Fågelforsleden är åter gångbar efter de höga vattennivåerna. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 539 20230226

Det finns många vackra och historiska byggnader på Östra lägret inom Skillingaryds skjutfält och två av dessa syns på min bild.
Den gamla smedjan till vänster från år 1905 och till höger skostallet från år 1908.
Den gamla smedjan byggdes samma år som unionen mellan Sverige och Norge upplöstes nämligen år 1905.
Den svensk–norska unionen varade från år 1814 till år 1905. Sverige hade i ett kort krig tvingat Danmark att avstå Norge till Sverige. Norrmännen ville inte finna sig i det utan förklarade Norge självständigt och antog en egen grundlag den 16 maj på Eidsvoll Verk men skrevs under först dagen efter. Men de tvingades med vapenmakt att underkasta sig den svenske kungen. Inom unionen hade Norge full inre självstyrelse, men utrikespolitik och försvarspolitik sköttes från Stockholm.
Den gamla smedjans baksida sedd från nordväst mot sydost med de centrala delarna av Östra lägret och den unika ljungheden i bakgrunden. År 1896 utfärdades ett kungligt brev vari det stadgades att detta trädlösa område skulle upplåtas till skjutfält åt Smålands artilleriregemente. De gamla stubbar som fanns i området bröts upp och ett tjärbränneri anlades vid Lagan för att bränna tjära från stubbarna. Under åren 1897-1898 lades ytterligare mark till skjutfältet. Medan ljunghedarna på andra håll i landet växte igen med skog i början av 1900-talet, hölls heden på Skillingaryds skjutfält öppen genom den militära verksamheten.
Jönköpings läns största ljunghed är belägen öster om Lagan och Östra lägret. Ljungheden är, enligt undersökningar som utfördes i samband med utpekande av heden som Natura 2000-område, minst 200 år gammal. Heden har troligen bildats genom skogsavverkningar föranledda av det närbelägna järnbruket Götaströms behov av träkol.
Nåväl, tillbaka år 1905 och unionsupplösningen mellan Sverige och Norge.
Eidsvollförfattningen, Norges konstitution eller Norges grundlag är Norges grundlag. Den antogs först den 16 maj år 1814 av den norska konstituerande församlingen på Eidsvoll Verk, cirka 50 kilometer nordnordost om Christiania nuvarande Oslo. Den skrevs under och daterades den 17 maj och den ansågs vara en av världens mest radikala demokratiska konstitutioner på sin tid.
Den 17 maj är Norges nationaldag.
Norrmännen blev efter hand alltmer missnöjda med unionen. Missnöjet riktade sig främst mot kung Oscar II, som fick allt svårare med sin roll som kung av Norge. Till slut, när kungen hade vägrat att godta ett beslut av det norska Stortinget eller Norges riksdag, förklarade norrmännen att han hade upphört att fungera som norsk kung och att unionen alltså var upplöst. Det kunde ha lett till krig, men förnuftiga personer på båda sidor såg till att unionen kunde upplösas fredligt år 1905. Norge blev därigenom för första gången på över 500 år ett helt självständigt rike.
Den fina informationsskylten vid den gamla vackra smedjan berättar kort men tydligt om dess historia, hoppas ni kan läsa direkt från mitt foto.
Byggnadsarbetena för nybebyggelse för artilleriregementets behov i Östra lägret påbörjades omgående år 1896. Redan år 1901 stod bland annat stabsbyggnaden, officersbyggnaden, officersmässen, underofficersbyggnaden, manskapsbaracken och matinrättningen klara. År 1905 var även en lägerhydda, smedjan och förvaltarbostaden färdigställda. Lägret var därmed i stort sett färdigbyggt så som vi ser det idag. Avsikten var från begynnelsen att bebyggelsen skulle fungera som sommarläger. Nästan alla av dessa byggnader är bevarade, men stallen med plats för upp till 400 hästar är tyvärr rivna. Det fanns hästar kvar på Östra lägret in på 1940-talet.
Bebyggelsen i Östra lägret planerades utmed en lång och rak väg i nord-sydlig riktning. Byggnaderna placerades på vägens östra sida och de flesta byggnadernas entréfasader var därmed orienterade mot Lagan och Västra lägret. Underofficersbyggnaden avvek dock från denna princip genom att den placerades på vägens västra sida, närmare Lagan. Längst i söder är förvaltarbostaden belägen, vars fasad avslutar det långa perspektivet.
I lägerområdet planterades björkar i ett strikt geometriskt mönster, vilket efterhand gav området en närmast parkartad karaktär.
År 1912 uppfördes det lilla sjukhuset i lägrets norra del och ett torkhus. Samma år kom flyget till Skillingaryd genom att ljungheden nyttjades som landningsbana och år 1918 byggdes en hangar strax nordost om lägerbebyggelsen. Därefter uppförs inga byggnader av betydelse på Östra lägret. Den väl bevarade bebyggelsen har således tillkommit under några få år i början på 1900-talet, med sjukstugan, torkhuset och hangaren som tillägg ett tiotal år senare.  Hangaren brann dock ner en natt år 2010 i samband med att den skulle renoveras.
För att kunna nyttja bebyggelsen året runt installerades under åren 1925–1926 elektrisk uppvärmning i de bostadsrum som saknade kaminer eller kakelugnar. Vid denna tid förbättrades även förhållandena för flyget genom att ett större område öster om hangaren stubbröjdes och avjämnades för att fungera som flygfält.
Bilden visar baksidan på skostallet där man förr skodde de många hästar som ingick i den militära verksamheten på den tiden. Byggnaden uppfördes tre år efter den bredvid liggande smedjan vilket betyder år 1908.
Den mark öster om Lagan och Skillingaryd som införskaffades för artilleriskjutfältets och Kungliga Sjätte Artilleriregementets behov i slutet av 1800-talet visade sig efterhand otillräcklig. På 1930-talet skedde en utvidgning österut och på 1940-talet ytterligare utvidgningar mot öster, norr och söder.
Därmed fick skjutfältet i stort sett den utbredning och storlek det har idag, cirka 3 800 hektar. Det innebär att fältet sträcker sig från Vaggeryd-Götarp i norr till Möllefors i söder samt från Lagan i väster till Studstorp-Fastorp i öster.
År 1985 ordnades lektionssalar i lägerhyddan, kallad Byggnad 9, i övrigt har byggnaderna i stort sett behållit sin ursprungliga disposition.
År 1990 gjordes en utredning inom försvaret som föreslog att i stort sett alla byggnaderna på östra lägret skulle avvecklas.
År 1993 förklaras Östra och Västra lägret för statligt byggnadsminne.
På Östra lägret omfattas idag sjutton byggnader av byggnadsminnesförklaringen, det vill säga, i stort sett alla lägrets byggnader. Skjutfältet utanför lägerområdet berörs ej av byggnadsminnes-förklaringen.
Skjutfältet är idag ett försvarsmaktsgemensamt övningsfält som förvaltas av Eksjö garnison. Förband inom Försvarsmakten, frivilligorganisationer, försvarsorganisationer och civila myndigheter och organisationer använder fältet under hela året.
Jag hoppas att ni kan läsa texten om Skostallet på den fina informationsskylten direkt från min bild. År 1908 hände följande andra händelser i Sverige.
Garnisonssjukhuset i Skövde var ett militärsjukhus inom svenska armén som verkade i olika former åren 1908–1955. Sjukhuset var beläget i stadsdelen Trängen i Skövde garnison, Skövde.
Marinstaben eller MS var en högre ledningsstab inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1908–1994. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.
Lantränteriet som var en avdelning inom landskontoret, som fanns i varje svenskt län upplöstes år 1908.
Lantränteriet ledde sitt ursprung från den äldsta landshövdingsinstruktionens föreskrift från 1635, att i varje landshövdingeresidens skulle finnas en välvd, med järndörr försedd kammare till förvar av penningar och akter. Från senare delen av 1600-talet fanns lantkassan och dess förvaltare, lanträntmästaren. Till följd av att penningförvaltningen i länen överflyttandes till riksbankskontoren drogs lantränterierna in vid 1908-års utgång.
Amaltheadådet var ett politiskt attentat som begicks i Malmö hamn mot fartyget Amalthea natten mot den 12 juli år 1908, under den stora hamnarbetarstrejken, mot ett logementsfartyg med brittiska strejkbrytare. Explosionen dödade en person och skadade 23 personer.
En av de som dömdes för Amaltheadådet var Anton Nilson, folkbokförd Nilsson, född den 11 november år 1887 i Norra Sandby socken i Skåne, död den 16 augusti år 1989 i Enskede församling i Stockholm i en ålder av 101 år. Han var en socialistisk agitator, som är mest känd för att han deltog i det så kallade Amaltheadådet natten mellan den 11 och 12 juli år 1908. Anton Nilsson var en av de sista och den längst överlevande att dömas till döden genom giljotinering i Sverige. Enligt Lars Gyllenhaal innebar bombattentatet mot Amalthea att han kan kallas för Sveriges förste moderne terrorist.
Två andra personer dömdes också för sprängdådet, den var Algot Rosberg som likt Anton Nilsson dömdes till döden samt Alfred Stern som dömdes till livstids straffarbete.
Algot Rosbergs dom ändrades till livstids straffarbete och Anton Nilsson benådades och fick även han livstids straffarbete.
Förmodligen är detta grunderna efter sjukhusets toaletter och avträden och i bakgrunden ser man sjukhusets norra gavel.
Den gjutna grunden efter sjukhusets toaletter och avträden är alldeles övervuxna och dolda av mossor, sly, tall och gran, endast de räta vinklarna avslöjar en mänsklig konstruktion.
När jag skrapade lite med stövlen och fick bort lite mossa framträdde en gjuten husgrund som förmodligen är toaletter och avträden till det smala sjukhuset i Östra lägret.
Kanske ska man skrapa bort mosstäcket helt, som främst består av arterna husmossa och väggmossa, samt ta bort lövsly, granar och tallar för att tydligt visa de gjutna spåren från de mer än hundra år gamla toaletterna och avträdena. 
För några veckor sedan var denna vy nedanför backen en sjö på grund av det extrema högvattnet i Lagan.
Till höger och bakom mig ligger det smala sjukhuset i Östra lägret och det förmodade avträdets gjutna grund numera helt dolt av olika arter mossor.
Trots att det är vintertid men med klimatförändringar som är pågående hittar man nu för tiden även en och annan svamp till och med i mina hemtrakter på sydsvenska höglandets västsida, bilden visar en av kyla deformerad rödbrun trattskivling, ”Paralepista flaccida”.
Isabellticka, ”Skeletocutis carneogrisea”, växer i barrskog och helst i granskog, sällan tallskog.
Arten växer på eller nära döda fruktkroppar av violticka ”Tricaptum abietinum”.
Isabellticka förekommer oftast på liggande stammar av gran, sällan tall samt är en så kallad vitrötare.
Bilden är tagen nära Abbotens bro över den gamla åfåran utmed Fågelforsleden.
I släktet ”Skeletocutis” finner man även arterna gullticka, ”Skeletocutis amorpha”, som för övrigt växer bara cirka hundra meter från isabelltickan men på en liggande tall-låga, ostticka, ”Skeletocutis odora”, fläckticka, ”Skeletocutis nivea s.lat.”, ”gärdselticka, ”Skeletocutis biguttulata”, ”Skeletocutis subincarnata” som saknar svenskt namn, ulltickeporing, ”Skeletocutis brevispora”, kristallticka, ”Skeletocutis stellae”, grantickeporing, ”Skeletocutis chrysella”, och kilporing, ”Skeletocutis kuehneri”.
Med tanke på sorkhögens höga halt av kolbitar tillsammans med den kolsvarta färgen tyder det på att kolning, framställning av träkol av ved och annat biologiskt material, har skett på platsen.
Kolningen äger rum som ofullständig förbränning vid reducerad lufttillförsel eller genom upphettning, varvid bland annat cellulosa och lignin bryts ned och vätehaltiga flyktiga beståndsdelar bortgår. Kolning kan utföras i kolmila, skogskolning, med ett energiutbyte av 40–50 %. Härvid tillvaratas inga flyktiga ämnen, vilket kan ske vid kolning i ugn, ugnskolning, eller vid kolning i retort, pyrolys. En retort är traditionellt en mycket enkel destilleringsapparat som användes förr i tiden. De flyktiga beståndsdelarna ger en användbar bränngas.
Skogskolning sker numera i resmilor, där veden reses upp på en rost, lagd med klen kolved, under vilken luften strömmar till kolningszonen. Den inresta veden, ofta bestående av gallringsved, torra träd och toppar, täcks med granris och ett cirka 30 centimeter tjockt lager av stybb. Numera ansluts till milan en spis, vanligen byggd av sten, på vilken en skorsten av till exempel tjärpapp reses sedan milan blivit varm.
Milan tänds i mitten, varvid det bildas en kolningszon som vandrar koncentriskt utåt. Innan milan blivit varm eldar man i spisen för att skapa luftdrag. Under denna fas kondenseras vattenångan i rökgasen mot den kalla veden. En explosiv gasblandning kan då uppstå och antändas, man säger att milan ”slår”. Lufttillförseln regleras med fotrymningar, hål av 5–10 centimeters diameter, genom stybblagret. De flyttas under kolningens gång så att kolningszonen får en jämn utbredning. Om luft kommer in innanför kolningszonen kan så kallad frät uppstå. Milan störtar då in och brinner upp. Drivningen pågår 1–2 veckor beroende på hur grov ved som används. Kolet kan sedan rivas ut ur milan ett par dygn efter avslutad kolning, varmrivning, eller sedan milan efter tätning av stybben genom vattenbegjutning, dämning, slocknat och svalnat, kallrivning.
Den äldsta kolningsmetoden är bränning i grop, som in på 1900-talet förekom i Västsverige för smideskol. Också liggmilan är gammal. Den består av en välta med uppbyggda kortsidor och kan mäta 15×4×4 meter. Resmilan infördes av tyska eller vallonska smeder i yngre Vasatid. Kolugnen hade sin högperiod åren 1870–1920, men fanns redan omkring år 1800. Ugnskolning krävde god tillgång på ved, tillflottad eller i form av ribb från sågverk.
Skogskolningen var för den på träkol baserade metallindustrin, järn, stål och koppar, mycket omfattande och av stor betydelse för Sveriges ekonomi. Stål framställt med träkol var av högsta kvalitet, och trots konkurrens sedan 1800-talets början från utländska stålverk baserade på fossilt kol tillverkades sådant stål ända fram till tiden efter andra världskriget. Under kriget användes träkol även för gengasdrift av fordon, och av biprodukter vid ugnskolning framställdes flytande bränslen för fordonsdrift.
Under 1800-talets senare del svarade kolningen för cirka 15 % av landets virkesförbrukning. Många järnbruk hade kolartorpare eller landbönder med leveransplikt, och kolning var, särskilt i Bergslagen, en viktig binäring för bönderna. Delvis rådde säljtvång. Runt Falu gruva och på några andra håll var kol en skattepersedel.
Kolningen har i Sverige numera ringa omfattning. I många u-länder är dock träkol ett viktigt bränsle, bland annat vid matlagning. Världsproduktionen av träkol uppskattades år 1992 till cirka 21 miljoner ton, vilket motsvarar en volym av cirka 130 miljoner kubikmeter.
Detta är inte ormarnas hål som fordom sades utan detta är helt enkelt sorkarnas hål och håldiametern är relativt stor och närheten till gamla åfåran är kort gör att jag tippar på arten vattensork.
Vattensork, ibland vattenråtta, ”Arvicola terrestris”, är en art i gnagarfamiljen råttdjur. Den är mellan 12–24 centimeter lång, med 5–15 centimeter lång svans därtill. Den är brun–svartbrun med något ljusare undersida.
Arten lever vid vatten, ibland också på torrare mark, i större delen av Europa och österut i Asien till floden Lena. Den gör liksom mullvaden mullhögar på markytan. Högarna är mer oregelbundna än mullvadens, och ofta är mynningen placerad nära högens kant precis som på bilden. Vattensork äter rötter och rotknölar och kan göra skada på träd och odlade grödor.
Sorkar är för övrigt små gnagare som är nära släkt med lämmel och mer avlägset med råttor och möss. Sorkar har kortare svans och kortare öron än råttor och möss. I Sverige finns flera arter. Om man tittar noga i naturen kan man se sorkarnas gångar bland växterna på marken eller precis under marken. Sorkarna är Sveriges vanligaste gnagare. De trivs nära människan och kan göra stor skada på odlingar.
Isen har av egen och naturens kraft ställt sig på detta vis och påminner om en något otydlig glasruta.
Det är under 1500-talets mitt som fönsterglas börjar tillverkas i Sverige och det var då en lyxartikel och först under 1700-talet blir de glasade fönstren mera allmänna. Importerat fönsterglas har förekommit i Sverige sedan medeltiden men då framför allt i kyrkor och mera exklusiva bostadshus. I vanliga bostadshus var ljusinsläppen oftast små och kunde istället för glas vara täckta av skrapade djurhudar, oljad duk, eller tunna skivor av polerat horn.
Kunskapen att tillverka glas är gammal och de äldsta beläggen för fönsterglas finns i romerskt material omkring år 0 och det var då gjutet glas. De tidigaste blåsta fönsterglasen tillverkades enligt den så kallade månglasmetoden. En glob blåstes och pipan hölls uppåt så att klotet av sin egen tyngd plattades till. Den skålformade glasmassan drevs sedan ut till en cirkelrund platta.
Enligt cylindermetoden, som utvecklas i Frankrike under 1300-talet, blåser man en stor cylinder, kapar ändarna och klipper upp glasröret. Detta ger ett fyrkantigt glas, som är jämnare och gör det lättare att utnyttja glasets hela yta. Man kunde blåsa mycket stora cylindrar, upp till 2–3 meter långa. Denna metod var långt in i vår tid det vanligaste sättet att tillverka plant glas. Under 1600-talets slut började man gjuta glas i särskilda, uppvärmda metallformar, en teknik som framför allt användes vid framställning av spegelglas.
År 1913 presenteras en metod att dra glas direkt från ugnarna. Detta glas känns igen på att det får en något randig yta. Glava i Värmland började år 1927 som första glasbruk i Sverige att tillverka glas enligt denna metod. De sista glasbruken som tillverkade manuellt blåst fönsterglas i Sverige var Emmaboda, nedlagt år 1931 och Ramnåsa som lades ner år 1934.
Floatmetoden utvecklades i England under 1950-talet av Alastair Pilkington och huvudparten av allt planglas tillverkas idag enligt denna metod. Floatglastillverkning ger ett helt slätt glas, som har en helt annan karaktär än ett äldre fönsterglas. Floatglas kan dock inte tillverkas i tunnare dimensioner än 3 millimeter.
Floatglasmetoden är en metod för produktion av planglas som innebär att glasmassan får flyta på en bädd av smält tenn, vilket ger en mycket plan yta. Denna plana yta ger bättre ljusegenskaper, och ljuset reflekteras i samma vinkel över hela ytan till skillnad från äldre glas. Nytillverkat fönsterglas består vanligtvis av floatglas.
Bildens rotticka, ”Heterobasidion annosum, är en flerårig vedsvamp, som växer parasitiskt på rötter, stubbar och stammar, mest på barrträd men även på lövträd. Den är ovanlig i naturskog, men vanliga i brukad skog.
Fruktkropparna är antingen tilltryckta mot underlaget, då man mest ser det vita porlager, eller konsolformiga med vanligen mörkt brun, svagt luden och mer eller mindre fårad ovansida och ljus undersida.
Arten, som är vanliga i södra och mellersta Sverige men sällsyntare norrut, är den ekonomiskt mest betydelsefulla rötsvampen med mycket stora årliga förluster för skogsbruket i bland annat Sverige.
Hos unga granar angrips framför allt rötterna, hos äldre också kärnveden och splintveden. Angrepp kan motverkas bland annat genom att man avstår från gallring under växtsäsongen och genom att man behandlar stubbarna.
Strömstaren sitter som vanligt sedan några veckor tillbaka i den gamla åfåran strax söder om det öppna vattenfallet vid Fågelforsdammen.
Det är gott om husmaskar på botten ty den dyker ofta och har föda i näbben varje gång.
Det är nordliga vindar och klart väder på gång över Fågelforsdammen, kyliga vindar som blåser bort den disiga och dimmiga sydvästvinden. 
Det klarnar upp i norr och kylan känns redan påtaglig.
Jag gissar att det redan är klarblå himmel i de norra delarna av Vaggeryds kommun, kanske morgondagen blir en vacker dag!
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hata varandra men inte dödar varandra.
//Dan