Svampsäsongen år 2023 har verkligen börjat, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 632 20230805

Strävsoppar, i släktet ”Leccinum”, har 14 olika arter i Norden. De är marklevande och mykorrhizabildande med sträva hårtofsar på foten. Hatten är oftast torr och kan vara till exempel vit, gul, brun eller röd. Bilden visar troligtvis en mycket urvattnad aspsopp, ”Leccinum aurantiacum”.
Alla arter strävsoppar är ätliga och brukar påträffas redan under sensommaren och till släktet förs bland annat aspsopp, björksopp också bara kallad strävsopp, fläcksopp, kärrsopp, rensopp och rävsopp. Bilden visar en björksopp, ”Leccinum scabrum”. Liksom andra strävsoppar bör björksoppen upphettas tillräckligt vid tillagning, annars kan den ge upphov till förgiftningar.
Undrar vad detta är för art, kanske en art av tråding i släktet "Inocybe", hur som helst, ät aldrig svampar som ni inte är bergsäkra på går att äta!
Små men mycket goda gula kantareller stod i mängder i dikesrenarna utmed de små grusvägarna uppe på Hässlehultshöjden inom Skillingaryds skjutfälts gränser.
Brun flugsvamp, ”Amanita regalis”, påminner mycket om den klassiska röda flugsvampen men har istället en vackert gulbrun hatthud.
Arten innehåller samma gifter som röd flugsvamp och panterflugsvamp, det vill säga, bland annat ämnena ibotensyra och muscimol. Dessa gifter påverkar nervsystemet och ger symptom som illamående, hjärtklappning och vida pupiller.
Brun flugsvamp är en vanlig giftsvamp i barrskog över hela Sverige, däremot är den mera ovanlig söderöver och i Danmark är den mycket sällsynt.
Köttet är gulfärgat strax under hatthuden vilket skiljer den från den snarlika panterflugsvampen som också är giftig.
Så här små och kompakta kan sommarkantarellerna vara och vanligtvis blir de inte mycket större, så plocka dem för att vänta några dagar lönar sig ofta inte.
Utmed de små fina grusvägarna på Skillingaryds skjutfält erbjuds man både på svampupplevelser, naturupplevelser och historiska upplevelser.
Hässlehultshöjdens gamla vägar med rötter sedan bronsåldern och järnåldern erbjuder besökaren på härliga naturupplevelse men kontrollera noga att det inte är några militära övningar på gång!
Min kära hustru är lycklig ägare till handens innehåll, skogens gula guld, den gula kantarellen. Vi gör en kantarellsmörgås så fort vi kommer hem!
Uppe på Hässlehultshöjden på Skillingaryds skjutfält finns många exempel på tidiga boningar av människor från både bronsålder och järnålder, stenålder saknas tyvärr.
Den lilla skylten är vad som finns kvar av hjula-Svens hus och bostad som fanns på platsen mellan åren 1845-1901.
Hjula-Sven Sven Pettersson levde här under åren 1845-1901 och den lilla skylten säger;
349
Svenningstorp
Sven Pettersson
Hjula-Sven
Bosättningen ingick i byn Lilla Löffällan.
Vägen förbi Hjula-Sven går upp till ett stort bronsåldersröse och på vägen dit finner man olika arter med svampar också.
Bronsåldern är den period i forntiden som kommer efter stenåldern. Den kallas så därför att man började tillverka verktyg, vapen, smycken och annat av brons. Brons är en blandning av koppar och andra metaller, oftast tenn men fortfarande använde man också stenmaterial till vardagliga redskap.
Kantkremla, ”Russula vesca”, vars hatt är rosa till röd, hos unga svampar halvklotformig och hos äldre välvd till utbredd med nedsänkt mitt. Skivorna är vita, hos äldre svampar med bruna fläckar. Foten är kort och hård med avsmalnande bas. Köttet är vitt och kompakt med mild smak och den är en mycket god matsvamp.
Kantkremlan växer i både barrskog och lövskog samt i parker samt förekommer i hela Sverige och är Östergötlands landskapssvamp.
Skogstrollen, som spanar på oss i bakgrunden, är skogens och naturens väsen, de bildar oftast familjegrupper som drar fram genom skog och mark och gör sina hem i kojor i skogen. De kan bli upp till 800 år gamla.
Trollen är snälla, glada och vänliga dock väldigt naiva och med glada utrop och sång vandrar de fram genom skog och mark alltid redo att på ett vänligt sätt ge en hjälpande hand.
Skogstrollen har stora näsor, öron och har en svans och de bär oftast kläder i naturens färger gärna med en fin hatt.
Skogstrollen kom allt närmare och man kunde tydlig höra hur de mumlade till varandra!
PS! Kom ihåg en sak, det är dagens naturvetenskap som skiljer oss från gårdagens sagor, myter och sägner. Heja naturvetenskapen!
Troll är ett ord av oklart ursprung, den i svensk inklusive finlandssvensk, dansk och norsk tradition gängse men till innebörden växlande benämningen på vissa övernaturliga väsen. Folktrons och därmed sägnernas troll uppfattades i mellansvensk och sydsvensk folklore som antropomorfa, kollektiva naturväsen, bosatta i berg, gravhögar eller i skogen, där de tänktes leva ungefär som människor, i somliga sägner i grannsämja med dessa, men mestadels beskrivna som tjuvaktiga och farliga.
De viktigaste föreställningarna rörde bortbytingar och bergtagning, motiv som förenar nordisk trolltro med keltiska motsvarigheter. I Nordsverige går trollen successivt över i tron på vittror. Trolltron, som måste hållas klart isär från tron på ”trollkunniga” människor, exempelvis häxor, trollkarlar med flera, var levande till långt in på 1800-talet.
Folksagornas troll har bara namnet gemensamt med folktrons och är identiska med jättarna, det vill säga deras roll är att vara övernaturligt stora och farliga motståndare till sagornas hjältar. Drag ur båda kategorierna uppvisar ofta de solitära, inte sällan namngivna troll som i sägnerna knyts till iögonfallande terrängformationer.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan