Fågelforsleden i högsommartid, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 440 20220730

Även denna sommar har vi haft blåmesen i holken, för vilket år i ordningen vet jag inte men de är trogna hyregäster. Häckningen blev även i år lyckad!
Här är tunneln över Gropabäcken mellan det civila Skillingaryd och det militära Skillingaryd. Återigen säger jag att Gropabäckens ravin är en fantastisk och extremt tätortsnära naturmiljö som borde utnyttjas och förfinas för skillingarydsborna.
Just nu är naturen full med årets ungar och på bilden visar en ung sädesärla upp sig för kameran.
Skogskovall, ”Melampyrum sylvaticum”, är en art i familjen snyltrotsväxter. Den är en ettårig, 10–30 centimeter hög halvparasit, som snyltar på andra växters rötter.
Arten hör hemma i skogar och skogsbryn på näringsrikare mark i Europa, allmänt i hela Sverige till strax ovanför skogsgränsen.
Ängskovall, ”Melampyrum pratense”, är också en art i familjen snyltrotsväxter och nära släkt med förra bildens skogskovall. Arten är en ettårig, 5–30 centimeter hög och mycket variabel ört.
Liksom övriga arter i släktet kovaller är den halvparasit på andra växters rötter.
Arten, som hör hemma i Europa och Asien, växer på mager mark i skogar, på hedar och på ängar. Den är allmän i hela Sverige och den når strax ovan trädgränsen.
Det kom intensiva tiggläten från hålet i den gamla björken alldeles bredvid leden och jag blev nyfiken och stannade svar för att se vem som bodde här.
Plötsligt kom den större hackspettens hona med näbben full av föda och mysteriet var löst, det var hennes ungar som så intensivt tiggde föda.
Strax efter att den större hackspettens hona anlänt till en gren i närheten av bohålet tittade en av hennes ungar ut för att motta födan.
Häggspinnmalens ungar är väl skyddade i det spindeltrådsliknande boet men om ni tittar upp till höger på min bild så kan ni se att en av larverna har lämnat det trygga boet.
Vid den gröna bänken har någon vänlig själ givit brödföda till änderna som håller till i Lagan.
Även kniporna har haft en lyckad häckning men jag kunde bara hitta en av ungarna vid fototillfället.
Bilden blev verkligen inte bra men jag vill ändå visa er den mycket vackra barrskogskäkmalen, "Micropterix aureatella", färgad i violett  och guld, där den sitter på ekorrbärets blommor.
Stinksyska, ”Stachys sylvatica”, är en art i familjen kransblommiga växter. Den är en flerårig, 40–100 centimeter hög, illaluktande ört med en mörkt purpurröd, tvåläppig blomma som blommar under juni–augusti.
Arten växer på näringsrikt, något fuktigt underlag i bland annat lövskogar och strandsnår i Europa och Asien, i Sverige mindre allmänt norrut till Ångermanland och sällsynt norr därom.
Bildens vänderot i släktet ”Valeriana” är kaprifolväxter med cirka 280 olika arter ettåriga till fleråriga örter och buskar hemmahörande på norra halvklotet, i Sydamerika och i södra Afrika.
Blombaggen, utan svenskt namn, ”Oedemera virescens” födosöker bland blommorna.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
//Dan