Lite vackra och några mycket giftiga sommarblommor utmed Fågelforsleden. Hjälp Ukrainas folk! krönika 450 20220820

Blåeld, ”Echium vulgare”, är en art i familjen strävbladiga växter. Den är en tvåårig, mellan 30–80 centimeter hög och mycket styvhårig växt, som under första året får en bladrosett av långa, smala blad och under andra året en stjälk med smala blad och en lång, sammansatt blomställning med stora, trattformiga och svagt tvåläppiga blommor, som först är rödaktiga och sedan blå.
Blåeld är en av familjen strävbladiga växters mest iögonfallande arter, åtminstone när den uppträder i stor mängd exempelvis på Öland, som tillsammans med Gotland har Sveriges kanske förnämsta förekomster av arten.
Arten blåeld blommar i juni–juli och hör hemma i Europa och Mindre Asien samt är införd till Nordamerika. Den anses inte ursprunglig i Sverige, men förekommer allmänt i de södra delarna, i de mellersta mindre allmänt på kulturpåverkade marker, vägkanter, järnvägsbankar och liknande platser. Växten föredrar blottlagd mark och har genom sina iögonfallande blomställningar fått många folkliga namn.
Ett av de mest berömda blåeldsbevuxna områdena i Sverige är Neptuni åkrar på norra Öland.
Femfingerört eller silverfingerört, ”Potentilla argentea”, är en art i familjen rosväxter. Det är en flerårig ört med upprätt, grenig jordstam, varifrån den 15–30 centimeter långa, vitfiltade, nedliggande eller upprätta stjälken utgår. Bladen är vanligen femfingrade och sitter dels i en basal rosett, dels längs stjälken och de övre bladen kan vara trefingrade.
Småbladen är parflikiga och på undersidan silvervita av filthår, ovansidan är grön och blank eller hårig, ibland silverhårig. De gula blommorna sitter i kvastlika samlingar i stjälktopparna under blomningen i juni–augusti. Femfingerört kan bilda frön utan föregående befruktning, så kallad apomixis, och arten förekommer därför i ett flertal småarter.
Arten, som växer på torr sandmark eller mer näringsrik torr mark, hör hemma i de tempererade områdena i Europa och Asien. Den är i Sverige allmän norrut till Härjedalen, norr därom mindre allmän.
Kamomill, ”Matricaria recutita”, är en art i familjen korgblommiga växter. Kamomill är en ettårig, aromatiskt doftande ört med grenig stjälk som har två till tre gånger parflikiga blad med trådlika flikar. Blommorna sitter i talrika, 12–22 mm breda korgar med gula diskblommor och vita, vanligen nedåtböjda strålblommor. Korgens kägellika blomfäste är ihåligt och blomningen inträffar i juni–oktober.
Arten, som är cirkumpolär och har införts till bland annat till Australien. Den växer på kulturpåverkade marker, bland annat som ogräs i åkrar. I Sverige är den tämligen allmän norrut till Gästrikland samt sällsynt norr därom till Ångermanland.
Kamomill används till te och inom folkmedicinen.
Sprängört, ”Cicuta virosa”, är en mycket giftig art i familjen flockblomstriga växter. Den är en flerårig, uppemot 1,2 meter hög, grenig och kal ört med ihålig stjälk och 2–3 gånger parflikiga blad med smalt lansettlika, sågade flikar. Den sammansatta, rikblommiga flocken av vita blommor, som blommar under juli–augusti, är något rundad.
Arten är cirkumpolär på stränder och andra våtmarker i näringsrik miljö, i Sverige tämligen allmän norrut till Uppland och norr därom mindre allmän.
Sprängört är en av den svenska florans allra giftigaste vilda örter. Den innehåller giftämnena cicutoxin och cicutol, särskilt i jordstammen och nedre delen av stjälken. Gifterna orsakar kramper, och flera dödsfall bland både betande djur, som inte ratar växten, och människor finns dokumenterade.
En enda jordstam uppges vara dödlig dos för en fullvuxen människa.
Besksöta, ”Solanum dulcamara”, är en art i familjen potatisväxter. Den är en flerårig och upp till 2 meter hög lian, det vill säga, en vedartad växt som slingrar sig kring något. Den övre delen av stammen är mest örtartad. Växten har jordstam med långa utlöpare. Bladen är nedtill på stammen hjärtlika, upptill oftast spjutlika. De violetta blommorna med framträdande gula ståndarknappar sitter 10–25 stycken samlade i knippen. Växten blommar i juni–juli och frukten är ett avlångt, rödaktigt bär som har besk och söt smak, liksom övriga delar av växten.
Hela växten är giftig.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hata varandra men inte dödar varandra.
//Dan