I Apladalen i Värnamo, del 1. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 656 20230923
Staden Värnamo var från början en marknadsplats, och marknader hålls fortfarande flera gånger om året och när järnvägen kom till Värnamo i slutet av 1800-talet växte orten snabbt. Mitt i samhället ligger Apladalen, en hembygdspark med gamla hus och en del djur.Apladalen är en hembygdspark och naturpark i Värnamo med flera kulturhistoriskt intressanta byggnader. Området är mycket naturskönt, svagt kuperad och består av ett svämsandsområde, genomdraget av en djupt nedskuren bäckfåra, Kröcklebäcken.
Värnamo är även känt för dikten ”På Värnamo marknad” skriven av Carl Johan Gustaf Snoilsky, född den 8 september år 1841 i Stockholm och avliden den 19 maj år 1903 i Stockholm.
Carl Snoilsky var en svensk greve, diplomat, bibliotekschef och skald och var son till greve Nils Snoilsky och hans hustru Sigrid, född i den kända grevliga ätten Banér. Genom modern var han således bekant med många av Sveriges förnämsta adelssläkter. Han blev ledamot av Svenska akademien år 1876 men från och med år 1879 levde han mestadels utomlands, framförallt i Dresden i Tyskland. Han återvände dock år 1890 till Sverige, då han blev överbibliotekarie vid Kunglig Biblioteket i Stockholm. ”Svenska bilder” är en diktsamling av Carl Snoilsky, utgiven år 1894, och utgörs av en serie porträtt, stämningsbilder och anekdoter ur den svenska historien. Perspektivet är oftast aristokratiskt, men stundtals folkligt, som i den vemodiga folkvisan ”Kung Erik”, vilken blev enormt populär och spreds i mängder av skillingtryck. Motiven i dikterna är ofta fångenskap, landsflykt och gäckade förhoppningar och långt ifrån patriotism och heroism. Folkets lidande gestaltas med gripande svårmod, som i den berömda dikten ”På Värnamo marknad”, se nedan. Kända är även dikterna om Gustaf Vasa och Karl XII samt porträttet av drottning Kristina. Diktsamlingen "Svenska bilder" blev för övrigt obligatorisk läsning för generationer med
Begreppet ”I Apladalen i Värnamo” kan inte nog överskattas som en idyllisk och vacker devis och beskrivning av den drygt 100-åriga staden Värnamo. Denna fantastiska stadspark med så stora naturvärden och kulturvärden är sannerligen något staden och dess invånare ska vara stolta över och verkligen försöka att bevara i nuvarande skick till kommande generationer.
”Vid Värnamo på marknaden
en aftonstund det var,
då Per och Kersti bytte ring
som troget fästepar”.
Så låter inledningen till ”På Värnamo marknad”, ur ”Svenska bilder”, år 1880 av Carl Snoilsky.
Dikten; ”På Värnamo marknad” av Carl Snoilsky, dock utan styckeindelning.Vid Värnamo på marknaden
En aftonstund det var,
Då Per och Kersti bytte ring
Som troget fästepar
Sen skildes de att taga tjänst,
Envar med mod och hopp.
Om sex år ses vi här igen
Så hade de gjort opp.'
Och Per han kom till kyrkherrgåln.
Fastän hans tjänst var sträng,
Så slapp han att gå ut som knekt
Man tar ej prästens dräng
Och Kersti hos befallningsmans
Fick sköta plog och harv,
Som blivit kvinnfolksgöra nu
I Carols tidevarv.
I sina träskor gingo de
Den tunga mödans stråt
Och rörde aldrig av sin lön
En enda kronans plåt.
Om sex år», så det hette jämt,
Då blir det annat slag,
Då ha vi sparat samman nog
Att bygga hjonelag.
Och tiden skred med snäckans fjät
Evinnerligen lång,
På många månader ibland
De tu knappt mötts en gång.
För dans och lek var ingen böjd
I dessa sorgens år,
Men efter väntans mulna tid
art sjätte gången vår.
Av ljuvlig oro brunno då
Båd’ ungersven och mö,
Från alla hagar kom en doft,
Det glittrade på sjö.
Utav ett vårregn tvagen nyss
Den späda grönskan log,
Och göken gol för fästefolk
Långt hän i dunkel skog.
Den arma svenska jorden nu
Sig gjorde riktigt grann
Och sken som utur tårar upp
Till lust för fattigman
Och strödde glada färgers prål
Längs varje dikesvall,
Liksom i vintras aldrig smällt
Ett skott vid Fredrikshall.
Vid Värnamo på marknaden
De möte stämt, de två,
Bland magra stutar var ej svårt
Varann att hitta på
Med rörelse och köpenskap
Det jämmerligt gått ned,
Fastän det sports, att herrarne
Snart skulle göra fred.
Men prästgårds-Per han hade mynt
Och var så morsk och käck,
Och slantar hade Kersti ock
Uti sin kjortelsäck.
Med ögon strålande av fröjd
De satt sig i en vrå
Och klingade med pengarna
Och viskade som så:
Nu, vännen lilla sade Per
Är jag min egen karl
Och kan ta upp ur ödesmål
Det torpet efter far.
Med nitti daler fick jag ut
Min lön i kyrkherrgåln
Och jag har sexti, Kersti sad’,
Då står man sig i Småln.
Men hör du, Per från Kerstis drag
Här leendet försvann
Den sortens pengar, som vi fått,
Jag aldrig lika kan.
Det kallas nödmynt, säger folk,
Och det är visst och sant,
Det kostat nöd att skrapa hop
Den styvern slant för slant.
Men det är bara koppar, Per
Med Görtzens gudar på
Och namn, som ingen kristen själ
Kan lära sig förstå.
Jag vore nöjd, om pengarna
Blott bure kungens bild
Tänk, Per, om smulan, som vi ha,
Rakt skulle gå förspilld!
En stolla är du, Kersti lill’
Mig klockarn bättre lärt:
Det är den höga kronans mynt
Och guld och silver värt
Och denne krigsman, som du ser,
Med lejonet bredvid,
Så flink och färdig, är kung Karl,
Just som han drog i strid.
Nog är det rätta pengar, du,
Det bar ej någon nöd!
Ej kronan tar med svek och list
Från fattigman hans bröd.
Kom nu, så gå vi gladeligt
Att köpa till vårt bo
Båd’ slev och gryta, tösen min,
Och först och sist en ko.
I marknadsbråket vandrade
De tu med muntert mod
Och tittade och prutade
På allt från bod till bod.
Då skar igenom folkets sorl
En röst av välkänt ljud...
Hos Per och Kersti klack det till
Här kommo onda bud.
I rock av blanka knappar prydd,
Med ämbetsnäsa röd
Och stämma barsk klev länsman fram
Och allmän tystnad bjöd.
Han öppnade ett tryckt plakat,
Och hastigt runt omkring
Slöt sig med häpna anletsdrag
En stum åhörarring.
Det var med alldenstund, ithy
Och mer av samma sort
Ett kungligt brev, där meningen
Så kunde fattas kort,
Att kopparbiten, som i går
För daler gått och gällt,
Numera gällde ingenting
Och så var det beställt.
Så gruvlig dom i förstone
Ej Kersti fullt förstod:
I nåder slöts ju skrivelsen,
Och drottningen är god!
Men Per, som stod där blek, begrep
Omsider denna nåd:
Ack nej, du Kersti, stackars tös,
Här finns ej någon råd.
Vid Värnamo på marknaden
Det var en aftonstund,
Där vandrade ett fästepar
Med sorg i hjärtegrund.
Med bittert löje Per såg fly
Sin fagra lyckodröm,
Och bakom randig förklädssnibb
Flöt Kerstis tåreström.
De satte sig bland blommorna
På daggig åkerren,
Bak fjärran skogar dunkelblå
Sjönk kvällens rosensken.
Emellan tallar steg en rök
Ifrån ett litet hem
Ack, hoppet om en egen härd
Var slocknat ut för dem!
Det suckade så tungt i norr
Det var en sorgegök,
Och djupare i förkläts famn
Då Kerstis huvud dök.
Så månget bröst i Sveriges land
Hans dubbelsuck förstod
Den ena tonen sade sorg,
Den andra tålamod.
Den starke Per han lindade
Om hennes liv sin arm,
Och veka ord sig bröto fram
Ur svallet av hans harm.
Så mild som månen över sjön,
Kom trösten till hans brud:
Och finns för oss ej lag och rätt,
Så finns dock Herren Gud!
Vi ha ju hälsan, hurtigt mod
Och raska armar tu
Och börja bara om igen,
Det är ej värre, du.
Vi ta oss tjänst, så får det bli.
Tills glatt en annan vår
Vi sätta bo och köpa kon,
Som ej vart köpt i år.
Han talte många andra ord
Av kraft och bergfast hopp,
Och Kersti mellan tårarna
Såg ur sitt förklä opp
Och frågade med ögat ljust
Av kärlek och av tro:
Så råkas vi om sex år då
På nytt vid Värnamo?
Den mycket vackra Apladalen i Värnamo är en naturpark och hembygdspark som kännetecknas av lummig och biologiskt rik natur med vackra små vägar och stigar. Enligt traditionen ska Apladalen ha varit en av ortens vänaste lövängar med mycket ek och vildapel och både slåtter och lövtäkt lär ha förekommit.Handlingarna från laga skiftet år 1859 styrker den tidigare markanvändningen när området övergick till Värnamo Prästgård. År 1920 bildades Värnamo Hembygdsförening och år 1951 förvärvade dåvarande Värnamo stad Apladalen.
Apladalen är som sagt även känd för att den nämns i Värnamovisan som är skriven av Algot Fogelberg och Arvid Lindström. I parken finns hus från 1700- och 1800-talen, bland annat en prästgård som idag är hembygdsmuseum. Utanför denna prästgård finns en intressant örtagård men det finns även hägn med olika djur i parken såsom getter, får, kaniner och höns. Parken har dessutom en utomhusscen där det spelas musik på somrarna.
Den mycket natursköna Apladalen är svagt kuperad och består av ett svämsandsområde som är genomdraget av en djupt nedskuren bäckfåra med kraftfulla meandrar där Kröcklebäcken finner sin väg till ån Lagan.
Professorn och jägmästaren Edvard Wibeck i Tånnö konstaterade att fågelvägen mellan bäckens inlopp och utlopp i Apladalen bara är cirka 500 meter, medan bäckens verkliga lopp är nära 1 500 meter långt. Avlagringarna av sand och lera har på sina ställen en mäktighet av 90 meter och denna svämsand avlagrades efter inlandsisens avsmältning, sannolikt av Lagan vid sitt utlopp i den forna, då betydligt större Vidöstern. För ungefär 3 000 år sedan hade Lagan sitt utlopp i Vidöstern vid just dagens Apladalen.
Bilden visar Mistelås gamla prästgård från år 1803, läs mer om dess historia under nästa bild.
Även i Apladalen finns det vackra och informativa skyltar som berättar om de gamla vackra husens historia som förra bildens prästgård från Mistelås.
Den gamla prästgården från Mistelås socken, byggd år 1803, flyttades till Apladalen år 1929. Den ansågs med sina tre rum och kök vara rymligare än vanligt för den tidens prästboställen på landsorten.
Mistelås socken är belägen cirka 3 mil sydost om Värnamo och denna prästgård uppfördes där år 1803 då församlingen leddes av komministern Bengt Falck. Tolv präster med familjer och husfolk kom att verka i huset innan det flyttades till Apladalen.
Arkivuppgifter anger att byggnaden försågs med fasadpanel år 1820 och det är troligt att fasaderna fram till dess utgjorts av den synliga timmerstommen. Fram till år 1825 fanns det endast en gavelkammare på vinden, men då inreddes ytterligare två gavelkammare. I mitten av 1920-talet ansågs prästgården inte ändamålsenlig och därför uppfördes en ny. Den gamla såldes då till Värnamo Hembygdsförening och flyttades utan inredning till Apladalen år 1929. Påpassligt lät Växjö stifts biskop och kontraktsprostrar samtidigt underteckna en vädjan till prästerna i Finnveden och Värend om att till Apladalen skänka tidstypiska möbler som härstammade från gamla prästhem. De bidrag som flöt in kom sedan att utgöra huvuddelen av nedervåningens inredning.
Idag fungerar huset som centralt hembygdsmuseum för Apladalen och håller öppet för besök under sommartid. Flera gånger om året bjuds det in till berättarkvällar, husförhör och andra evenemang i stora salen.
Bilden visar Ryggåsstugan som är Apladalens första museibyggnad och antas vara från 1700-talets första hälft. Dess storlek och ståtlighet äger inte sin motsvarighet sett till gårdens ursprungliga 1/8 mantal och antyder att den en gång uppförts av en välbärgad och besutten bonde.Värnamo Hembygdsförening förvärvade byggnaden år 1924 av hemmansägaren Aron Svensson i Törestorp Södergård, Åsenhöga socken, Gnosjö kommun för 950 kronor. Då ingick rivning, transport till järnvägsstation och lastning på järnvägsvagn, dessutom medföljde en mängd till stugan knutna, kulturhistoriskt värdefulla, inventarier såsom bohag, klädesplagg, jaktartiklar med mera.
Ryggåsstugan eldhärjades år 1991 men den renoverades omsorgsfullt med experthjälp från Länsmuseet tillsammans med yrkesfolk kunniga i gamla hantverksmetoder och byggmetoder.
Apladalens ryggåsstuga är efter dåtida mått ganska stor och är tillbyggd med två gavelrum. Den ger med sina inventarier besökaren en bild av levnadsförhållandena som rådde för mer än 300 år sedan.
Vem i våra trakter, för att inte säga i hela Sverige, känner inte till ”Värnamovisan”?
Det började med att visan skrevs av brevbäraren Algot Fogelberg och bagaren Arvid Lindström för att framföras vid en basar anordnad av godtemplarorden i Värnamo år 1896, till att i dag ingå i ”Den Svenska Sångboken”. Nedan finnes texten dock utan versindelning och sjunga får ni göra själva!
Jag sjunger till positivets toner
En sång om kärlekens ljuva zoner,
En sång om kärlek och hopp och tro
I Apladalen i Värnamo.
Det var en yngling som hette Peter,
Från Västbo socken, Hult gården heter:
Han svarvar pinnar, det må ni tro
På stolfabriken i Värnamo.
En afton gick han till gröna lunden,
Att promenera i aftonstunden,
Han gick sen solen sig lagt till ro
Till Apladalen i Värnamo.
På vägen mötte han en vacker flicka,
Som kärleksfullt uppå honom blicka!
Han lyft´ på hatten och sa: Månntro
Är fröken hemma i Värnamo?
Ack nej i Östbo där är jag hemma,
Min far är bonde, mitt namn är Emma.
Jag ämnar här blott en tid att bo
Och lära sy uti Värnamo.
Då bjöd han henne helt artigt armen.
Från deras hjärtan i ungdomsbarmen
Nu byggde Amor helt snabbt en bro
I Apladalen i Värnamo.
Och nu sa Peter: Min flicka rara!
Säg vill du ja på min fråga svara?
Säg, vill du svära mig evig tro
I Apladalen i Värnamo?
Ack ja, sa Emma: Min Peter kära
Att dig tillhöra det vill jag svära,
Till hösten kunna vi sätta bo
I Apladalen i Värnamo.
De sutto ännu i många timmar;
På sällhetsvågor snart Peter simmar.
Han var så glad, så han ropte: Tjo!
I Apladalen i Värnamo.
Men hem till Östbo hon styrde färden
Och glömde sedan där ut´ i världen
Att Peter hon svurit evig tro
I Apladalen i Värnamo.
Med sorg i hjärtat och dystra tankar
Då till Amerikat Peter vankar
Han suckar ofta: How do you do
I Apladalen i Värnamo?
Därför I gossar här uti salen,
Ta´n er tillvara för kärlekskvalen,
Ty vet att falskhet kan även bo
I kvinnohjärtan i Värnamo.
Begreppet ”I Apladalen i Värnamo” kan inte nog överskattas som en idyllisk och vacker devis och beskrivning av den drygt 100-åriga staden Värnamo. Denna fantastiska stadspark med så stora naturvärden och kulturvärden är sannerligen något staden och dess invånare ska vara stolta över och verkligen försöka att bevara i nuvarande skick till kommande generationer.”Vid Värnamo på marknaden
en aftonstund det var,
då Per och Kersti bytte ring
som troget fästepar”.
Så låter inledningen till ”På Värnamo marknad”, ur ”Svenska bilder”, år 1880 av Carl Snoilsky.
Bilden visar ytterligare en gammal och mycket vacker byggnad med skylten "Natur- och Kulturrum" som varit en trossbod för Östbo kompani.I Apladalen i Värnamo finns en av länets största hembygdsgårdar med ett tiotal äldre ditflyttade byggnader, djurhagar, kaffestuga, lekplats och en scen finns inom hembygdsparken. Museet är inrymt i den gamla prästgården från Mistelås socken. På undervåningen finns prästgårdsmöbler från olika platser inom kommunen och på övervåningen finns en stor samling av bonadsmålningar där den äldsta är daterad till år 1754.
Andra byggnader som finns i parken är en trossbod från tidigt 1800-tal och i fredstid förvarades där Östbo kompanis gemensamma material. Det bestod bland annat av ammunition, sjukvårdsmaterial, tält och grytor, se bilden ovan.
Två loftbodar med utvändig trappa och en så kallad loftgång finns i parken och i bottenvåningen till loftbodarna förvarades mjöl, säd och andra matvaror. På övervåningen rymdes klädkammare och sovkammare där den senare användes som sovplats av gårdens ogifta ungdomar under sommaren.
I parken finns också flera byggnader som visar på olika sorters äldre hantverk såsom krukmakeri, träsvarveri och ett skomakeri. I krukmakeriet kan man se inredning och ugn från en verkstad i Västhorja. Denna var i drift från tidigt 1800-tal fram till år 1920. Gelbgjuteriet visar en typisk mekanisk verkstad från 1920-talet och här gjöts föremål i mässing.
Ett vattenhjul driver det gamla tråddrageriet från Götarp i Åsenhöga, där man tillverkade klenare ståltråd av grov järntråd, som sedan såldes till småindustrierna i trakten.
Marknadsboden eller Mor Kajsas stuga är en av Apladalens äldsta byggnader. Den har ursprungligen varit en av 56 marknadsbodar på Boagatan i Värnamo där man under 1600–1800-talet höll ett flertal marknader varje år. Ryggåsstugan innehåller en förstuga, kök och storstuga och väggarnas höjd är inte mer än 1 meter, varför man invändigt har öppet ända upp till takåsen, därav namnet. Stugan har blivit tillbyggd med två gavelrum. Stugan och inventarierna ger en bild av levnadsförhållandena för mer än 100 år sedan.
De båda loftbodarna kommer ursprungligen från Hjälshammar och Vittaryd söder om Värnamo.Den ena byggnaden bedömts vara från 1700-talet och är en tvillingbod med två rum i bottenvåningen. Den kommer ursprungligen från Assaregården i byn Hjälshammar omkring 5 kilometer söder om Värnamo och uppfördes år 1925 i Apladalen och flyttades inom parken år 1968.
Den andra loftboden bedöms vara från 1700-talet och har som sällsynthet en fasad av ektimmer. Det är en enkelbod med endast ett rum på bottenvåningen och kommer från Köp i Vittaryds socken, 30 kilometer söder om Värnamo. Byggnaden förvärvades och flyttades till Apladalen år 1929.
Vill man inträda i rollen som Per och Kersti kan man bara hålla sina ansikten i de ovala hålen med kropparna av det olyckliga paret målade på framsidan och låta sig fotograferas i en tidstypisk miljö.
Notera också den vackra milön med de ståtliga ekarna och den vackra Smålandsgärsgården.
Loftboden är ett oftast timrat förrådshus i två plan för förvaring av mat och kläder samt var det enda hus på den gamla svenska gården som byggdes i två våningar. Byggnadstypen är känd sedan medeltiden, med utbredning huvudsakligen i mellersta Sverige.Loftbodens övre våning är något indragen och bildar en svalgång eller loftgång. Svalgången ligger under tak, är delvis inbyggd och löper längs hela husets ena långsida, därifrån når man två eller tre små fönsterlösa förrådsrum. Här förvarades ofta kläder och där har man inte sällan inrättat några sängplatser som nyttjades under sommarhalvåret. Till svalgången kommer man via en utvändig trappa. Undervåningen består av två rum, även dessa är fönsterlösa även om boden här har ett fönster. Några trappsteg leder upp till förrådsdörrarna och här förvarade man mjöl, spannmål, lingon i stora fat, torkad och saltad mat och liknande.
Eftersom loftboden oftast var ett knuttimrat hus var det inte ovanligt att boden plockades isär och återuppbyggdes på annan plats. Det finns loftbodar som har flyttats ett tiotal gånger och sådana svalgångshus är numera mycket sällsynta i Sverige. En del står på hembygdsgårdar som här och några har förvandlats till fritidshus.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan