Galtabäck, historia och silkeshäger. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 467 20220925
Galtabäck är en ort och tidigare fiskeläge i Tvååkers socken i Varbergs kommun. Orten ligger vid kusten, tio kilometer söder om Varberg och tjugo kilometer norr om Falkenberg.
Orten är bland annat känd för Galtabäcksskeppet och Galtabäcks hamn. I hamnen finns ett båtmuseum där man kan få se kölen från skeppet Galtabäck I.
Vid Galtabäck ligger den långsmala havsviken Lerjan, som är en betydande rastplats för vadarfåglar. Spovsnäppor, småsnäppor, kärrsnäppor, sandlöpare och ibland även myrsnäppor brukar rasta i viken. Pilgrimsfalken ses emellanåt jagande vadarfåglarna. Under vintern hör strandremsan till en av de säkraste siktningslokalerna för berglärkan, som övervintrar i viken. De kringliggande kusthedarna och klapperstensfälten ingår i naturreservatet Gamla Köpstad Södra.
En naturlig hamn har funnits i Galtabäck sedan urminnes tider. Uppgifter finns med namn på skeppare som haft båtar hemmahörande i Galtabäck från åren 1610, 1667, 1759, 1780, 1880.År 1871 bildades Galtabäcks hamnaktiebolag av ett antal bönder och skeppare. Under den tiden seglade man som mest till Malmö och Göteborg.
Mellan åren 1907-1973 hade Sjöräddningssällskapet en sjöräddningsstation i Galtabäck. Den första livräddningsbåten var Hjälparen, en öppen roddbåt med en besättning på elva man, som hade finansierats av några rika damer i Stockholm och byggts av Löfholmsvarvet i Stockholm.
För räddningsstation skrevs kontrakt med 36 män från samhället för att hålla båten bemannad samt med 14 hästägare i trakten.
År 1944 skänktes Hjälparen till Sjöhistoriska museet, efter att år 1939 ha ersatts av en modernare livräddningsbåt, den öppna motorbåten Axel Broström med en 50 hästkrafters motor.
I den tidigare räddningsstationen finns numera Båtmuseet i Galtabäcks hamn.
Har man med sig en kikare är det en bra idé att gå upp i fågeltornet som ligger norr om husen och söder om Lerjan.
Härifrån får man en fin sikt över fågellivet i Lerjans lagunområde och har chans att skåda arter som rödbena, större strandpipare och tofsvipa med flera arter.
De största strandängarna finns vid Galtabäck kring Lerjan. Här bildar havsstrandängens växter tydliga växtzoner från vattnet in mot land. Smultronklöver växer rikligt på saltängarna och vid de mer leriga markerna finns stora bestånd av glasört.
I Lerjans grunda havsvik rastar många flyttfåglar, särskilt vadare och änder.
Bilden visar den nya bron över till Galtabäcks skär som är ett viktigt och skyddat häckningsområde för vadarfåglar. En informationsskylt på platsen säger följande.
För att de fåglar som häckar och rastar på Galtabäcksskär ska få vara ostörda under häckning och rastning så finns broförbindelse endast från midsommar till och med augusti. Detta regleras i ett avtal mellan Varbergs kommun som är markägare och Länsstyrelsen som är reservatsförvaltare.
Galtabäcksskär är det enda stället i Halland där häckningsresultaten för vadarfåglar förbättrats. Det skedde direkt efter att den flyttbara bron kom till och gör området unikt för Halland.
Norr om viken Lerjan ligger Gamla Köpstad som är ett öppet kustlandskap med strandängar, hedar och klapperstensfält. Det lättvandrade reservatet erbjuder såväl fiske från kala klippor som salta bad.
Gör du ett besök i augusti och september kan du få se den vackra och sällsynta klockgentianan som är decimeterhög och blommar under denna tid med intensivt blå blommor.
I mitten av bilden går den ovanliga silkeshägern.
Naturen i Gamla Köpstad är ganska typisk för mellersta Hallands kust. Här samsas klapperstensfält med kala klippor, grunda laguner och en eller annan badvänlig sandstrand. På sluttningarna växer ljung och kråkbär. Närmare havet övergår heden till fuktigare gräsmarker där triften formar rosa mattor på försommaren. Markerade vandringsleder saknas men det finns gott om välnötta stigar att vandra på.
De största strandängarna finns vid Galtabäck kring Lerjan där mitt foto är taget.
Här bildar havsstrandängens växter tydliga växtzoner från vattnet in mot land. Smultronklöver växer rikligt på saltängarna och vid de mer leriga markerna finns stora bestånd av glasört.
Dessa underbara informationsskyltar finns även här i Galtabäcks hamn. Här kan man läsa om det medeltida landskapet runt och omkring havsviken Lerjan och Galtabäcks hamn som båda ingår i ett av Hallands vackraste naturreservat.
Galtabäcksskeppet är ett arkeologiskt fynd som består av rester av ett vikingaskepp och gjordes år 1928 i Galtabäck i Halland. Platsen för fyndet ansluter till den så kallade Gamla Köpstad som troligen är en föregångare till staden Varberg, där man har kunnat konstatera tidigmedeltida marknadsplatsverksamhet. Där återfanns i själva verket två fartyg, varav endast det ena utgrävdes och senare Kol-14 daterades till 1000-talets slut eller tidigt 1100-tal.
Våren år 1928 hittade lantbrukaren och före detta sjömannen Oswald Styrlander ett fartyg i en åker när han grävde ett dike i närheten av Galtabäcken vid havsviken Lerjan, strax innanför Galtabäcksskär. Riksantikvarien informerades och under hans ledning grävdes skeppet ut av arkeologen Arvid Enqvist. Som geolog deltog professor Lennart von Post, ingenjör Gillis Olsson stod för konservering och ingenjör Ivan Petersson agerade skeppsbyggnadsexpert. Fyndet, som senare döptes till Galtabäck I, blev snabbt en sensation. Vissa dagar uppges över 2000 personer ha besökt fyndplatsen. Under utgrävningen fick arkeologerna veta att ännu ett skepp hade återfunnits cirka 20 år tidigare vid en annan dikesutgrävning. Även detta skepp återfanns cirka 250 meter nordväst om första fyndplatsen. Skeppet, senare döpt till Galtabäck II, grävdes delvis ut och undersöktes, men när man konstaterat att det var av samma typ lät man det ligga kvar i marken. Enligt dåtida tidningsuppgifter ska bonden som fann Galtabäck II ha brutit loss så mycket trä som möjligt för att använda som ved. Båda fynden gjordes i sandig jord varför även vissa försvunna delar kunde mätas genom avtryck.
De första utgrävningarna av Galtabäck I fokuserade på att snabbt gräva fram vraket. När arkeologer senare anlände sållade de igenom den uppkastade jorden, men enbart en fläta av bast, några glasbitar och en obearbetad bärnsten hittades.
Våren år 1933 öppnades en utställning med det rekonstruerade skeppet utifrån de återfunna och konserverade delarna av Galtabäck I på Göteborgs Museums arkeologiska avdelning, idag Göteborgs stadsmuseum. Eftersom skeppet delvis var mycket dåligt bevarat blev dock rekonstruktionen baserad på antaganden.
Under perioden maj-juni år 1998 genomfördes en ny utgrävning av Galtabäck II som innebar av man grävde ut ett 3x3 meters schakt centralt i skeppet. Vid denna studie, som bland annat fokuserade på skeppets utseende och typ, likheter och skillnader mot Galtabäck I och skeppets last, fann man bland annat sädeskorn.
Sedan år 2008 visas den bevarade kölen från Galtabäck I på Båtmuseet i Galtabäcks hamn.
Galtebäcksskeppet var helt byggd i ek, klinkbyggt och med en T-formad köl. Båda stävarna var i dåligt skick vilket har gjort det svårt att rekonstruera skeppet. Vraket är för övrigt väldigt välbevarat.
Under bottenstockarna hittade man sädeskorn, vilket visar att lasten sannolikt var spannmål.
När Galtabäck I först presenterades år 1933 daterades det utifrån pollenfynd och stratigrafiska studier av fyndplatsen av von Post till tiden 400-500 efter Kristus.
På 1940-talet granskade Harald Åkerlund åter fyndet. Han daterade det baserat på formgivning och sågbladspår till början av högmedeltiden och föreslog ett västeuropeiskt ursprung. En C-14-undersökning på 1970-talet stödde hans datering. År 1998 undersöktes Galtabäck II dendrokronologiskt, där den senaste detekterbara årsringen härstammar från år 1174. Med hänsyn till nödvändig träbearbetning inom varvsindustrin uppskattas det skeppet härstamma från cirka år 1195. Det använda ekträet i Galtabäck II kommer dessutom från svenska Västkusten.
I början av 2000-talet byggdes en replik av Galtabäcksskeppet av den frivilliga organisationen Galtabäcksskeppets bygglag, med stöd av Länsmuseet Varberg. Skeppsbygget var också ett arbetsmarknadsprojekt i samarbete med Arbetsförmedlingen.
Den ek som blev fartygets kölstock fälldes vid Öströö säteri. Denna transporterades till industrilokaler vid Monark i Varberg. Resterande virke som behövdes för skeppsbygget hittades vid Rydal i Marks kommun, där man fällt 40 ekar avsedda att användas vid bygget av ostindiefararen Götheborg, men som blivit över. Ekarna sågades till plankor vid Melltorps såg. Skeppets mast och rå är tillverkade av gran.
Fartyget sjösattes den 28 maj år 2007 på Getterön. Den fick stå på bottnen i två veckor så att träet svällde och båten blev tät. Därefter bogserades den till Getteröns småbåtshamn, där den riggades.
Repliken, som kallas Galten, är 14 meter lång och 4 meter bred. Segelytan är 70 kvadratmeter.
Ni måste bara läsa om den spännande historien om ödegården Karsberg i Sibbarp som av olika anledningar övergavs någon gång under senmedeltiden på1400-talet och 1500-talet.
Kanske berodde detta på stora landskapsförändringar och de många och brutala krigen med Danmark.
Inne i Lerjan gick denna ovanliga gäst från söder i form av en vacker silkeshäger och födosökte understundom på ett ganska nära avstånd.
Silkeshäger, ”Egretta garzetta”, är en art i fågelfamiljen hägrar, som är mellan 55–65 centimeter lång, vit med svart näbb och svarta ben med gula tår. Arten häckar kolonivis i träsk, floddeltan och sumpmarker, som närmast i södra Europa, vidare i Gamla världens tropiska och subtropiska delar, Japan och Australien. Den har flera gånger påträffats i Sverige.
Silkeshägern är en liten vit häger som förekommer i Gamla världen och har många likheter med snöhägern, ”Egretta thula”, som förekommer i Nya världen. Efter att länge ha jagats för sina fjädrars skull har silkeshägern återhämtat sig och beståndet anses numera vara livskraftigt.
Notera de svarta benen och de gula tårna vilket även snöhägern har.
I Sverige är silkeshägern en sällsynt men regelbunden gäst med flera fynd årligen
Från 1600-talet och framåt uppstod en efterfrågan på de vita hägrarnas fjäderplymer, de så kallade ägretterna, vilka användes till främst huvudbonader. Denna efterfrågan ökade kraftigt under 1800-talet på grund av modet som då rådde. Detta resulterade i att handeln med skinn nådde miljonstrecket. Man födde också upp vita hägrar för att kunna plocka plymerna utan att döda fågeln men den absoluta merparten av plymer kom från jagade vilda fåglar. Denna jakt resulterade i att ett flertal populationer runt om i världen av vita hägrar minskade drastiskt vilket i sin tur resulterade i att fågelskyddsorganisationer bildades, som Storbritanniens Royal Society for the Protection of Birds år 1898 och nordamerikanska National Audubon Society år 1905.
Den intensiva handeln med fjädrarna upphörde i början av 1900-talet.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hata varandra men inte dödar varandra.
//Dan