Lärkträd och lärksopp samt den romerska tidens gravar. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 483 20221029

När jag i svamptider cyklar västerut på Ovdaskogsvägen i norra delen av Fåglabäck, förbi avfarten till Frälsningsasarméns Ungdomsgård i Skillingaryd stannar jag till vid det lilla beståndet med lärkträd som växer alldeles invid vägen för att se om lärksopparna har kommit upp. I år vid mitt besök hade de det.
Lärksopp, ”Suillus grevillei”, är en vackert guldgul till rödbrun sopp som är vanlig vid lärkträd i skogar och parker. Arten är en tvåstjärnig matsvamp av fem möjliga stjärnor, uppenbarligen något vackrare än delikat, men smaken är ju som en kroppsdel, det vill säga delad!
Lärksoppen växer tillsammans med lärk och kan påträffas i hela Norden. Flå av hatthuden och skär bort den mörka delen av foten innan anrättning.
Lärksopp, ”Suillus grevillei”, är en vackert guldgul till rödbrun sopp som är vanlig vid lärkträd i skogar och parker. Arten är en tvåstjärnig matsvamp av fem möjliga stjärnor, uppenbarligen något vackrare än delikat, men smaken är ju som en kroppsdel, det vill säga delad!
Hatten är välvd, guldgul till rödbrun och slemmig i fuktig väderlek och arten har gula rör som blir brunaktiga vid tumning och som ung täckts av ett gulaktigt, ljust, hylle.
Foten är gul till rödbrun och ofta något mörkare än hatten, ringen är vit till gulaktig och köttet är ljusgult, med mild doft och smak.
I det fornminnestäta området kring Björnön och Pukarp väster om Skillingaryd, alldeles invid vägen, ligger denna vackra gravplats från romersk järnålder som är från tiden vid vår tideräknings början och cirka 400 år framåt.
Det betyder att gravplatsen och dess människor är ett mellan 1500-2000 år gammalt minne. Vi vet inte vilka dessa människor var som bodde här och fick sin utkomst här men dessa människor kunde vara vi, det är ingen skillnad på dem då och oss idag.
Fortsätter man vägen framåt hamnar man bland annat i Byarum eller Bratteborg, Eckersholm eller Stigamo.
Skyltens text säger följande.
Den romerska tiden                                              
Tofteryds gravar
Här ligger tre fornlämningar som är 1500-2000 år gamla. Der är två kvadratiska stensättningar och en rest sten. Det är en gravplats och det betyder att människor bodde någonstans i närheten.
I skogarna häromkring finns talrika odlingsrösen. Många av dessa kan ha tillkommit under samma tid som stensättningarna.
Redan under bronsåldern hade människor börjat röja och ta upp åkrar i de här delarna av Småland. Man levde med ett extensivt jordbruk där man flyttade åkrarna efter en tid och lämnade dem att växa igen eller bli till beten för boskapen.
På det sättet fungerade jordbruket även under äldre järnåldern. Inte bara åkrar flyttade utan även boplatser. På så vis förändrades landskapet och bildade öppna gräsmarker med inslag av björk, hassel och rönn.
De här gravarna är alltså mycket gamla. De är inte undersökta men man kan genom likhet med andra undersökta stensättningar ändå ungefärligt datera dem till romersk järnålder som perioden kallas. Det var den tid när romarna härskade på kontinenten, år 0–400 e.Kr. Fynd av romerska varor i Norden visar på att det fanns kontakter eller byteshandel.
Vi vet inte anledningen till att man byggde gravar med olika former under äldre järnålder. Hade de symbolisk betydelse som att t.ex. markera social status?
Man kan anta att talmystik var viktigt. Kanske de fyra hörnen på kvadratiska stensättningen hade kultisk betydelse?
Kan gravceremonin ha sett ut som på teckningen? Frågetecknen är många.
PS! Min anmärkning; År 0, ovan, är ett årtal som enligt traditionell årtalsform inte existerar. År 1 e.Kr. enligt den Gregorianska kalendern följer direkt efter år 1 f.Kr..
Romersk järnålder, är en benämning på perioden från Kristi födelse till år 400 efter Kristus då den germanska kulturen starkt påverkades av den romerska. Periodgränserna har diskuterats, liksom även indelningen i en äldre och en yngre romersk järnålder. Kontakten med det romerska riket kan spåras i importföremål såsom kärl av brons, glas och silver, statyetter, vapen samt mynt av silver, denarer, och guld, solidi. Importen påträffas bland annat i gravfynd och är på grund av sin förankring i historiskt kända områden av stor betydelse för datering av inhemskt germanskt material. Andra kanaler för det romerska inflytandet gick genom germanska krigares möte med romarna, som anfallare eller som legosoldater hos dem. Det finns också belägg för gåvoutbyte mellan romerska och germanska stormän. Inflytandet präglade inte bara krigarutrustning och lyxvaror. Samhället påverkades i sin helhet i fråga om såväl näringsliv, mått- och viktenheter, som livsföring i stort, kultbruk och jordbruksförhållanden, och detta inte bara vid gränsen utan djupt in i det germanska området, där utvecklingen synes ha gått mot mer utpräglad social differentiering. Underlaget för välståndet bland germanerna under denna tid var inhemsk järnproduktion, åkerbruk och hantverk, även i guld. Hus och gårdar är väl kända inom det nordiska området, särskilt i Danmark, med ändamålsenliga långhus och senare även grophus för hantverk med mera.
Mossfynd vittnar om kultbruk och krigiska förvecklingar där Tollundmannen, Grauballemannen och Huldremosekvinnan i Danmark samt naturligtvis våra egna fynd med Bockstensmannen och Hallonflickan. Vid mitten av perioden Romersk järnålder kom de första runorna till Norden.
Apropå Germaner som är ett omdiskuterat ord, troligen av keltiskt ursprung, från början en romersk term för vissa grannfolk till kelterna, numera allmän benämning på de folk som talar germanska språk.
I historisk litteratur avses vanligen dessa folk under antiken. De framträder i källorna från och med 100-talet före Kristus. Romarna lärde sig dock skilja på kelter och germaner först under Caesars krig i Gallien på 50-talet före Kristus.
Germanerna formades troligen som etniska grupper i Nordeuropa och Mellaneuropa under de fem sista seklen före Kristus. Deras huvudnäring var boskapsskötsel och jordbruk. Stammar och stamförbund styrdes av kungar och krigsledare valda ur stammens övre skikt, men en folkförsamling av fria män var länge ett centralt samhällsforum. Deras första expansion söderut och västerut hejdades av romarna. Efter att Gallien erövrats sökte Augustus förlägga den romerska gränsen vid Elbe, men denna plan övergavs efter germanernas seger år 9 efter Kristus i slaget i Teutoburgerskogen då tre romerska legioner skickades in i de germanska skogarna för att utföra en bestraffningsaktion mot ”primitiva barbarer”. Några dagar senare kom bara ett fåtal nedbrutna legionärer tillbaka som överlevande från ett av de värsta nederlagen i Roms historia. Historien kanske återupprepar sig i nutidens Ukrainakrig.
Gränsen mellan romare och germaner kom att gå längs Rhen och Donau. Trycket från Rom ledde hos germanerna till bildandet av två stora förbund under Arminius i väst och Maroboduus i öst, men redan på 20-talet efter Kristus var dessa förbund upplösta. Under följande sekler sökte romarna vinna inflytande hos enskilda stammar och således säkra freden. Genom handel tog germanerna djupa intryck av och från romersk kultur.
I mitten av 100-talet efter Kristus inleddes en ny germansk expansion, delvis på grund av inre oroligheter. Stammarna var ibland heterogena krigarförbund som identifierade sig genom traditioner, något som nu blev allt tydligare. På 200-talet efter Kristus framträdde nya stamförbund, till exempel alemanner. Området norr och väster om Svarta havet beboddes på 200-talen och 300-talen efter Kristus av goter. Stora delar av det romerska riket härjades i mitten av 200-talet efter Kristus av dessa goter och andra germaner, och gränsområden avträddes för germansk bosättning. Många germaner tog också värvning i den romerska armén.
Germanernas stora uppsving kom under folkvandringstiden som ungefär var mellan åren 370–600 efter Kristus, då det västromerska riket upplöstes och ersattes av germanstyrda riken. De flesta av dessa var kortlivade, och germanerna assimilerades snabbt med den inhemska befolkningen men satte dock en bestående prägel på det medeltida Europa. Flera områden i Östeuropa och Mellaneuropa, som tidigare bebotts av germaner, befolkades nu av slaver och andra folk. Under 300-talen och 400-talen efter Kristus inleddes den övergång till kristendom som präglade germanerna under tidig medeltid.
De äldsta litterära källorna till den förkristna religionen finns hos Caesar och Tacitus. Deras uppgifter är dock ibland motstridiga och präglade av egna värderingar. Det är omdiskuterat huruvida det sydgermanska fyndmaterialet, där också votivinskrifter, det vill säga gravskrifter och inristningar ingår, är giltigt även för det nordliga området.
Sydgermanska gudanamn uppvisar dock andra former, ofta identifierade med romerska motsvarigheter, såsom Wodan eller Oden, Donar eller Tor, Tiwaz eller Tyr, Frija eller Freja och Nerthus eller Njord. Liksom blotseden var det allmänna gudsnamnet gemensamt för sydgermaner och nordgermaner, medan vissa gudomar förknippats med enskilda stammar, såsom gudinnan Tamfana.
Ett särpräglat konsthantverk, bland annat dräktspännen och berlocker, influerat av provinsialromerska former, möjligen även av stäppnomaderna vid Svarta havet, växte fram omkring Kristi födelse. Guldsmidet nådde en hög utveckling med filigran, granulering och cloisonné. Under folkvandringstiden uppstod olika konststilar i de av germaner kontrollerade regionerna, och i Skandinavien vidareutvecklades flera teman under vikingatid och tidig medeltid. Konsten var ofta nonfigurativ, med stiliserad djurornamentik. Hantverket bars upp av skickliga specialister och de stormän för vilka mycket av arbetet utfördes och i vars gravar viktiga fynd gjorts.
De flesta människor som begravdes under järnålder kremerades. I brandgravar kan det bland de brända benen även finnas rester efter förbrända pärlor, spännen, kammar och andra föremål som burits i dräkten eller kanske i fickor eller ett bälte runt livet. Det hände också att andra föremål placerades på bålet tillsammans med den döda personen, till exempel bröd eller vapen. Även djur kunde kremeras med kroppen, och brända ben från djur och människor ligger ofta blandade i brandgravar.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hata varandra men inte dödar varandra.
//Dan