Östgötaresan, del 5:7, Naturum Tåkern och Glänås besöksområde sommaren 2023. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 754 20240416
Bilden visar den stora och officiella ingången till detta biologiskt rika och vackra område som utgörs av fågelsjön Tåkern och dess omgivningar.
Naturum Tåkern och Glänås besöksområde ligger på den södra sidan av sjön och är det största besöksområdet. I Naturum Tåkern finns en kreativ utställning om Tåkerns Natur, filmrum, lab och souvenirbutik. Naturums guider är välkomnande, kunniga och inspirerande och en lång ramp mellan träden leder upp i fågeltornet. Här kan man överblicka fågellivet i sjön, inte minst öar helt nära stranden där skrattmåsar och fisktärnor häckar.
Tåkern är en internationellt värdefull fågelsjö, populär hos både fåglar och människor och på strandängarna växer en fantastisk flora med orkidéer och majvivor. För besökaren finns fyra olika besöksområden, samtliga med fågeltorn.
En cirka fyra kilometer lång vandringsled ger goda möjligheter att bekanta sig med Tåkern. Leden går genom strandskog och över strandängar. En spång genom vassen leder en bit ut i vasshavet. Längs leden finns ett par mindre gömslen och ett fågeltorn.
Glänås besöksområde ligger utmed sjöns södra strand intill orten med det passande namnet Svanshals som har en gyllene svan i toppen på kyrktornet. Glänås är det största besöksområdet med flest antal besökare och här ligger naturum Tåkern med bemannad utställning och rikt utbud av guidningar och evenemang. Runt naturum finns flera fikabord och grillplatser och vid naturumportalen kan de yngre barnen roa sig med aktivitetsbanorna medan de vuxna dukar upp matsäcken och grillar.
Bland mängder med stenbär, "Rubus saxatilis", står en en nästan överblommad vitpyrola, "Pyrola rotundifolia", en art som också brukar finnas i mängder i området.
Vitpyrola är en art i familjen pyrolaväxter och är en flerårig, mellan 15–30 centimeter hög ört som vid marken har bladrosett av vintergröna, långskaftade, 2–5 centimeter långa, rundade och glänsande gröna blad. De 10–12 millimeter vida, vita och öppna blommorna som blommar under juni–juli sitter i en toppställd klase. Arten, som är amfiatlantisk, vilket betyder att arten uppträder både i Nordamerika och Europa, växer på tämligen näringsrik, ej alltför torr mark i barrskog och lövskog och i hagmark. I Sverige är den tämligen allmän i hela landet och den når upp i fjällbjörkskogen.
Stenbär är en art i familjen rosväxter och är en flerårig, örtartad växt med krypande, ofta meterlång stjälk och upprätta, 10–30 centimeter höga, fintaggiga skott. Bladen är trefingrade, och de vitaktiga, cirka 20 millimeter vida blommorna som blommar i juni sitter i toppställda samlingar. Frukten är ett fruktförband av 2–6 klarröda, syrliga stenfrukter. Arten är amfiatlantisk på stenbunden, halvskuggig mark och är allmän i hela Sverige.Frukterna kan användas till gelé, men bör aldrig förtäras ihop med alkohol eftersom detta kan ge obehagliga reaktioner.
Bilden visar det fina Naturum som är ritat av Gert Wingårdhs arkitekter och bredvid finns ett fågeltorn som erbjuder vida vyer över Tåkern med Omberg i horisonten. Upp till tornet tar man dig antingen via en trappa eller en slingrande träramp som gör att även du med rullstol eller rollator kan nå högre höjder. Vid fågeltornet finns även informationsskyltar om Tåkerns natur och historia.
Från bildens Naturum startar tre olika vandringsleder. ”Strandpromenaden” som är 500 meter lång och leder dig på breda spänger rakt ut i vassbältet för att sedan vika tillbaka mot Naturum på grusad stig genom strandskogen. Strandpromenaden är markerad med blå färg. ”Vassleden” som är fyra kilometer lång och markerad med orange färg. Leden passerar bland annat genom ett orkidékärr, ut på öppna betade strandängar och fram till Toregårdsören där det finns ytterligare ett fågeltorn. På vägen dit, ut i vasshavet, finns också en specialdesignad rastplats och en plattform som ger ännu större möjlighet till närkontakt med vasslevande fåglar som bruna kärrhökar, rördrommar och vassångare.
Den tredje vandringsleden är ”Prinsessan Estelles sagostig” som är en upplevelse för de minsta och är cirka 700 meter lång och markerad med vita harar.
Leden börjar precis utanför Naturum Tåkerns entré och sträcker sig 700 meter runt i strandskogen, förbi orkidéängar, ut till öppet vatten och genom vassen. Längs vandringen stöter man på olika djur som bor i skogen.
Sagostigen vid Tåkern är en dopgåva till Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland. Landshövding Elisabeth Nilsson överlämnade gåvan vid prinsessdopet våren år 2012, och Prinsessan Estelle invigde stigen den 17 maj år 2014.
Tåkern är en fågelsjö och våtmark i västra Östergötland, söder om Vadstena. År 1940 var sjöytan 44 kvadratkilometer, men den minskade till 25 kvadratkilometer på 1970-talet på grund av igenväxning och sänkning och har sedan behållit denna storlek. Sjön är en grund lerslättssjö, som avvattnas av Mjölnaån vid Svälinge till Vättern.
Dess vatten är näringsrikt och grumligt och är med angränsande område ett naturreservat, där hundratals fågelarter häckar.
Namnet Tåkern skrevs år 1336 ”þughn” eller ”Thughn” med grundbetydelsen ”uppsvälld” och med syftning på sjöns översvämningar.
Bildens överblommade ängsnycklar, ”Dactylorhiza incarnata”, är en art i växtfamiljen orkidéer och är en flerårig, 30–50 centimeter hög ört med djupt flikiga knölrötter. De 1–1,5 centimeter breda bladen är oftast bredast mot basen och jämnt avsmalnande mot spetsen. De har grön undersida, ibland med mörkare fläckar på båda sidor eller på ovansidan. De rosa–röda, någon gång vita–gulvita blommorna blommar under juni–juli och sitter i ett toppställt, tätt ax med långa stödblad.
Arten, som hör hemma i Europa och Asien, växer på kalkförande, mer eller mindre fuktig mark bland annat i kärr och på strandängar. Den är mindre allmän i hela Sverige men saknas helt i fjällen. Arten är, liksom övriga orkidéarter, fridlyst i Sverige. Den är mycket variabel, och flera formkomplex har beskrivits som varieteter eller underarter, till exempel blodnycklar och vaxnycklar. Dessa formkomplex får ibland rang av egen art.
Hussvala, ”Delichon urbica”, är en art i fågelfamiljen svalor och blir 12–13 centimeter lång och är glänsande blåsvart med vitt på övergumpen och undertill. Arten häckar allmänt i hela Europa och österut till västra Sibirien i små kolonier och har fått sitt svenska namn av att den ofta bygger sitt skålformiga bo under takskägg på hus. Boet byggs av fuktig lera och är slutet och har ingångsöppningen upptill längs ytterkanten, men det kan också byggas på klippor i bergstrakter och vid kuster. Hussvalan livnär sig av flygande insekter.
Vattenmärke, ”Sium latifolium”, är en art i familjen flockblomstriga växter och är en flerårig, 1–1,5 meter hög, giftig ört, som växer i grunt, näringsrikt vatten i sjöar och åar. Stjälken är kantig och bladen parbladiga med 4–8 par småblad och har ofta mycket smalflikiga undervattensblad. Blommorna som kommer under juli–augusti är vita och sitter i sammansatta flockar. Arten hör hemma i Europa och Asien, i Sverige tämligen allmänt norrut till Uppland och sällsynt på några håll norr därom. Detta var mitt första möte med denna art.
Vattenmärke påminner om den mycket giftiga arten sprängört och de båda växer ofta tillsammans. Vattenmärke som också är giftig kan orsaka plötsliga, snabba dödsfall hos nötkreatur.
Drabbade djur kan uppvisa maginflammation och tarminflammation eller gastroenterit, kolik, kramper, spasmer, muskelförlamningar och långsam puls. Dödsfall har förekommit.
Frukterna och särskilt rotstammen är giftiga men de ovanjordiska delarna är troligen inte giftiga, men skotten har en bitter, brännande smak. Med andra ord, ät inte denna växt!
Växten hästsvans eller hästsvansört, ”Hippuris vulgaris”, är en art i familjen grobladsväxter och är en flerårig vattenört och kärrört med grenig, krypande jordstam. Skotten, som är ihåliga och delvis växer under vatten, blir 30–80 centimeter höga. De har tätt sittande, smalt linjära, helbräddade, tämligen styva blad, som sitter i kransar med vanligen åtta till tolv blad i varje. Undervattensbladen är längre och slakare. I luftbladens veck sitter de små, oansenliga blommorna med starkt förkrympt hylle, en ståndare och en pistill.
Blomningen inträffar under juni–augusti och frukten är en liten nöt.
Arten hästsvans som är cirkumpolär, växer normalt på grunt vatten och våta ställen, i diken och dammar. I Sverige är den tämligen allmän till mindre allmän i hela landet, den når i fjällen upp i lågalpina bältet. Arten är mångformig med flera ekologiska raser och systematiken omdiskuterad. En del av formerna uppfattas ibland som egna arter, till exempel ishavshästsvans.
Tåkern är en mycket grund sjö och de flatbottnade Tåkernekorna, som man ser en liten bit av till vänster på bilden, får symbolisera detta. Vattendjupet här är bara någon decimeter.
Arten hästsvans och bladvass är mycket vanliga tillsammans i Tåkerns strandmilöer.
I fjärran flyger en av tåkerns många häckande fisktärnor och molnfronten som varnar för väderomslag och kanske oväder kommer allt närmre.
Fisktärna, ”Sterna hirundo”, är en art i familjen måsfåglar och blir cirka 35 centimeter lång och är vit med grå vingar och svart hätta. Näbben är orangeröd med en svart spets till skillnad från släktingen silvertärna som har helröd näbb. Arten häckar i par eller i små kolonier vid både kuster och insjöar. Den jagar fisk genom att ryttla några meter över vattenytan och därpå störtdyka ned i vattnet och fånga fisken med näbben. Den kan vara mycket aggressiv mot fridstörare vid boet, antingen det rör sig om till exempel en räv eller en människa, den skränar och störtdyker mot inkräktarens huvud men fullföljer mycket sällan attacken utan vänder nära målet.
Arten är utbredd över hela norra halvklotet och häckar också på några ställen i tropikerna. De i Norden häckande fisktärnorna övervintrar i tropiska Afrika.
Det gamla trätornet som jag besökte första gången år 1974 har klätts nu klätts in med vass och smälter verkligen in i miljön, men jag anar att smakar det så kostar det.
Första gången jag var här häckade en pungmes alldeles i närheten av det gamla trätornet och man kunde studera det märkliga och välbyggda boet på nära håll. Fåglarna visade sig ofta och mycket vilket gjorde att man lärde sig både utseende och läte.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan