Våren är äntligen på gång. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 564 20230322

Granar, ”Picea abies”, har en förmåga att anpassa sitt växtsätt beroende på förutsättningarna som till exempel krypande exemplar med rotslående grenar i exponerade lägen och det är vad som hänt med grangrenarna på min bild. Det handlar dock inte om någon underart utan helt enkelt om en anpassning.
Den i trädgårdssammanhang förekommande krypgranen, ”Picea abies repens”, skulle jag tro rör sig om en förädlad variant. 
Det är inte helt ovanligt att man kan se ormvråkar sittande på stolpar utmed vägarna även under vintern men denna ormvråk är nog ganska nyanländ för nu är våren på gång.
Ett antal förtorkade tickor efter vintern växte på en videart i släktet "Salix", något som beredde mig lite tankemöda. Till slut kom jag dock fram till att det måste väl vara arten zonticka, ”Trametes ochracea”, även om jag först även var inne på arten borstticka, "Trametes hirsuta".
Zontickan är en vitrötare och växer vanligtvis på hyggen i lövskog och blandskog, mer sällan barrskog. 
Vitröta karakteriseras av att svampen förutom cellulaser även producerar ett ligninnedbrytande enzym. Rötprocessen leder till att veden bleks och vitrötor får ofta trådig struktur.
Zontickan har hattar som blir mellan 3–6, ibland hela 7 centimeter breda. De växer vanligen taktegellagda eller gyttrade, varvid de kan bli mer eller mindre oregelbundna. Kanten på helt unga fruktkroppar kan ibland vara ganska trubbig, men blir med tiden skarp, vågig och ofta något inskuren. 
Ovansidan är fint sammetsartad till kal, först enfärgat gråvitaktig till ljusbrun, efterhand tydligt zonerad i gulbruna till rödbruna nyanser, men med ljusare, vitaktig kant.
Man hittar vanligtvis arten på stubbar och liggande stammar samt grenar av allehanda lövträd, särskilt björk och asp, sällan på barrträd.
För ett antal år sedan ville uppenbarligen någon bryta av den då lilla björken, men skam den som ger sig, den växte vidare men till priset av denna märkliga men vackra form.
I ett gammalt grenbrott på den idag stora tallen, bland husmossa, väggmossa och majbräken har inte mindre än tre olika arter träd slagit rot, en gran, en tall och en björk
Det ska verkligen bli mycket roligt och intressant att följa denna lilla miniskog på tallen och de hur det går för de tre träden.
Ingenting får vara ifred, inte ens broräcket över Viken där Båramobäcken rinner ut i Fågelforsdammen.
I söder ligger Åhult och i norr ligger Götaström, allt utmed den vackra Fågelforsleden.
Det är inte alltid lätt att fiska, meta, från stranden vilket detta flöte med lina och krok visar vid Fågelforsdammen.
Det är inte lätt att använda kastspö heller när träden står i vägen, som de gör utmed Fågelforsdammens stränder.
Den större hackspettshanen jobbar intensivt med att plocka i sig de näringsrika fröna från grankotten.
Det är inta bara extremt högvatten i den gamla åfåran utmed Fågelforsleden, det kan som bilden visar även vara ett extremt lågvatten.
Efter det extrema högvattnet i den gamla åfåran ser man tydligt vilka krafter som är i rörelse, allt som är löst följer helt enkelt med strömmen.
Den stora och gamla sälgen utmed Gropabäcken har sett sina bästa dagar, ett bevis på detta är att den är svampangripen av svampen eldticka.
Eldticka, ”Phellinus igniarius”, är en skadesvamp som orsakar stamröta. Rötan är en vitröta med bruna fläckar och svarta gränslinjer i veden. Angreppspunkter är olika öppna sår på trädet såsom grenbrott och barkskador.
Det är så vackert utmed Gropabäcken i centrala Skillingaryd men det skulle behöva rensas upp i anslutning till bäcken för att kunna skapa en liten vandringsled.
Det gamla Marketenteriet i Västra lägret har fått ovälkommet besök av grävlingar men när jag gick förbi några dagar senare var fällan borta och grävlingarna var väl infångade får jag förmoda.
Här låg en gång den gamla träbron över Gropabäcken i Skillingaryd där jag cyklat otaliga gånger i min barndom.
Den gamla stigen från träbron över Gropabäcken håller så sakta på att växa igen och återtas av naturen igen.
Det låg en vacker kricka, hane, en lika vacker vårkväll vid Skillingaryds dämme, en fågel som numera tyvärr är klassad som ”Sårbar” eller ”VU” vid den senaste rödlistningen år 2020.
Kricka häckar såväl vid kusten som vid invatten, men främst vid mindre sjöar och tjärnar. Den förekommer över hela landet men med de starkaste bestånden i Norrland.
Arten har bedömts som ”Livskraftig” eller ”LC” vid tidigare rödlistningstillfällen men en märkbar beståndsminskning under senare tid medför nu att kriterierna för ”Sårbar” eller ”VU” tyvärr blir uppfyllda.
Det har varit många vackra skymningar under denna vinter och till och med norrsken har vi kunnat se här nere i söder, det är bara att njuta!
 

Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan