Sommarens och höstens fägring är nu ett minne blott. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 482 20221028

Äpplet med sin vackra form, blanka skal och goda smak är nog den mest frestande av alla frukter. Det finns till och med de som säger att det är frukten framför andra frukter, själva prototypen för frukt. Därför är det kanske naturligt att tänka på kunskapens frukt som ett äpple.
De tidiga berättelserna ger inga svar om vilket träd eller frukt det var men av senare kristna europeiska konstnärer har frukten har ofta avbildats som ett äpple. Kanske för att äpplen var den vanligaste, sötaste och mest lockande frukten i Nordeuropa eller kanske därför att de första översättningarna från latin av bibeln använde ordet malum om trädet som ger kunskap om gott och ont. Malum betyder både ont och äpple på latin, det uttalades olika men den skillnaden gick så klart förlorad i skrift.
Att vi så villigt väljer att tolka kunskapens frukt till ett äpple kan bero på att äpplet är en frukt som följt människan i många tusen år. Varifrån äpplet kommer, eller när man började äta det är okänt men bevis finns dock för att ympning av äpplen har skett i minst 2000 år.
Det äldsta funna äpplet i Sverige är daterat till 2500 år före Kristus och det är ett förkolnat äpple som man fann vid utgrävningar i Alvastra nära Omberg i Östergötland.
En annan förklaring som presenterats är att den grekiska mytologin influerade de första kristna, så att paradiset kom att sammanblandas med Hesperidernas trädgårdar. I dessa trädgårdar skördade man gyllene äpplen.
Hesperiderna är i grekisk myt tre nymfer, Aiglē, Erytheia och Hesperarethousa, döttrar till Nyx, Natt och Erebos, Mörker, eller enligt en annan version till Atlas och dennes brorsdotter Hesperis. Hesperiderna bodde i gudarnas trädgård, bortom Atlasbergen och tillsammans med draken Ladon vaktade de Heras gyllene äpplen. Herakles dödade Ladon och lurade Atlas att ge honom de gyllene äpplena.
Det mår vara hur det vill med den saken men en som i alla fall tillägnade sig kunskap av ett äpple var Isaac Newton då ett fallande äpple fick honom att tänka ut tyngdlagen.
I nästan alla eurasiska folkgrupper förekommer äpplet i kulturen och har då använts som en symbol för kärlek, sexualitet och fruktsamhet samt allmänt om livet.
Äpplet står även som en symbol för upplysning, makt och rikedom och ett exempel som förtydligar denna förbindelse är riksäpplet.
Frukten förekommer också i ett flertal sagor och mytologier.
Kunskapens träd, trädet på gott och ont, eller trädet som ger kunskap om gott och ont är ett träd som särskilt omnämns i Bibelns skapelseberättelse. Det växte mitt i Edens trädgård tillsammans med Livets träd.
Kunskapens träd var fruktbärande, men Adam och Eva förbjöds av Herren Gud att äta av frukterna från just det trädet. Om de åt av frukten från trädet skulle de dö hade Gud sagt till dem. Adam och Eva lät sig dock övertalas av ormen att äta av trädets frukter. De fick därigenom kunskap om att det inte var bra att visa sig nakna, och gömde sig för Gud. En konsekvens blev att de förvisades från Eden så att de inte kunde äta av Livets träd och leva för evigt. Inom judendom och islam finns motsvarande berättelse om syndafallet och den förbjudna frukten. I Koranen åts dock den förbjudna frukten från det eviga livets träd.
Uttryckssättet ”kunskapens träd på gott och ont” är ett äldre sätt att säga ”kunskapens träd om gott och ont träd”. Båda dessa uttryckssätt kan idag missförstås. I Bibel 2000 översätts i stället uttrycket till ”Trädet som ger kunskap om gott och ont”.
Bibeln ger dock ingen antydan om hur frukten från kunskapens träd såg ut. Dessa har dock av kristna konstnärer ofta avbildats som äpplen.
Syndafallet, traditionell benämning på den händelse som omtalas i Första Mosebok, då Adam och Eva av ormen förleddes att äta av den förbjudna frukten på kunskapens träd. På grund av sin olydnad drevs de ut från Edens lustgård med hårt arbete och smärtsamt barnafödande som följd, samtidigt som de miste tillgången till livets träd och blev dödliga.
Berättelsen är en variant på myterna om dödens uppkomst. Ormen identifieras i Nya Testamentet med djävulen, och händelsen betyder syndens och dödens inträde i världen via syndafallet.
Ormen bestraffades genom att stötas ut från boskapen och tvingas kräla på marken på buken och äta jord och Gud väckte fiendskap mellan kvinnan och ormen.
Att en lärare bör få ett äpple på katedern är en tradition som man inte med säkerhet vet varifrån den kommer. En vanlig teori har sitt ursprung i att lärarna förr i tiden, utöver att de oftast var väldigt dåligt betalda, delvis betalades in natura och då fick sin lön i form av livsmedel.
Ur detta föddes kanske traditionen att ge läraren ett äpple framför allt på skolårets första dag och detta är en tradition som oftast kan härledas till Sverige, Danmark och USA.
Solros, ”Helianthus annuus”, som är Ukrainas landsblomma härstammar ursprungligen från sydvästra USA, närmare bestämt trakten av New Mexiko. Som naturligt förekommande har den sannolikt helt försvunnit i och med olika korsningar, men människan har fört den med sig till världens alla hörn. Solrosen är en mångsidig nyttoväxt, som användes av Amerikas ursprungsbefolkning redan för mellan 2000-3000 år sedan. Fröna kan till exempel användas i
müsliblandningar, bröddeg, yoghurt och gröt. Upp till hälften av deras vikt består av hälsosam solrosolja som används som matolja och för framställning av margarin samt, den oljefraktion som har sämre kvalitet används i målfärg och fernissa, som smörjolja och till belysning.
Den i många fall gigantiska solrosen är dessutom en prydnad för trädgården eller balkongen. De stora blomkorgarna är soldyrkare som alltid vänder sig mot solen och lockar till sig en mångfald olika djur. Fjärilarna suger i sig nektar, bina och humlorna i sin tur samlar huvudsakligen pollen. Blommorna lockar dessutom till sig rovinsekter, som håller bladlöss och andra skadedjur borta från näromgivningen. Vintertid erbjuder solrosorna näringsrika frön åt fåglarna.
I vår natur växer solros i regel på platser som är reserverade för vinterutfodring av fåglar, dit den sprider sig med fröblandningar. I samband med renhållningen sprider de sig vidare till soptippar och vägrenar. Transporter av jord, sand och snö bidrar dessutom till utvidgandet av solrosens revir. Frön som hamnar i vattnet kan hålla sig flytande i flera veckor, och därmed hamna långt borta. Arten har delvis tagit sig hit genom orenheter i majs och sojabönor som transporterats från USA. Här hinner solrosens frön sällan mogna före vintern, så arten är fortfarande beroende av fröimport.
Då man talar om solrosor avser man så gott som alltid arten ”Helianthus annuus”, fast det finns flera andra arter.
Den blomma som kanske är vanligast i trädgårdar är en naturlig korsning mellan två arter och kallas präriesolros, ”Helianthus x laetiflorus”. Den är en uthållig växt som kan klara sig länge i gamla trädgårdar.
Präriesolrosens ena ursprungsart är jordärtskocka, ”Helianthus tuberosus”, som odlas som rotsak men som tillhör solrossläktet.
Höstsolros, ”Helianthus pauciflorus”, är en nordamerikansk växtart i familjen ”Asteraceae”, korgblommiga växter.
Arten är en flerårig ört som sprider sig med hjälp av underjordiska rhizomer, som är växternas underjordiska stammar, och enligt min näsa luktar höstsolrosen choklad.
Tidlösa eller den nakna jungfrun, ”Colchicum autumnale”, är en art i familjen tidlöseväxter. Arten är en 10–30 centimeter hög lökväxt med elliptiska blad som växer ut på våren och vissnar under sommaren.
I september–oktober blommar den med sextaliga, rosalila blommor med lång, skaftlik pip och trattformig kalk.
Arten härstammar från Sydeuropa och Centraleuropa och odlas som prydnadsväxt. Den innehåller den giftiga alkaloiden kolchicin.
Växten är mycket giftig, speciellt frön, lök och blommor innehåller kolchicin. Allvarliga förgiftningar och även dödsfall har inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling med till exempel ramslök. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.
Tidlösa liknar krokus men de flesta tidlösa-arter blommar dock på hösten efter det att bladen vissnat ner.
Tidlösa har dessutom sex ståndare till skillnad från krokus som bara har tre.
Symtom på förgiftning kan komma efter flera timmar som magbesvär, till exempel ont i magen, illamående, kräkningar och diarré, som kan bli kraftiga och ihållande och leda till vätskeförlust. I allvarliga fall eventuellt även feber, blodpåverkan, cirkulationspåverkan, andningsverkan och njurpåverkan senare i förloppet.
Pärleternell, ”Anaphalis margaritacea”, härstammar ursprungligen från nordöstra Asien och Nordamerika där den har använts av ursprungsbefolkningen både som tobakssubstitut och mot förkylning.
Arten är en populär trädgårdsväxt som trivs bra där det är torrt och stenigt och den är ett bra val om du vill anlägga en vattensnål trädgård. Det är också en växt uppskattad av fjärilar och de papperslika holkfjällen gör att den passar utmärkt som torkad evighetsblomma, en eternell.
Artnamnet ”margaritacea” kommer av latinets ”margarita”, som betyder ”pärla”. Släktet innehåller 100 arter, där de flesta hör hemma i Asien.
De svenska arterna kattfot, ”Linnaea borealis”, samt olika arter noppor i släktet ”Gnaphalium” har blomställningar som liknar pärleternellens blomställning.
Tagetes eller sammetsblomster, tillhör släktet ”Tagetes”, i familjen korgblommiga växter med cirka 50 arter ett- till fleråriga örter i tropiska och varma trakter i Amerika och Afrika.
Bladen är brett eller smalt flikiga och korgarna gula, orange eller brunaktiga, ibland till och med vita. Flera arter är mycket uppskattade som utplanteringsväxter men även som snittblommor.
På grund av den karakteristiska doften används tagetes eller sammetsblomster ibland vid biologisk bekämpning av skadedjur genom samodling med någon nyttoväxt som ofta utsätts för angrepp.
En bild på vackert solbelysta asklöv som tydligt visar hur det gröna färgämnet klorofyll ersätts av gula och röda färgämnen, karotinoider och antocyaniner.
På hösten när solljuset avtar minskar produktionen av klorofyll och bladen ändrar färg. Det enda undantaget bland lövträden vars blad inte ändrar färg på hösten är alen. Anledningen tros vara att alens blad innehåller mer kväve än andra trädsorter. Om en växt inte får ljus gulnar den och det syns tydligt om man exempelvis täcker en del av gräsmattan med en filt, då gulnar gräset så småningom under filten. På vintern, när ljusmängden från solen är mindre, produceras inte klorofyll. Det finns redan ett gult pigment, så kallade karotinoider, i lövens celler men det syns inte förrän produktionen av klorofyll avtar. Det pigmentet är för övrigt samma pigment som i morötter. När den gröna färgen i bladen försvinner, återstår det gula karotinet och bladen gulnar. Kalla nätter snabbar dessutom på bladens färgskiftning.
En del blad får vackra röda färgnyanser och dessa färger bildas genom att trädet producerar antocyaniner. Detta går till så att när ett träd gör sig redo för att fälla sina blad, så bildas ett lager av celler invid bladskaftet i lövets bas. Detta lager stramar åt sockrets färd tillbaka in i trädet vid fotosyntesen. När sockret koncentreras i bladen reagerar sockret med proteinerna i cellernas saft och producerar antocyaniner. Detta då ger ett rött till lila pigment som också gör så att äpplen blir röda och vindruvor vinröda. Mängden antocyaniner varierar från år till år, de ökar när solen lyser, vid torka och när temperaturen är över noll grader.
Enligt en vetenskaplig studie från Umeå universitet ger den röda färgen löven ett viktigt skydd mot solens strålar. När klorofyllet försvunnit från bladen kan trädet då få för mycket ljus, men den röda färgen stoppar ljuset. Det farligaste som finns är när växten får för mycket ljus som den inte kan använda. Detta brukar liknas vid en kärnreaktor utan kontroll.
Bildens nypon tillhörande arten nyponros, "Rosa dumalis", är en så kallad falsk frukt eller skenfrukt som produceras av olika arter rosor.
Den består av den köttiga, ihåliga och urnlika blombottnen, som omsluter de egentliga frukterna, vilka är nötter.
Nypon är rika på A-vitamin och C-vitamin och används torkade till bland annat nyponsoppa sedan nötterna tagits bort. Man använder särskilt nyponen av arterna nyponros, stenros och den invasiva vresrosen.
Frukten hos hagtornar är en skenfrukt av typen äppelfrukt, det vill säga, ett inre fröhus som omges av en köttigt uppsvälld blombotten.
Frukterna är mjöliga och nästan smaklösa och de sitter ofta kvar långt in på vintern och äts gärna av fåglar, som därmed bidrar till spridningen.
Nattljus eller gulltrav, utgör släktet ”Oenothera”, på svenska dunörtsväxter, med cirka 80 olika arter mestadels tvååriga till fleråriga örter från tempererade delar av Amerika.
De har strödda blad och stora, vanligen gula blommor, som öppnar sig mot kvällen och då doftar starkt.
Flera arter odlas som prydnadsväxter och till släktet förs bland annat bildens art jättenattljus, ”Oenothera glazioviana”.
Bildens lagerhägg, lagerkörs eller körsbärslager, ”Prunus laurocerasus”, är en art i familjen rosväxter. Det är en 2–4 meter hög, ständigt grön buske med utbrett växtsätt. De läderartade bladen är avlånga och glänsande mörkgröna på ovansidan och mattgröna på undersidan.
De vita, cirka 8 millimeter vida blommorna sitter i upprätta, långa klasar i maj men ofta också under hösten.
Arten, som hör hemma i sydöstra Europa och i Mindre Asien till Iran, odlas ofta som prydnadsväxt, också i Sverige.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hata varandra men inte dödar varandra.
//Dan