Flora och funga, del 1. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 811 20240823

Baldersbrå, ”Matricaria perforata”, är en art i familjen korgblommiga växter och är en mellan 30–80 centimeter hög, vanligen upprätt och förgrenad ettårig ört, oftast kal och med finflikiga blad, som inte är olika dillens.
Balder vilket betyder ”den lysande” eller ”herren”, är en gud i nordisk mytologi. Han är son till Oden och Frigg, make till Nanna och far till Forsete. Balder bodde i Bredablick och i Snorres Edda sätts i namnet Balder i förbindelse med hans ögonbryn.
De talrika korgarna hos baldersbrå är 3–4 centimeter breda och blommar hela sommaren. Frukterna har små, runda oljekörtlar och fruktsättningen är mycket god. På ett enda kraftigt exemplar kan under en sommar bildas 300 000 frukter.
Arten baldersbrå förekommer över större delen av Europa, i Sverige allmänt i nästan hela landet på kulturpåverkad mark, som besvärligt ogräs i åkrar och i trädgårdsland, på ruderatmarker med mera. Artsystematiken är något svår och kustbaldersbrå uppfattas stundom som samma art som baldersbrå, dock som en annan underart.
Bildens rödlila krustistel, ”Carduus crispus”, är en art i familjen korgblommiga växter och är en tvåårig hög ört med upptill grenig stjälk. De avlånga, tandade till flikiga och undertill vanligen vitludna bladen har fina, hårlika tornar.
Avkok på röllika, ”Achillea millefolium”, hade vid användning i folkmedicinen, mot diarré, bleksot och utslag. I medeltidens och renässansens läkeböcker rekommenderades röllika kokt i vin bland annat mot inälvsmask och som abortframkallande medel. De finhackade bladen hade rykte om att läka sticksår och skärsår. Senare har bladen använts som tesurrogat och som krydda i öl och brännvin.
Bladen hos krustisteln löper ned längs stjälken, där de bildar starkt krusiga vingkanter. De 1–2 centimeter breda, nästan klotrunda korgarna sitter ofta tre till fem tillsammans i skottspetsarna i juni–september. Blommorna är rödlila och frukten har hårpensel. Arten, som hör hemma i Europa och Asien och som har spritts till Amerika, är tämligen allmän i hela Sverige, växer mest på vägkanter och ruderatmarker och är starkt gynnad av kväve.
Vindens kraft och gamla björkar med röta hör inte ihop ty då kan det gå som för den gamla björken i Östra lägret på Skillingaryds skjutfält. Det är snart dags att förnya trädbeståndet i A6 gamla läger tycker jag.
Vindens kraft i sommarens vindbyar och de gamla trädens svaghet är förödande vilket får mig att tänka på den mycket kraftiga tromben i området Bredaryd, Hamra och fågelsjön Draven då mängder med träd och hus skadades. Vindens melodi går nämligen inte alltid i dur.
Vindens melodi är en sång skriven av Göran Lindberg och Gert Lengstrand som gavs ut år 1975 på singel av Max Fenders. Den har jag dansat till många gånger bland annat på Skillingehus i mitten på 1970-talet, vilka härliga minnen!
Ljungögontröst, ”Euphrasia micrantha”, förekommer från Skåne upp till Värmland, Dalarna och Uppland samt på Öland och Gotland. Arten växer på torr-frisk, sandig mark och är extremt ljusberoende och konkurrenskänslig och växer alltid tillsammans med ljung.
Arten ljungögontröst kan växa i lite olika miljöer, såsom i betesmark, längs grusvägar, på skjutfält och i kraftledningsgator och alla typer av igenväxning missgynnar arten då den är konkurrenssvag.
Bilden visar ljungögontröst till vänster och grå ögontröst till höger.
Vid igenväxning eller gödsling försvinner även stora bestånd av ljungögontröst omedelbart och detta är huvudorsaken till artens minskning. Eftersom den inte kan leva kvar vegetativt och fröna snabbt förlorar sin grobarhet kan den inte återkomma om hävden återupptas.
Alltför intensivt bete, som kan leda till att frösättningen uteblir, är också negativt för ljungögontrösten. Ökad beskuggning, till exempel av uppväxande sly, på annars hävdad mark kan också medföra att arten försvinner.
Bilden visar ljungögontröst till vänster och grå ögontröst till höger.
Bockrot eller backanis, ”Pimpinella saxifraga”, är en art i familjen flockblommiga växter och är en flerårig hög ört med seg, trind, strimmig, glatt eller finhårig, grenig stjälk. Växten har jordstam och en lång pålrot. Jordstammen har i sin topp en rosett parbladiga basalblad med äggrunda småblad och ibland är småbladen mycket smalflikiga.
Bilden visar arten bockrot eller backanis samt en liten svart tvåvinge till vänster.
På stjälken hos arten bockrot sitter nedtill blad som liknar rosettbladen, medan bladen upptill är små med bara få småblad. De små vita blommorna sitter i sammansatt flock, där både allmänt och enskilt svepe saknas. Blomningstiden är under juli–augusti.
Bilden visar arten bockrot och en liten svart tvåvinge som är en sorgmygga, fuktfluga eller blomfluga, i familjen Sciaridae, art för mig okänd.
Ullörter är ett släkte korgblommiga växter med cirka 35 arter ettåriga, gråulliga örter i norra halvklotets tempererade trakter. De har helbräddade, strödda blad och små, huvudlikt samlade, äggrunda, grå till svagt gula korgar utan strålblommor.
Till släktet ”Filago” förs bland annat klotullört och spenslig ullört samt bildens art ullört, ”Filago arvensis”, vilken har få korgar i de längs stjälken spridda gyttringarna och blommar under juli–augusti samt är blekgula.
Arten ullört växer på sandig och grusig mark i grustag, på torrängar och på vägkanter i Europa och Asien, i Sverige mer eller mindre allmänt norrut till Ångermanland och sällsynt i Norrbotten.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan