Sorkar, trianglar, spektrum och ljusets färger 20220123 Krönika 354
Sorkar, på latin ”Microtinae”, är en underfamilj råttdjur med cirka 120 arter i Eurasien och Nordamerika. De är mellan 8–20 centimeter långa, undantaget arten bisamråtta som kan bli mellan 30–40 centimeter, och har korta öron, som ibland knappt sticker fram ur pälsen, samt små ögon. Svansen är kortare än hos möss, och hos lämlar är den bara ett par centimeter lång, hos vattensork och bisamråtta är svansen tre fjärdedelar av kroppslängden. Alla sorkar är växtätare och har karakteristiska tänder med vassa kanter och några arter gör skada genom att äta av odlade växter.
Bilden visar antingen en skogssork, ängssork eller långsvansad skogssork, kärt barn har många namn, som på latin heter, ”Myodes glareolus”, eller visar den en åkersork, ”Microtus agrestis”.
Den låg död invid Port Fågelfors i Skillingaryd.
Mest utbredda skador på skog orsakas av åkersorkens gnag på bark ovanför marken på nedersta delen av löv- och barrträd, särskilt i norra Sverige. Vattensorken skadar främst lövträd genom gnag under markytan på bark och rötter. Skogssorken urholkar knoppar och gnager bark på stam och grenar.
Skogssork, som även har kallats långsvansad skogssork och ängssork, lever främst i olika slags skogar, såväl löv- och blandskogar som ren barrskog. Den livnär sig huvudsakligen av olika växtdelar som örter, frön, frukter, mossa, rötter och svampar, men den tar även en del ryggradslösa djur. Den klättrar bra för att vara en sork och äter ofta blad på träd samt skägglav. På hösten äter den hasselnötter, och av gnaghålet går det att avgöra om det är en skogssork, en ekorre eller en nötkråka som öppnat nöten. Skogssork fortplantar sig under vår, sommar och höst och kan få flera kullar med 1–10 ungar med ungefär en och en halv månads mellanrum. Boet utgörs av en liten boll av mossa under markytan.
Åkersork förekommer främst i ängs- och gräsmarker av olika slag, ofta i närheten av diken eller fuktstråk, men även på torrare mark. Den kan finnas i dikeskanter vid odlade marker, längs havsstränder, på skärgårdsöar, i gles skogsmark och längs fuktstråk vid kalhyggen, där även skogssork kan vara vanlig, och på fjällhed. Arten livnär sig mest av gräs och örter, och den kan också gnaga bark och därmed skada fruktträd och nyplanterad skog, ibland äter den även insekter. Den fortplantar sig under april-september och får mellan 3–7 kullar med 4–5 ungar per kull. Boet består av en rund boll av gräs och ligger på markytan i skydd av vegetation. Arten gör typiska gångar i tuvig gräsmark och när snön smälter kan dessa synas som långa ”gräskorvar”.
Bilden visar antingen en skogssork, ängssork eller långsvansad skogssork, kärt barn har många namn, som på latin heter, ”Myodes glareolus”, eller visar den en åkersork, ”Microtus agrestis”.
Den låg död invid Port Fågelfors i Skillingaryd.
Den lilla triangelformade markbiten där Ågatan möter Ängsstigen är på väg att renoveras då lövsly har tagits bort och bara några halvstora björkar samt de ståtliga tallarna finns kvar. I bakgrunden ser man Skillingaryds ishall, lekplatsen och den i min barndom varande trafiklekskolan. Renovera upp denna gamla trafiklekskola också är ni snälla kommunen. Den behövs även år 2022!
En triangel är för övrigt per definition en plan figur begränsad av tre räta linjer eller sidor som skär varandra parvis i tre punkter eller hörn och där vinkelsumman är 180 grader, det vill säga, ett rakt streck.
Här behövs en rejärl räfsa och en likaledes rejäl borste för att få bort åratal med nedfallna tallbarr och glöm inte bort den lilla högen med kvarglömt sly.
Nu ser man den lilla högen kvarglömt sly som ska bort men också det relativt stora beståndet med snöbär som täcker minst halva markytan. Längst till höger, knappt synbart finns en gammal död björk med ett antal ostronmusslingar som växer på stammen, men det ber jag att få återkomma om i en kommamde krönika.
Snöbär, ”Symphoricarpos albus”, en växt, vacker att se, men som innehåller ämnen som har irriterande egenskaper. De gulvita bären kan locka till förtäring, men förgiftningar hos barn är ovanliga. Symtomen är i så fall magbesvär, exempelvis ont i magen, illamående, kräkningar och diarré.
Spektrum är när ljuset delas upp i olika våglängder och när en ljusstråle passerar genom en prismalins delas den upp i flera färger eller våglängder. Detta kallas för ljusets spektrum. Vitt ljus uppdelas i färgerna rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett, där röd är 650 nanometer och violett ungefär 400 nanometer.
Synligt ljus innehåller alltså en blandning av dessa färger. Men även annat ljus som vi inte kan se med ögat, både med kortare och längre våglängder, kan delas upp i våglängdsintervall som kan sägas motsvara det synliga ljusets färger.
Ljus är elektromagnetisk strålning som samverkar med omgivningen genom fotoner med varierande energier eller våglängder. På kortare eller energirikare våglängder än det synliga spektret finns med ökande energi ultraviolett ljus, röntgenstrålning och gammastrålning. På längre eller energifattigare våglängder finns med minskande energi infrarött ljus, mikrovågor och radiovågor. Dessa energiintervall bildar tillsammans det elektromagnetiska spektret.
Bilderna nedan visar den fina och vackra installationen vid Nya Mejeriet i Skillingaryd när mörkret har fallit, men den är väl bara halv, eller?.
Röda färger uppstår när ljusstrålningen från ett objekt domineras av våglängder mellan 600-700 nanometer, det vill säga, mellan 390-770 miljarddels meter, med andra ord mycket kort. För att sätta in detta i ett sammanhang kan man jämföra med vågornas längder i radio och television, enligt nedan.
Radiostationen i Grimeton i Halland jobbade med våglängder mellan 10 och 100 kilometer.
Långvåg är våglängder mellan 10 kilometer och 1 kilometer.
Mellanvåg är våglängder mellan hundra och tusen meter.
Kortvåg är våglängder mellan 100 m och 10 meter.
VHF är våglängder mellan tio ner till en meter och kallas även för rundradio eller etermedia och är distribution av signaler för ljudradio, radio, och bilder, television, för mottagning av envar av oss.
Det för våra ögon synliga ljuset är elektromagnetisk strålning i det för ögat känsliga våglängdsområdet som är mellan 390 nanometer till 770 nanometer.
Ljushastigheten i tomrum, vakuum, är fastlagd till exakt 299 792 458 meter per sekund. Enligt relativitetsteorin kan ingen energiöverföring, till exempel i form av informationsbärande signaler, ske med högre hastighet än denna.
I början av 1900-talet erhölls emellertid starka evidenser för att ljuset är en ström av partiklar, fotoner. I kvantmekaniken förenades de båda uppfattningarna i ett dualistiskt eller dubbelt betraktelsesätt där ljuset är både en partikelström och en vågrörelse. Beroende på hur man arrangerar ett experiment kommer ljuset att uppvisa antingen sin partikelnatur som foton eller sin vågnatur.
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan