Midsommar och sju sorters blommor, del 3. Hjälp Ukrainas folk. Krönika 426 20220626

De nya fynden av fossila blommor och andra rester av blomväxter har visat att magnoliafamiljen utvecklades först i mitten av krita för cirka 100 miljoner år sedan.  
Magnoliafamiljen utgör alltså en senare förgrening på blomväxternas utvecklingsträd och var inte med från början då växterna började utveckla blommor.
Bilden visar vintergröna.
Släktskap och utveckling kan också studeras på molekylärgenetisk väg genom studier av DNA från nu levande växter.
Även sådana DNA-undersökningar visar att magnoliorna inte finns med bland de tidigaste förgreningarna.
Man har också kommit fram till att sådana egenskaper och detaljer hos magnoliorna som tidigare betraktades som ursprungliga i själva verket har tillkommit mycket senare.
Ett exempel på detta är hur fruktanlaget är konstruerat och det som är utmärkande för blomväxterna är att de är gömfröiga, vilket innebär att fröanlaget är inneslutet i ett så kallat fruktanlag.
Bilden visar fagetrav.
Men det finns flera steg i utvecklingen mot att fröanlaget är helt omslutet och utvecklingen tycks gå från att växten stänger till fruktanlaget med hjälp av ett sekret till att fruktanlaget har vuxit ihop helt, vilket är fallet hos magnoliorna.
Bilden visar en stenbräcka. 
De första förgreningarna i blomväxternas släktskapsträd består av fem grupper av nu levande växter, ”Amborella”, höga buskar som är endemiska för Nya Kaledonien, ”Nymphaeales”, ordningen näckrosor, ”Illiciales”, släktet stjärnanis, ”Trimeniaceae”, träväxter som är motsatsen till ”örtartade” växter och som bär eteriska oljor ”Austrobaileyaceae”, bara två arter lianer i Australien.
Bilden visar en pärlhyacint.
Informellt kallas dessa fem grupper för ”ANITA” efter de första bokstäverna i gruppernas namn. Detta släktskapsträd baserar sig på de senaste molekylärgenetiska analyserna och är ett så kallat fylogenetiskt träd.
Det innebär att varje ANITA-grupp har ett gemensamt ursprung, varifrån gruppens speciella egenskaper kan härledas.
Bilden visar mossflox.
En annan familj som ofta placeras nära släktskapsträdets rot är ”Chloranthaceae”, som i dag är en liten grupp med endast fyra släkten och den är bland de äldsta familjer och som har funnits sedan krita.
Arter som tillhörde familjen ”Chloranthaceae” fanns överallt på den tidens kontinenter, och fossil av dem finns nu över hela jordklotet från Antarktis till Grönland.
Bilden visar mahonia.
Den äldsta kända blomman skiljer sig från den ursprungliga magnolian på att den inte bara var liten och saknade slutet fruktanlag, den var dessutom oregelbundet uppbyggd med få beståndsdelar.
Ett typiskt drag hos den äldsta kända blomman är att alla beståndsdelar var fria och sällan sammanväxta, vilket de ofta är i moderna blommor.
Den första blomman hade inga kronblad, och den producerade inte heller någon nektar men ståndarna däremot tycks ha haft flera andra funktioner utöver huvuduppgiften att producera pollen. Ståndarna var byggda så att de kunde skydda fruktanlag och fröanlag under blommans knoppstadium och under blomningen var det ståndarna som drog till sig pollinerande insekter genom lockande färger och dofter.
Insekterna belönades med enbart pollen eftersom blomman saknade nektar men under utvecklingens gång övertogs sedan dessa extrauppgifter hos ståndarna av blommans foder, krona och nektarium.
Bilden visar mahonia.
I cirka 120-125 miljoner år gamla sedimentprover från Portugal hittade man en blomma som påminner om en liten, liten näckros.
Fyndplatsen är ett stort lertag nära den lilla orten Vale de Agua som ligger omkring 100 kilometer norr om Lissabon.
Blommans blad och ståndare är borta, men små ärr visar hur de har suttit i den ursprungliga blomman.
Själva fossilet är bara några få millimeter brett, och den ursprungliga blomman har knappast varit mer än 1 centimeter i diameter.
Blomman tillhör ett numera utdött släkte och detta är nära släkt med näckrosorna men har vissa drag som inte längre finns hos dessa.
I Portugal har man, förutom den lilla urblomman, hittat mängder av andra blomväxter i sediment från krita.
Sedimenten är mycket rika på fossil av blomväxter och innehåller kanske 150 olika arter där de flesta finns vid roten i blomväxternas släktskapsträd, och endast få kan länkas till nu levande former. Det ser ut som om de ursprungliga blomväxterna gav upphov till en stor mängd olika utvecklingslinjer under en första dramatisk evolutionär fas, dock dog de flesta av dessa tidiga linjer ut.
Dagens blomväxter utgör alltså bara en liten spillra av alla arter som funnits under tidigare geologiska tidsåldrar och många fler har tillkommit sedan krita.
Bilden visar oxtunga.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
//Dan