Bjälköns backsippor norr om Skillingaryd och några gulsippor. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 589 20230507
Gulsippa, ”Anemone ranunculoides”, är en art i familjen ranunkelväxter och är en flerårig ört med jordstam, varifrån de 10–25 centimeter höga stjälkarna utgår. Mitt på stjälken sitter tre mycket kortskaftade, handflikiga högblad.
Notera släktingen vitsippa i bakgrunden och kanske finns det en möjlighet till att de korsar sig med varandra och bildar hybriden svavelsippa.
Svavelsippan i mitten är en hybrid mellan vitsippa och gulsippa och hybriden uppstår ibland spontant där de två arterna växer nära varandra.
Arten beskrevs av den tyske botanikern Günther Beck von Mannagetta und Lerchenau år 1890. Svavelsippan är dock steril och bildar inte frön utan sprider sig istället vegetativt.
Bilden visar från vänster vitsippa, svavelsippa, ”Anemone nemorosa × ranunculoides” och gulsippa.
I stjälktoppen hos gulsippan sitter två till tre gula, cirka 20 millimeter vida blommor med vanligen fem kalkblad. Blomningen inträffar i april–maj. Arten, som hör hemma i Europa och västra Asien, växer i lundar och lövängar.
I Sverige är gulsippan tämligen allmän i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland, sällsynt norr därom till Jämtland, arten är dessutom fridlyst i Blekinge, Västernorrlands och Jämtlands län, och plockningsförbud råder i Södermanlands län. Arten odlas då och då som prydnadsväxt och förvildas lätt.
Bjälkön ser idag annorlunda ut, huset är under renovering och en stor del av den gamla fina skogen är borta, ett nytt landskap har vuxit fram på gott och ont.
Kanske borde man även naturvårdsbränna ängsmarkerna vid Bjälkön precis som man gjorde vid backsippeängen i norra delen av Fåglabäck för några veckor sedan, bara för reducera mossa och fjolårsgräs och ge luft och utrymme för backsippor, vårstarr och månlåsbräken.
Det finns trots allt ett antal vackert blålila backsippor som som tagits sig igenom det tjocka mosstäcket och det sönta fjolårsgräset.
Bjälköns lieslagna backsippeängar fick för ett antal år sedan Vaggeryds kommuns miljöpris som emot togs av syskonen som på den tiden bodde på gården.
I mitten av backsippeängen på Bjälkön brukar det vara alldeles backsippeblått, så är det ännu inte i år. Många faktorer spelar in såsom den kyliga och sena våren, det allt tätare mosstäcket och avsaknanden av betesdjur.
Skötsel av gräsmarker bör göras genom fortsatt bete, röjning och bortförsel av tätnande bestånd av träd och buskar samt, i vissa fall, restaurerande slåtter. Bete av nötkreatur är generellt den lämpligaste hävden för att säkerställa både backsippans och vårstarrens långsiktiga fortlevnad.
Jag hoppas verkligen att betande djur snart åter finns på ängsmarkerna runt gården Bjälkön.
Till höger på bilden borta vid den stora björken växer dessutom den lilla ormbunken månlåsbräken
Vårstarr, ”Carex caryophyllea”, är numera tyvärr klassad som ”Nära hotad” eller ”NT” i den senaste rödlistningen från år 2020.
På engelska kallas vårstarr för ”vernal sedge” och i trädgårdssammanhang för ”the beatles” eller ”beatlemania” då dessa tuvade former med sina bågböjda blad ger intrycket av en peruk.
Vårstarren är en i södra Sverige relativt vanlig starrart i naturliga fodermarker. Arten blir rödlistad då den minskar enligt upprepade provinsflorainventeringar. Minskningen sker sannolikt primärt som en följd av minskande arealer av naturliga fodermarker med påföljande igenväxning.
Backsipporna och vårstarren gör ofta sällskap åtminstone här upp på Bjälkön söder om Hestra gård norr om Skillingaryd.
Den bördiga jorden i området ligger ovanpå den unika Vaggerydssyeniten.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan