När vårens knoppar brister, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 396 20220423
Snöbär, i släktet ”Symphoricarpos”, ingår i familjen kaprifolväxter med knappt 20 arter låga, lövfällande buskar i Nordamerika och Östasien. De har motsatta, helbräddade eller svagt flikiga blad och små, oansenliga, klocklika och svagt röda blommor. De bärlika frukterna är tjocka och vita och arten odlas som härdig prydnadsväxt i Sverige och blommar i juni–september. Dess blankt vita frukter sitter kvar under en stor del av vintern. Som barn kallade vi de vita frukterna för smällebär därför att de framkallade ett poppande, ”smällande”, ljud när man hastigt tryckte sönder dem.
Asken är ett träd som ingår i samma familj som syren. En ask kan bli upp till 30 meter hög och bladen är parbladiga. Asken får sina blad sist av alla svenska lövträd på våren. De kommer inte förrän i början av juni. Frukten är en avlång nöt med vinge och sitter i knippen.
I den nordiska mytologin var asken Yggdrasil ett mycket viktigt träd. Det bredde ut sina grenar över hela världen och den förste mannen, Ask, skapades av trä från en ask.
Rönn är ett träd som ingår i samma familj som oxel, hagtornar, hägg, vildapel och sötkörsbär. En rönn kan bli upp till 15 meter hög och bladen är parbladiga med sågade bladkanter. Blommorna är vita och sitter många tillsammans. Frukten som kallas rönnbär är rund och orangeröd. Egentligen är de inga bär utan uppbyggda som små äpplen och man kan göra marmelad och gelé av rönnbär.
Blått av vårstjärnor och scillor, och hos antikens greker var blått speciellt gudarnas färg, hos nordborna däremot sorgens. Blått symboliserade himlen, kungatronen, sanningen, evigheten och visdomen i medeltida och även senare kyrklig konst. Därför har där ofta till exempel Kristus och Jungfru Maria blått i sina dräkter. Många äldre höga ordnar, till exempel Serafimerorden, har blått band. En man kunde rentav använda blå kläder i avsikt att för sin älskade understryka beständigheten och uppriktigheten i sin kärlek.
Blodhägg eller rödblommig hägg, ”Prunus padus” varianten ”Colorata”, hittades år 1911 i närheten av Hagshult söder om Skillingaryd.
Arten är en intressant rödbladig form av vanlig hägg och är en mycket härdig och väldoftande sort.
Historien om arten är att trädgårdseleven Bodin, som arbetade på Fagerhults plantskola åren 1910-1915, en vårsöndag i maj år 1911, då han och några kamrater från Packebo var ute och
promenerade för att njuta av vårsolen, upptäckte att i ett stenröse växte det en liten rosablommande häggplanta.
Bodin beslöt att gräva upp plantan och planterade den i familjen Elgs trädgård i Packebo där den växer än idag.
Tibast, i släktet ”Daphne”, ingår i familjen tibastväxter med cirka 50 arter lövfällande eller ständigt gröna, krypande eller upprätt växande mindre buskar i Europa och Asien. Blommorna sitter i klaselika ställningar och är vita, gula, rosa eller röda. De har oftast köttiga stenfrukter och hela växten, särskilt frukterna, är hos många arter mycket giftiga. Hela växten är mycket giftig och arten växer i ängsskogar, i skogsbryn och på sydvästberg i Europa och Asien och är i Sverige mindre allmän i hela landet. Den är fridlyst i Västra Götalands, Värmlands, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län och odlas ibland som prydnadsväxt i trädgårdar.
Vit och blå scilla, eller rysk blåstjärna som arten egentligen heter, är en vacker och tidigt blommande art som förgyller den tidiga vårens trädgårdar.
Carl von Linné omtalar ”Astracanske äplen”, från Uppsala år 1748 och bildens ”Gyllenkroks Astrakan” var länge ett av landets bästa sommaräpplen.
Nyponros, ”Rosa dumalis”, är en art i familjen rosväxter. Arten är en 1–3 meter hög buske som har parbladigt sammansatta blad med blågröna, kala eller glest håriga småblad och mörkt rosa blommor i juni–juli. De kala, mjuka nyponen mognar under förhösten och foderbladen sitter kvar länge på frukterna. Arten, som hör hemma i Europa och Asien, växer i snår, skogsbryn och hagmarker. I Sverige är arten mer eller mindre allmän norrut till Ångermanland.
Bräckor, stenbräckor, bildar släktet ”Saxifraga”, i familjen stenbräckeväxter som förekommer i den norra tempererade zonen samt i sydamerikanska och nordafrikanska bergstrakter. Familjen omfattar cirka 300 oftast fleråriga arter örter med regelbundet byggda blommor. Frukten är en tvårummig kapsel med en stor mängd mycket små frön som sprids med vinden. I Sverige finns bland annat arterna gullbräcka, purpurbräcka, grusbräcka, knölbräcka och fjällbrud.
Aronior utgör ett släkte rosväxter med två arter lövfällande buskar från Nordamerika. Arterna är ganska småväxta. Bladen är ovala, och de i kvast sittande blommorna är vita eller svagt rosa. Buskarna har högt prydnadsvärde dels på grund av de glänsande frukterna, dels på grund av den mörkröda höstfärgen.
Arterna odlas ibland i Sverige och mest som friväxande häckväxter och de är härdiga i södra och mellersta Sverige. Frukterna, som mognar i september–oktober, kan användas till bland annat saft, marmelad och gelé. De är bland de frukter som har allra högst innehåll av antioxidanter.
Frukterna av bildens art svart aronia har i studier uppvisat högre antioxiderande förmåga än till exempel blåbär, svarta vinbär, lingon, hallon och jordgubbar.
Nagelört eller rågblomma, ”Erophila verna, är en art i familjen korsblommiga växter. Det är en späd ört med 2–15 cm höga, bladlösa och blombärande stjälkar. De små, vita blommorna har djupt kluvna kronblad. Arten, som finns i Europa och Asien, är en utpräglad torrmarksväxt, som efter fruktsättningen på våren överlever sommaren som frön, vilka gror på hösten till den övervintrande bladrosetten.
Hägg är en växt som växer antingen som en buske eller som ett träd och det är en art som ingår i samma familj som vildapel, hagtornar, oxel, rönn och sötkörsbär.
En hägg kan bli upp till 15 meter hög och bladen är ovala och matta. Bladkanten är fint sågad och blommorna är vita samt sitter i täta hängen. De doftar sött och häggen blommar under senvåren.
Frukten kallas häggbär och är en liten svart stenfrukt. Smaken är mycket kärv, men när frukterna har blivit frostbitna på hösten kan man göra saft och likör av dem.
Vintergröna, ”Vinca minor”, är en art i familjen oleanderväxter. Det är en ständigt grön halvbuske eller ris med 50–80 centimeter långa krypande stammar och blå blommor. Vintergröna odlas som prydnadsväxt med flera olika sorter och är härdig i hela Sverige.
Fagertrav, ”Arabis caucasica”, är en mattbildande, vintergrön alpsort med lågt, kompakt växtsätt. Arten översållas av vita blommor och lockar mängder med fjärilar.
Bräckor, stenbräckor, rödblommig variant, bildar släktet ”Saxifraga”, i familjen stenbräckeväxter som förekommer i den norra tempererade zonen samt i sydamerikanska och nordafrikanska bergstrakter.
Pärlhyacint eller druvhyacint, ”Muscari botryoides”, är en art i familjen sparrisväxter som odlas som prydnadsväxt. Det är en 10–15 centimeter hög, flerårig ört med grågröna lansettlika blad och blå ägg- eller klotformiga blommor i en klase i toppen. Den blommar i april–maj.
Arten härstammar från medelhavsområdet och den finns dokumenterad i Sverige sedan 1700-talet och är vanlig i odling i trädgårdar och parker. Pärlhyacint är i Sverige härdig norrut till mellersta Svealand och den förekommer naturaliserad på torra kulturmarker i södra Sverige och på Öland.
Floxar i släktet ”Phlox”, ingår i familjen blågullsväxter som huvudsakligen förekommer i Nordamerika, men någon enstaka art finns i nordöstra Asien. De är ett-åriga eller fleråriga örtartade växter, men det finns också en del vedartade så kallade halvbuskar. Bladen är strödda och hela och blommorna, som kan ha många olika färger, är regelbundna med något vriden krona samt rörformigt foder och de sitter i knippen. Frukten är en trerummig kapsel med många frön.
Många av arterna odlas som prydnadsväxter, också i Sverige.
Släktet omfattar knappt 70 olika arter, bland annat bildens mossflox samt buskflox, höstflox, juniflox, krypflox, kuddflox, nejlikflox, prickflox, rosenflox, sommarflox och stjärnflox.
Detta är en muterad vitsippa som jag kallar för grönsippa, och jag blir lika glad varje år när jag ser att de klarat vintern. Varianten blommar något senare än den "vanliga" vitsippan.
Mutation är en förändring av arvsanlagen, alltså generna. Gener är uppbyggda av det kemiska ämnet DNA, deoxiribonukleinsyra. Varje gen består av ett stycke av den jättelånga DNA-molekylen som kromosomen består av. Generna sitter på bestämda lägen efter varandra på molekylen.
Varje gång en cell delar sig kopieras DNA-molekylerna i cellen, så att de två nya dottercellerna ska innehålla samma gener som ursprungscellen innehöll. Oftast blir kopiorna exakt likadana som originalmolekylerna, men i bland blir det fel. När det bli fel säger man att det sker en mutation.
Det finns olika typer av fel som kan uppkomma och en mutation kan vara så liten att bara en enda gen påverkas. Den kan också vara stor och påverka en hel kromosom. En bit av kromosomen kan falla bort eller byta plats. Det kan också bli fel när kromosomerna ska delas upp mellan de båda dottercellerna, så att en cell får en kromosom för mycket och den andra en för lite.
Mutationer som sker helt av sig självt kallas spontana mutationer men mutationer kan också ha yttre orsaker, till exempel radioaktiv strålning eller kemikalier. Då säger man att mutationen är inducerad.
Det är i regel slumpen som avgör var någonstans i en kromosom som en mutation inträffar. Eftersom mutationer sker slumpmässigt och kromosomerna är mycket komplexa är de flesta mutationer skadliga. De kan orsaka cancer, leda till fosterskador eller till en ärftlig sjukdom. Men någon sällsynt gång kan en mutation vara till nytta. Då leder den till att en individ blir bättre anpassad till sin miljö och får större chanser att överleva för sig själv och sin avkomma. Detta är en av mekanismerna bakom arternas utveckling, evolutionen.
Vad hemligheten är med dessa grönsippor vet jag inte men en mutation är det i alla fall som skett och lett till någon form av överlevnadsvärde, annars hade de inte återkommit år efter år.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
//Dan