Damberg&naturen

Åkeshovs gård, kvarn och smedja.

Här låg förr en vattendriven kvarn. Vattenrännan och grunden syns än. Mjölnarens stuga står kvar invid stigen. Längre bort ligger smedens stuga och grunden efter smedjan. Vid smedstugan kan du se en ristning i ett stenblock. Bort mot sjön Judarn syns också en dammvall.

Vattenkvarnen var en tullkvarn som finns omnämnd år 1776 och var i drift till omkring år 1900. Tullkvarnen kommer av begreppet tull, avgift, och det var alltså en kvarn där ägaren tog en avgift för att mala. Sjön sänktes år 1896 då gården ägare grävde ett djupt dike åt väster så att en stor del av sjöns vatten rann mot nuvarande Ängbybadet. Syftet med sänkningen var att dränera stora sankmarker vid det som idag är Brommaplan men sänkningen gjorde också att kvarndriften snart därefter upphörde.

Bilden visar den mycket vackra lindallén fram till Åkeshovs slott och godset som Åkeshovs slott ligger på hette ursprungligen Nockeby och omtalas redan på 1400-talet då Stockholmsrådmannen Peder Ålänning var ägare. Han var rådman i Stockholm senast från 9 juni år 1375 till sin död. Peter Ålänning var en av sin tids rikaste stockholmare och fungerade tidvis som bankir för bland andra Albrekt av Mecklenburg och Bo Jonsson Grip. Han ägde ett hus i Stockholm, en gård på Södermalm och dessutom flera gårdar i Uppland och Östergötland samt i Sunds och Finströms socknar på Åland. År 1624 omnämns den lärde translatorn Ericus Benedicti Schroderus, bror till Johan Skytte, som ägare. Som ung kallade sig den äldre brodern Johan Skytte för Schroderus, men tog vid adlandet år 1604 namnet Skytte. Bröderna Skytte föddes som söner till borgmästaren Bengt Nilsson Skräddare och Anna Andersdotter. Efter Ericus Schroderus som ägare till Åkeshovs egendom tillföll den genom donation sekreteraren, sedermera hovrådet Christoffer Ludvig Rasche år 1629. Rasche var Gustav II Adolfs diplomat och vistades tidtals i Genève för underhandlingar. Han lämnade även material till den tyske författaren Friedrich Spanheim den äldre och avfattade även själv vissa partier av arbetet med publikationen om trettioåriga kriget och som utkom år 1633, troligen skrev Christoffer Ludvig Rasche publikationens berömda karakteristik av Gustav II Adolf. År 1635 köpte riksmarskalken, friherre Åke Axelsson Natt och Dag egendomen och lät omkring år 1650 bebygga densamma med en byggnad som uppkallades efter honom. Ett stort landområde ingick i Åkeshov, det som nu är stadsdelarna Nockeby, Nockebyhov, Höglandet, Åkeslund och delar av Riksby. De två stora godsen i Bromma, Åkeshov och Ulvsunda, skapades omkring mitten av 1600-talet. De båda godsen dominerade länge socknen och de gränsade till varandra. I det ursprungliga Nockeby fanns det, ”härlig skog, god betesmark och fiske i Mälaren”. Torpet Riksby samt gårdarna Karsvik och Ängby ingick i köpet. I början av 1640-talet började Åke Axelsson bygga ett ”ståtligt stenhus med flygelbyggningar”. Johannes Loccenius anger årtalet 1642. Huset var ännu inte färdigbyggt när byggherren avled år 1655. Dottern Barbro Åkesdotter fullbordade bygget ”zu die Perfection”. Det ursprungliga slottet var en tvåvåningsbyggnad med valmtak och utskjutande trapphus samt två kvadratiska flyglar med pyramidtak. Den stenlagda gården inhägnades av murar som på långsidorna samt vid sidorna av huvudbyggnaden var genombrutna med gavelkrönta portar. Även den mindre inkörsporten var gavelförsedd och på gårdens mitt spelade en fontän. Genom arv gick sedan egendomen till Åke Axelssons dotter Barbro Åkesdotter Natt och Dag, som år 1643 gifte sig med sjöhjälten, amiral, friherre Claes Hansson Bielkenstierna, som synes ha fortsatt sin svärfars byggnadsplaner. Deras dotter Christina Claesdotter Bielkenstierna ärvde godset år 1662, men förlorade detsamma år 1690 genom reduktion till Kronan, varefter den grevliga ätten Stenbock köpte byggnaden år 1690. Under åren 1660–1667 lät Barbro Åkesdotter Natt och Dag tillsammans med sin make Claes Hansson Bielkenstierna även uppföra Årsta slott i Österhaninge socken i Södermanland. Årsta ärvdes sedan via giften av bland annat släkten Kurck. I sitt andra äktenskap var Barbro Åkesdotter Natt och Dag gift med friherre Knut Kurck, riksråd och lagman. De stora gårdsanläggningarna Åkeshov slott och Årsta slott byggdes således ungefär samtidigt och de båda säteshusen är stilistiskt besläktade. Ursprungligen var Åkeshovs manbyggnad liksom Årsta i två våningar med högt valmtak och yttre, lanterninprytt trapptorn på gårdssidan. Anläggningen kompletterades av två kvadratiska flyglar med toppiga tak och gårdsplanen inhägnades av murar med höga portar. Fram till omkring år 1720 såg anläggningen så. Barbro Åkesdotter Natt och Dag och Cläs Hansson Bielkenstierna ägde tillsammans Åkeshovs slott och även Göksholms slott i Närke. Åren 1690–1720 ägdes Åkeshov av ätten Stenbock, först av greve Johan Gabriel Stenbock under åren 1690–1705, därefter av hans kusin, generallöjtnant, greve Erik Gustaf Stenbock under åren 1705–1720. Under Stenbocks tid uppfördes år 1719 den så kallade ”Ryssmuren” av ryska krigsfångar från Stora nordiska kriget. Stenmuren kringgärdar stora delar av Åkeshovs ägor och är omkring en till en och en halv meter hög. Enligt traditionen skulle den vara uppförd av ryska krigsfångar på 1700-talet, men senare forskning tyder på att den snarare är ett slags odlingsröse från 1800-talet. Vapenskölden över huvudingången på Åkeshovs slott, "Anno 1723", med Gabriel Stierncronas och hans hustrus, Antoinetta Maria Amya vapen. Under vapenskölden sitter ett elegant smidesgaller i rokoko med mönster av smidesslingor och förgyllda blad. År 1720 köptes Åkeshov av justitiekanslern, friherren Gabriel Stierncrona, som redan år 1721 omvandlade Åkeshov med underlydande gårdar i Spånga och Järfälla socken till fideikommiss för sina efterkommande. Under 1700-talet ökades Åkeshov med Ålstens gård och Beckomberga gård och omfattade, när det var som störst, ungefär halva Bromma socken. Det var Gabriel Stierncrona som sedan gav slottet dess yttre utseende. Gabriel Stierncrona lät bygga om husen, som på 1720-talet fick sitt nuvarande utseende. Slottet byggdes om i flera omgångar, bland annat åren 1723 och 1740 av arkitekt Carl Hårleman. Vid ombyggnaden år 1723 gav Gabriel Stierncrona manbyggnadens yttre utseende som det ännu har. Det omoderna trapphuset togs bort och det ursprungliga valmtaket utbyttes mot ett säteritak med vertikal mellandel. Över huvudentrén finns en sandstensportal, som är klassiskt formad och bär Gabriel Stierncronas och hans hustrus Antoinette Maria Amyas vapensköldar, samt årtalet 1723, vilket också var Gabriel Stierncronas dödsår.  I mitten av 1700-talet ärvde Gabriel Stierncronas son David Stierncrona Åkeshovs slott. Han gifte sig med friherrinnan Agneta Wrede. Under arkitekten Carl Hårlemans ledning lät han med stor kostnad modernisera och dekorera slottet. Det var Hårleman som introducerade rokokon i Sverige. Stierncrona lät även bygga till flyglarna och i trädgården uppfördes ett vackert orangeri år 1747. Orangeriet byggdes i elegant rokoko av Carl Hårleman ett stycke från huvudbyggnaden. Orangeriets är en lång och låg byggnad med strama och välformade rokokofasader, som i likhet med flyglarna, är typiska för Hårlemans stil. Endast en korridor i bottenvåningen fick behålla 1600-talets kryssvalv. Under den här tiden kom även den då mycket kända kungliga hovmålaren Johan Pasch och målade i Jaktsalen och i Agneta Wredes förmak. Två flygelbyggnader tillkom under 1740-talet samt två yttre stallflyglar. Flygelbyggnaderna finns fortfarande kvar, men stallflyglarna måste rivas då tunnelbanan drogs fram. Flyglarna har kvar sin kubiska grundform med tälttak från 1600-talet, men vid ombyggnaderna under 1700-talet, som leddes av Carl Hårleman, fick de lägre envånings tillbyggnader, samtidigt som slottet till stor del inreddes i 1700-talets smak. Flyglarna fick karaktäristiska rustikkedjor samt stickbågiga fönster med kittrutor. Flyglarnas utsmyckning är typisk för Hårlemans stil. År 1747 skedde en invändig renovering av Åkeshovs slott med Carl Hårleman som arkitekt. Det var samma år som Agneta Wrede af Elimä hade gift sig med David Stierncrona och hon blev friherrinna till Åkeshov. Inredningen i Åkeshov fick en praktfull interiör. I den svit, som hon skulle disponera, blev utsmyckningen arkadisk, rofylld och idylliskt lantlig. Året därefter, år 1748, fick inredningen då en utsökt rokokostil med fina, väggmålningar av Johan Pasch, som i original kan ses i det rum, som var Agneta Wredes förmak och i stora salen. Herdescener i pastorala landskap omramas av målade ramar, virade med rikt blommande girlanger. Hjortjakten i salen är en lätt ändrad kopia av den stora tavla, som köptes till slottet år 1740 och som är signerad av den franske rokokomålaren Jean-Baptiste Oudry. Agneta Wrede bodde på Åkeshovs slott till sin död år 1800. Fem generationer Stierncrona bodde på Åkeshov från år 1720 fram till år 1853. Som ovan nämnts ägde Gabriel Stierncrona Åkeshovs slott under åren 1720–1723, därefter ärvdes slottet av sonen David Stierncrona, som ägde det åren 1723–1784, han var friherre och kunglig kammarherre och var gift med Agneta Wrede. Sedan följde sönerna i ytterligare tre generationer. Åren 1784–1817 var David Stierncrona, friherre och hovmarskalk, ägare. Därefter var David Henrik Stierncrona, friherre och generallöjtnant, ägare åren 1817–1845 och David Erik Stierncrona, friherre, kammarherre, han var slottets siste kommissarie under åren 1845–1853. Godset förblev i ätten Stierncronas ägo till år 1853 då slottets siste fideikommissarie David Erik Stierncrona bytte egendomen mot Stjernarps gård i Halland. Änkan Karolina Gustava von Friesendorff, dotter till friherre Knut Kurck, blev ny ägare, hennes son, ryttmästaren Klas Fredrik Ludvig von Friesendorff, tog 1873 över innan firman Olsson & Rosenlund genom köp förvärvade slottet. En stor ladugård väster om gården tillkom under 1800-talets senare del. Gården skildras i Upplands Herregårdar med beskrivande text av Carl Arvid Klingspor och Ernst Bernhard Schlegel, som utkom år 1881. Teckningar och litografier är utförda av Alexander Nay. Då fanns de gamla inredningarna kvar. Klingspor skriver att ”Rummen hava en ovanlig vacker form och äro dyrbart inredda”. "Diverse gammaldags möbler och porslin finnas samt en dyrbar tavelsamling. Bland raden av kungaporträtt och släktporträtt fanns även två stora tavlor av Barbro Åkesdotter och hennes andre man, riksrådet Knut Kurck målade av David Klöcker Ehrenstrahl år 1697. De finns nu i Malmö museum. År 1902 förvärvade handelsbolaget Olsson & Rosenlunds AB halva Åkeshovs gård. Säljaren var ”fastighetsägaren” Fredrik Petterson, grosshandlare och vedhandlare, som var en av ägarna av Åkeshov åren 1902–1904. Petterson hade inköpt Åkeshov år 1901. Egendomen hade dessförinnan i flera års tid varit i handeln och passerat en rad spekulativt lagda fastighetsägares händer. Johan Olsson och Axel Rosenlund samt Fredrik Petterson lyckades snart sätta rotation på den avsides belägna och potentiella slottsegendomen. Man högg ner skog, anlade vägar, styckade markområden, avsöndrade och försålde tomter samt byggde och hyrde ut sommarstugor. Det som blev över av den gamla slottsegendomen erbjöds slutligen Stockholms stad i oktober år 1904. Det året köpte staden stora markområden utanför tullarna, först i Enskede och sedan i Bromma. Vid denna tid började slottet förfalla och huvudbyggnaden stod tom. I samband med detta köp styckades marken upp och bebyggdes delvis med villor och senare flerfamiljshus. I samband med försäljningen passade man på att sälja delar av den dyrbara inredningen från själva Åkeshovs slott. Väggfälten från Stora Salen i slottet med olika jaktmotiv togs bort och såldes av ägaren Olsson & Rosenlund år 1902. De båda salarnas handmålade väggfält och överstycken från 1700-talet ”bröts loss” och auktionerades bort år 1904 till rena fyndpriser. Jaktsalens väggmålningar såldes för ”150 kronor för de stora och 75 kronor för de små”. Säljare var Olsson & Rosenlund och köpare av ett flertal målningar var grosshandlare E.W. Wallin, som höll på att inreda ett vackert hem till sin familj på Västra Trädgårdsgatan 9 i Stockholm. I denna byggnad, som sedan år 1927 tillhör Stockholms handelskammare, finns fortfarande originalmålningarna till målningssviten från Åkeshovs övre sal. Vad som sedan blev över ”av den gamla slottsegendomen” efter försäljningar och auktioner erbjöds slutligen Stockholms stad i oktober år 1904 för 400 000 kronor. År 1905 sålde Olsson & Rosenlund tillsammans med grosshandlaren och ”fastighetsägaren” Fredrik Petterson Åkeshov med underlydande lantegendomar för 400 000 kronor. Tillträdet skedde i mars år 1905. Genom sina virkesaffärer hade Fredrik Petterson blivit nära vän med Johan Olsson och Axel Rosenlund. Egendomen Åkeshov var till salu och affären genomfördes år 1901. Slottet hade förfallit sedan familjen von Friesendorffs tid drygt tio år tidigare, men jordbruket drevs vidare av inspektor O.F. Rustan som stannade kvar även under Pettersons tid. Inköpet av delar av Brommalandet blev också starten för stadsdelarna Nockeby, Höglandet och Olovslunds exploatering. I pressen kallade man köpet för ”Det stora jordförvärfvet” eller oftast ”Ulfsundaköpet”, eftersom Ulvsunda var det mest komplicerade, möjligen också det viktigaste förvärvet. Men det dröjde innan de kommunala trädgårdsstäderna växte ut över Åkeshovs marker. Fredrik Petterson avled år 1940, då han var 92 år gammal, han fick således uppleva omvandlingen av Åkeshov till trädgårdsstad. Under 1910-talet inrymdes det så kallade Margaretahemmet i huvudbyggnaden och åren 1917–1940 Åkeshovs sinnesslöanstalt. Under kriget bodde här baltiska flyktingar och därefter användes slottet som genomgångsbostäder för hemlösa innan byggnaden provisoriskt inreddes först för Riksby folkskola och sedan för Nya Elementarskolan. År 1948 började Nya Elementarskolan flytta ut till den nuvarande skolbyggnaden vid Åkeshovs tunnelbanestation. Den nya skolan var färdigbyggd år 1952. Därefter hyrde Bromma församling åren 1958–1987 slottet av Stockholms stad där de inhyste sin pastorsexpedition. Sedan år 1988 används slottet som konferenscenter och hotell. Bromma hembygdsförening har sina föreningslokaler i slottets översta våning sedan år 1988. Det dröjde innan de kommunala trädgårdsstäderna växte ut över Åkeshovs marker. Under perioder fram till mitten av 1980-talet har slottet använts som sjukhem, hem för sinnesslöa, flyktingförläggning, skola och pastorsexpedition. De kvarvarande resterna av rokokodekorationerna ansågs då vara olämpliga. Målningarna i Agneta Wredes förmak och en blåmålad Rörstrandskakelugn från 1740-talet togs bort. Slottets fina väggfasta målningar från år 1748, varav minst en anses vara av Johan Pasch den äldre, har ersatts med kopior, eftersom originalen såldes omkring år 1900 och hamnade i Stockholms handelskammares hus vid Västra Trädgårdsgatan 9. Men Agneta Wredes förmak har återfått sina originaltapeter, även de troligen målade av Johan Pasch, efter att de hittats på vinden till S:t Eriks sjukhus. Målningarna i Agneta Wredes förmak magasinerades i början av 1900-talet, men hittades, såsom ovan nämnts, efter många år på S:t Eriks sjukhus vid Fleminggatan på Kungsholmen i Stockholm, ihoprullade på vinden. Med hjälp av Stockholms stadsmuseum och fru Dolly Nilsson, som vuxit upp på slottet, kunde man återställa tapeterna i förmaket. Vid restaureringen kunde Agneta Wredes förmak återställas och målningarna i övre salen skickligt kopieras av konstnären John Broberg och fru Brita Juel-Soop. År 1987 påbörjades en totalrenovering av slottet och i augusti år 1988 stod slottet klart att ta emot de första konferensgästerna. Efter den varsamma ombyggnaden, som tog hänsyn till slottets konsthistoriska interiörer, nyttjas slottet idag som konferensanläggning.

Sjön Judarn som är centrum i Judarskogens naturreservat i Bromma ligger inte långt från Åkeshovs slott och idag låg den lilla vackra sjön fantasifullt öde och mörk.