vi behöver regn och vårvärme och det fort om våren ska ta riktig fart!
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan