Fågelforsleden, Skrôlebohôl och Aurora Borealis. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 511 20221225
Det är juldagen anno 2022, snön är borta men ersatt av is och kyla, idag på morgonen var det 10 minusgrader och en halvklar himmel. Om det klarnar upp inatt är det en stor möjlighet att få uppleva Norrsken eller Polarsken, Aurora Borealis.
Norrsken uppstår när energirika elektroner från rymden, mestadels från solen, faller in mot jordatmosfärens övre del. Elektronerna följer magnetiska fältlinjer från de yttre delarna av magnetosfären och träffar atmosfären längs en excentrisk oval runt vardera magnetiska polen, norrskensovalen. Denna oval, som anger norrskenets geografiska fördelning vid en viss tidpunkt, ligger normalt på cirka 67° magnetisk latitud på nattsidan av jorden och cirka 80° på dagsidan.
I Sverige inträffar magnetisk midnatt omkring klockan 22:00 och norrsken kan då ofta ses i de allra nordligaste delarna av landet. Vid ökad solaktivitet och magnetiska stormar, som nu, vidgas hela ovalen och förskjuts därmed mot söder, samtidigt som norrskenen blir intensivare. Vid sådana tillfällen kan man se norrsken även i mellersta och södra Sverige.
Norrskenet har olika karaktär i olika delar av ovalen och i den del som syns före magnetisk midnatt är lugna bågar vanligast, omkring midnatt bryter norrskenet ofta upp i aktiva strukturer, och på morgonsidan uppträder diffusa, fläckvisa och stundtals pulserande norrsken.
De infallande elektronerna och i viss mån även protoner kolliderar med atmosfärens atomer och molekyler och exciterar dessa till högre energitillstånd. Överskottsenergin kan sedan avges genom emission av ljus, och norrsken uppstår. Beroende på elektronernas energi bromsas dessa på olika höjd, och atmosfärens egenskaper på en viss höjd avgör typen av ljusemission och därmed norrskenets färg.
Två karakteristiska spektrallinjer i norrskensljuset vid våglängderna 558 nanometer ger grönt och 630 nanometer ger rött kommer från atomärt syre exciterat till tillstånd med lång livstid.
Har elektronerna låg energi bromsas de i den mycket tunna atmosfären över 200 kilometers höjd, varvid det röda ljuset dominerar. Om de har högre energi bromsas de strax över 100 km, och det gröna ljuset dominerar. Vid än högre energier tränger elektronerna ned till cirka 90 kilometers höjd, där emission från molekylära kvävejoner färgar de lägsta delarna av norrskenet rödvioletta. I norrskensspektret finns också många andra linjer, även i ultraviolett ljus, vilket med speciell utrustning möjliggör observationer av norrsken även i dagsljus.
De infallande elektronerna ger även ökad jonisation i övre atmosfären, jonosfären. Det påverkar de elektriska strömmarna där och ger magnetiska störningar samt jonosfärens förmåga att reflektera radiovågor vilket ger atmosfärisk störning.
De traditionella föreställningarna kring norrsken är dels förklaringsförsök, dels tolkningar av deras innebörd som järtecken. En uppfattning i såväl svensk som norsk folktro är att de utgör återskenet av sillstim eller torskstim, medan man i estnisk och svensk tradition bland annat satt dem i förbindelse med samernas trolldomskonst. Särskilt talrika är ursprungssägnerna och myterna bland inuiterna.
I fråga om varsel har på kontinenten norrsken främst uppfattats som förebud om krig och onda tider, särskilt när det varit rött. I Norden har norrsken vanligen ansetts varsla om väderomslag, speciellt snöfall och hårt väder, medan samer och nordsvenska nybyggare ansett det tyda på att vädret ska bli varmare.
Åter till marknivå och till Fågelforsleden som nu åter är höstlik, strömstaren är tillbaka vid Abboten bro och kungsfiskaren flyger förbi tätt över ån om man har tur och är uppmärksam.
De små informativa faktaskyltarna utmed Fågelforsleden erbjuder vandraren en stunds vila och faktainsamling. Här visas ett antal märkliga "svampar" eller levande organismer som ibland dyker upp där man minst anar det.
Ibland händer det att även forsärlan stannar kvar över vintern men i år har den lyst med sin frånvaro än så länge, kanske finns den nere i Skillingaryds dämme vilket har varit en bra vinterplats för den de senaste åren.
Sandödlan sover djupt på frostfritt djup och skogsödlan ligger i vinterdvala och båda struntar helt enkelt i julen.
Dvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin ämnesomsättning, i avsikt att spara energi och eller överleva extrema men tillfälliga förändringar i levnadsbetingelserna. Dvala refererar här till tillfällig heterotermi som karaktäriseras av låg kroppstemperatur, långsam andning och hjärtrytm.
I Skrôlebohôl utmed den nya åfåran nedströms kraftverket har den biologiska mångfalden ökat markant bara under de få år som gått sedan de skymmande granarna togs bort.
Skrôlebohôl är en plats där den döda lövveden bjuder på fina och intressanta upplevelser av svampar, mossor och lavar men också fågellivet under vår och sommar är varierat och rikt.
Björkmussling och purpurskinn på en granstubbe nere i Skrôlebohôl.
Bland musslingarterna, som mestadels förekommer på murkna stubbar, stammar och grenar, kan nämnas bildens björkmussling, ”Trametes betulina”, på bland annat björk, korkmussling på ek och vedmussling på barrträd. Dessa fruktkroppar är sega till hårda, liknar tickor och orsakar röta.
Björkmusslingen växer i lövskog och blandskog, helst björkskog och på hyggen. Arten finns på stubbar och liggande stammar av lövträd, särskilt björk och asp, sällan på ek, gran, al, ask och bok, den är en vitrötare.
Purpurskinnet, ”Chondrostereum purpureum”, är en vedlevande, svagt patogen svamp som växer i princip uteslutande på lövträd och är specialiserad på och beroende av att snabbt kunna etablera sig i sårskador, eller nyligen avverkade stubbar av lövträd.
Eldticka, ”Phellinus igniarius”, är allmän i hela Sverige och växer parasitiskt på björkar och andra lövträd, till exempel oxlar, pilar och alar, där den orsakar svår röta.
De fleråriga, mycket hårda fruktkropparna, som sitter löst fastvuxna på trädstammarna, blir mellan 5–20 centimeter breda och mellan 2–12 centimeter tjocka och är först knölformiga men blir så småningom hovlika eller konsollika. Fruktkroppens ovansida är grå till svart med koncentriska fåror och sprickor. Porlagret är rödbrunt.
Svampen visar stor variation, och ett flertal närstående arter har beskrivits. Om man följer denna uppdelning växer den egentliga ”Phellinus igniarius” endast på växtsläktet ”Salix”, viden. Eldtickans fruktkroppar brinner mycket långsamt, och förr användes den till att under natten hålla spisens eld vid liv, därav namnet.
Fröställningar av flenört alldeles bredvid Lagan i Skrôlebohôl.
Bildens flenört, ”Scrophularia nodosa”, är en art i familjen flenörtsväxter och är en flerårig, upp till 1 meter hög ört med knölig jordstam och upprätt, skarpt fyrkantig stjälk med korsvis motsatta, kortskaftade, äggrunt hjärtlika och sågtandade blad.
Stjälken bär i juni–augusti i sin topp ett stort antal små knippen med små, rödbrungröna, läppformiga blommor och frukterna är små, spetsiga sprickkapslar.
Arten, som hör hemma i Europa och Asien, växer på skuggiga ställen i skog och snår, framför allt på kväverik mark. I Sverige är den allmän norrut till Gästrikland, norr därom mer eller mindre sällsynt.
Enligt signaturläran skulle arten på grund av knölarna på jordstammen vara användbar vid botandet av svulster men växten har också använts mot svullnader och gikt
Lökbrosking, "Mycetinis scorodonius", växer i barrskog och lövskog samt i hagmark och på hyggen. Arten finner man bland annat på liggande grenar och kvistar av barrträd och lövträd men även på döda rötter.
Lagans gamla deltalandskap före år 1911 syns fortfarande tydligt i terrängen nedströms dammvallen vid Fågelforsdammen även om granskogen tätnar och skymmer allt mer i området.
Den gamla åfåran mellan dammvallen och anslutningen till den nygrävda åfåran efter år 1911 är en biologisk mångfaldspärla, en nyckelbiotop för väldigt många livsformer.
Slöjskivlingar, i släktet ”Hypholoma”, är små till medelstora skivlingar, som växer på ved eller mark.
De är övervägande gula, men hatten, som är torr till slemmig, är ibland brun eller olivgrön. Fruktkropparna har ofta trådlika hyllerester och sporpulvret är lila eller brunaktigt.
Till släktet slöjskivlingar förs bland annat bildens rökslöjskivling samt svavelgul slöjskivling och tegelröd slöjskivling. Den förstnämnda är ätlig och god efter avkokning, medan de övriga två är oätliga och den svavelgula kan till och med orsaka svåra förgiftningar.
Bilden visar ett antal klibbtickor på en gammal klibbalslåga utmed Fågelforsleden.
Klibbtickan räknas in i gruppen rötsvampar, vilket är ett gemensamt namn på svampar som angriper och bryter ned trä. Bland basidiesvampar finns rötsvampar som orsakar antingen brunröta som bildens klibbtickor eller vitröta vilket många andra tickor samt många hattsvampar gör, medan sporsäckssvampar orsakar antingen vitröta eller mjukröta.
Som de svåraste skadegörarna i jordens nordliga och tempererade regioner brukar honungsskivling och rotticka räknas.
Vissa vitrötande svampar kan utnyttjas för nedbrytning av polycykliska aromatiska kolväten förkortat PAH, eftersom deras enzymsystem som är anpassat till vedämnet lignin även klarar dessa giftiga föreningar
Den gamla klibbalen som individ är död men i dess ved lever nu och många år framåt mängder med andra livsformer som ingår och är viktiga i och för de urgamla ekosystemen vilka vi är beroende av.
Soppar som bildens brunsopp är vanligen stora och köttiga och deras sporer bildas i ett skikt med täta rör eller porer från hattens undersida. Rörlagret kan lossas mer eller mindre lätt från hatten.
I Sverige förekommer ett 40-tal olika arter, fördelade på ett tiotal släkten och de bildar mykorrhiza med olika arter träd. Flera av arterna soppar är vanliga, välkända och mycket omtyckta matsvampar.
Bland arterna kan nämnas bildens brunsopp, grynsopp, lärksopp, sandsopp, slemsopp, smörsopp och örsopp samt rutsopp och sammetssopp, bittersopp, blodsopp, djävulssopp, eldsopp och Karljohan men också gallsopp och olika ater strävsoppar med aspsopp och björksopp som exempel.
Revlummer med sporkapslar strax söder om kraftstationen vid Fågelforsdammen.
Bildens revlummer, ”Lycopodium annotinum”, är en art i familjen lummerväxter med meterlånga, krypande stammar och mellan 8–30 centimeter höga, upprätta grenar med 6–10 millimeter långa, tättsittande, barrlika, något vassa blad. De 1,5–3 centimeter långa sporaxen sitter ensamma i grenspetsarna. Arten är cirkumpolär och växer i något fuktig, mager skogsmark, i Sverige allmänt i hela landet med undantag för Skåne, Blekinge, Öland och Gotland, där den är mindre allmän, arten når upp i fjällbjörkskogen och i fjällen förekommer också underarten nordlummer, ”Lycopodium annotinum subsp. alpestre”.
Kamferriska, ”Lactarius camphoratus”, kan påminna om en pepparriska, men är mindre, har mild smak, mörkare fot och skivor, och doftar likt curry eller buljongtärning.Det dock finns flera snarlika brunaktiga riskor. Kamferriskan karaktäriseras av sin mörka färg, vita vattniga mjölksaft och karaktäristiska doft.
Kamferriskan växer som här i barrskog, helst granskog men även bokskog, gärna på mager och sur mark tillsammans med gran och bok.
Sprödingar av en för mig okänd art i släktet "Psathyrella", kanske är det arten kastanjespröding, "Psathyrella piluliformis".
Tallblodriska eller Läcker riska, ”Lactarius deliciosus”, är en av våra bästa matsvampar, god, lättrensad och lätt att lära sig känna igen. Hatten välvd till trattformig, med orangefärgade zoner, ibland grönfläckig. Skivorna är vidvuxna till nedlöpande samt ljust orange. Foten är kort, med karaktäristiska orangefärgade gropar mot ljusare botten. Vid brytning avsöndrar köttet en morotsfärgad saft, som efter intorkning blir grönaktigt. Smaken är mild och arten växer med tall, helst på kalkrik mark.
Den är en mycket god matsvamp som lämpar sig bra att steka och den kraftiga smaken hos blodriskor gör sig bra också bra i soppor, och passar bra att blanda med mindre smakrika matsvampar såsom soppar och kremlor.
Purpurskinnet, "Chondrostereum purpureum", draperar den i vintras nedblåsta aspen som blockerade Fågelforsleden under ett antal dagar mellan Abbotens bro och Östra lägret.
Nu är inte längre aspen en asp, nu är det en asplåga som sakta men säkert kommer att brytas ner av bland annat olika arter svampar.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan