Örtofta slott, sockerbruk och rara fåglar, del 1 20210924 Krönika 295

Örtofta slott ligger i Örtofta socken i Eslövs kommun i utkanten av Örtofta by.
Örtofta tillhör de allra äldsta slotten, borgarna, i Skåne och är känt redan på 1000-talet och var under medeltiden ett av de mest betydelsefulla godsen.
Den första kände ägaren hette Trugot Has som bodde här redan på 1380-talet. Tillsammans med andra förnäma skånska män hade han slutit lands- och särfred mellan Skåne och Sverige ety Skåne tillhörde Danmark på den här tiden.
Trugots son Trued Has övertog senare Örtofta. Han var riddare och blev år 1412 hövitsman på Gotland där han byggde ut Visborg slott. Han kom att bli kvar på Gotland fram till sin död år 1437 tjugofem år senare så han var troligen inte många gånger på Örtofta.
Borgherrarna på Örtofta hade så kallad birkerätt, det vill säga full domsrätt enligt stadslagen över befolkningen. Egendomen bildade ett litet självständigt rike där borgherrens lagar gällde. Där fanns eget tingshus, stockar för stockstraff samt även avrättningsplats.
Det är lite ovisst vem som är grundaren av Örtofta, för år 1396 utfärdade unionsdrottningen Margareta ett förbud mot att uppföra borgar eller fästen. Detta förbud upphävdes först år 1483 och det är knappast troligt att ett hus byggdes på Örtofta mellan dessa år. År 1483 ägdes Örtofta av riksrådet Tönne Vernesen Parsberg, och troligen var det han som på slutet av 1400-talet lät uppföra ett hus varav rester ännu finns i den nuvarande borgen.
År 1632 köpte landsdomaren i Skåne Henrik Ramel Örtofta. Han var även ägare till Bäckaskog gods. Han lät uppföra en grundmurad loge och lada år 1635 och försåg några år senare även kyrkan med ett torn samt byggde landsvägsbron som för övrigt tillbyggdes på 1900-talet.
År 1727 blev Christian Barnekow, 1694-1762, ensam ägare då han löste ut sin brors del i slottet, vilket de bägge fått i arv. Christian lät göra en grundlig reparation av huvudbyggnaden vilket inskriftstavlan ovanför ingångsdörren vittnar om. Den bär Barnekows och Stenbocks vapen och årtalet 1728 och där står följande:
Thetta huset utan fara
Wärdes Herren så bevara
Att thet wäl och länge står
Rätter arving alltid får
Christian Barnekow blev på 1740-talet landshövding i Kristianstads län och överkommendant i residentstaden och upphöjdes i friherrligt stånd. Han borde därför inte ha bott på Örtofta utan i staden och på sitt närliggande slott Vittskövle. Släkten Barnekow var ägare till slottet från mitten av 1600-talet och under hela 1700-talet.
Efter Christian Barnekows död år 1762 ärvdes Örtofta av hans dotter Margareta Magdalena och hennes man hovmarskalken och friherren Carl Filip Sack. När de flyttade in hade gården varit obebodd en längre tid och en inre restaurering var nödvändig.
Margareta Magdalenas bror hette Adolf Fredrik Barnekow och var en skicklig trädgårdsarkitekt och han hjälpte systern att på 1770-talet försköna omgivningarna till Örtofta och en barockpark och trädgård anlades väster om borgholmen på åns andra sida. Dessvärre låg lite av byn i vägen och två bondgårdar fick rivas och flyttas längre bort från gården.
Mellan åren 1857-1861 fick slottet sitt nuvarande utseende då flyglar och torn uppfördes. Det var den danske arkitekten Ferdinand Meldahl som stod för ritningarna.
Idag är Örtofta privatägt men det arrangeras bröllop, konferenser, fester & events för små och stora sällskap på slottet.
Bakom trädridån och alla fasanerna från fasanfarmen ligger det stora sockerbruket i Örtofta och ett antal hundra meter till höger på bilden finns ett antal vattenfyllda dammar som utövar en kraftfull lockelse för fåglar.
Örtofta sockerbruk är ett sockerbruk i Örtofta i Eslövs kommun. Bruket drivs av Nordic Sugar med varumärket Dansukker som ingår i tyska Nordzucker-koncernen.
Vid sockerbruket omvandlas sockerbetor till socker. Man överför även fjärrvärme till Lund och Eslöv via värmeledningar så att energi från sockerbruket tas tillvara.
Fabriken är Sveriges enda kvarvarande betsockerbruk, sedan Köpingebro sockerbruk stängde 2006. Sockerraffinaderiet i Arlöv stängs 2022. Tillverkningen i Arlöv har varit inriktad på sockerlösningar, siraper och andra specialsockerprodukter med utgångspunkt från råsocker från Örtofta sockerbruk.
Örtofta sockerbruksdammar hör till sockerbruket och det är ingen inbjudande miljö, det finns faktiskt varningsskyltar om att det är livsfarligt att beträda de sanka gungflybassängerna fyllda av produktionsrester från sockertillverkningen i Örtofta. Men fåglarna tycks trivas, såväl i de fyllda sockerbetsträsken som i de övriga dammarna, mer eller mindre halvfyllda eller helfyllda med lakvatten i olika grader av rening. Tyvärr har den framgångsrika sockertillverkningen i Örtofta medfört att dammarna fyllts på allt mer och nya dammar kanske måste grävas. Anledningen till vårt besök denna gång var att få se de i Sverige mycket rara styltlöparna, ett vuxet par med tre årsungar.
Sveriges klassiska förlust i fotboll mot Japan under OS år 1936 innehöll ett klassiskt referat av Sven Jerrings.
En match som mycket överraskande slutade 2–3 till Japan trots att Erik Persson via två mål tog Sverige till en 2–0-ledning i den första halvleken. Men i den andra halvleken gjorde Japan tre mål, vilket kommentatorn Sven Jerring refererade på ett klassiskt sätt.
Man tror inte sina ögon. Det är obeskrivligt. Det kan inte talas om en gång. Det var den underligaste match jag sett i hela mitt liv, inledde han sin sammanfattning i matchens slutskede, innan det strax därefter avslutades med orden:
Japaner, japaner försvarande japaner, från sig vilt slåendes japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som gör allt för att bärga segern för Nippon.
När jag såg alla fasaner så tänkte jag på detta klassiska Jerring-referat men med fasaner istället för japaner.
Fasaner, fasaner försvarandefasaner, från sig vilt slåendes fasaner och lika vilt angripande svenskar. Fasaner som hoppar, fasaner som kastar sig, fasaner som gör allt för att bärga segern för Nippon.
Fasanen finns nästan bara i jordbruksmark och i trädgårdar. Arten minskar i Sverige då jordbruket blir mer intensivt. Fasanen är populär bland jägare och arten fördes in i Sverige på 1800-talet.
Fasantuppen lämnar sällan några tveksamheter om arttillhörigheten. Fasanhönan kan möjligen förväxlas med andra fält- och skogshönsarter. I uppfloget syns dock den långa och spetsiga stjärten, dock inte lika lång som hos tuppen, vilken saknas hos andra skog- och fälthönsarter.
Tuppens spelläte som framförallt hörs under vår och försommar kan beskrivas som ett tvåstavigt bullrigt kacklande ”Kaak-paak”. Tuppen kan också höra ett bullrande flaxande med vingarna ofta i samband med spellätet. I uppfloget hörs ofta diverse kacklande läten.
Fasanen har sin ursprungliga och naturliga utbredning i Östra Asien. Den inplanterades i slutet av 1800-talet i Sverige, och är en del av den vilda faunan. Idag finns fasanen norrut upp till en linje mellan norra Uppland och Dalarna samt utmed södra delarna av norrlandskusten.
Ser ni den ensamma fasanen bland de stora stockarna? Kamouflaget fungerar mycket bra!
Fasanen minskade betydligt under och efter andra världskriget, åren 1939-1945, som en följd de mycket kalla vintrarna och därefter av ett allt intensivare jordbruk med större brukningsenheter och effektiv bekämpning av insekter och ogräs som är viktiga för kycklingarnas överlevnad. Populationen uppskattas idag till cirka 50 000 tusen individer, de flesta utsatta, utplanterade.
Fasanen tillhör gruppen fälthöns och hör hemma i odlingslandskapets buskmarker och lövskogar med inslag av gran. Den föredrar ett mosaikartat landskap med omväxlande träddungar, våtmarker och öppna åkermark. Fasanen är en stannfågel och flyttar normalt maximalt några kilometer mellan vinterbiotoper och häckningsområden.
Fasanen äter en varierad föda bestående av olika växtdelar, frön av ogräsarter och insekter. Kycklingarna är helt beroende av insekter under sina första tre levnadsveckor.
Tuppen har ofta flera hönor och han väljer en bra häckningsbiotop som han försvarar mot andra tuppar. Hönsen dras dit av tuppens galande. Hönan lägger i medeltal 10 ägg. Äggpredation från framför allt kråkfåglar kan vara omfattande. Under höst och vinter kan duvhöken vara en betydande predator. Det moderna jordbruket är största orsaken till den låga kycklingöverlevnaden som är under 50 %.
Variation i odlingslandskapet gynnar även fasanen. Genom att anlägga insektsrika remsor längs åkerkanterna ökar kycklingöverlevnaden betydligt. Viltvårdsåtgärder i form av skyddsplanteringar och viltåkrar är viktiga inslag i skötseln av fälthönsen. Även utfodring under vinterhalvåret är en viktig åtgärd för att höja överlevnaden.  Kråkor, skator, kajor och nötskrikor är vanliga boplundrare av ägg och små kycklingar. Räv och grävling och rovfåglar tar gärna såväl kycklingar som vuxna fåglar.
Fasan får jagas i hela landet under oktober till och med januari. Jakt med stående eller stötande fågelhundar är vanlig. Fasaner jagas också genom klappjakt.
Ungfåglar, som på mina bilder, utgör 75-85 % av bytet vid fasanjakt. Detta förklaras främst av att ungfåglarna är den dominerande gruppen i den jagade stammen men också av att de är lättare att jaga.
Fasanen gynnas av en variation i odlingslandskapet. Anpassningar inom jordbruket som till exempel besprutningsfria kantzoner liksom direkta viltvårdsåtgärder i form av skyddsplanteringar och viltåkrar är viktiga inslag i skötseln av fälthönsen. Även utfodring under vinterhalvåret är en vanlig åtgärd för att höja vinteröverlevnaden.
Fasanen är ett viktigt inslag i ett ibland utarmat jordbrukslandskap. Avsevärda insatser görs för att förbättra förhållandena för fälthönsen.
Förstärkning av befintliga bestånd genom utsättning samt rovdjurskontroll ingår som led i skötseln av fasanen.
Vägen fram till dammarna kantades av stora mängder med avverkad lövved, stora stammar som verkade få ligga för fäfot och ruttna eller kanske finns de där som ett skydd för den stora mängden fasaner.
Asken är vanligtvis tvåbyggare, enskilda träd har antingen hanblommor eller honblommor. I enstaka fall förekommer att den är mångbyggare, med honblommor, hanblommor och tvåkönade blommor på samma träd, dock företrädesvis på olika grenar. Träden med enbart hanblommor blir som regel större än träd med honblommor. Bilden visar frukter och frön, något som jag inte har sett på länge.
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan