Ishalka, frusna svampar och bergochdalbaneväder, igen, Hjälp Ukrainas folk! Krönika 722 20240210

Detta är en bild från den gamla Tofterydsvägen, en väg som vi gärna och ofta promenerar och cyklar på men nu hade det varit bättre med spark eller skridskor. Detta kanske kan vara en bild på den totala ishalkan.
Enligt friktionskoefficienten är friktionstalet för sandsten mot smidesjärn där stenen är finkornig och våt 1,0 emedan stål mot is endast har friktionstalet 0,014 vilket är cirka 71,5 gånger sämre i vila, om man kan säga så. Ett stort antal parametrar tillkommer sedan ytterligare när man tillägger rörelsemomenten.
Som ni kanske förstår så hämtade vi inte våra skridskor utan vi vände och valde en helt annan väg med något mindre ishalka. Ishalkan dominerade på de mindre vägarna runt Skillingaryd vid denna tid.
De vanligaste skadorna från halkolyckor är frakturer på underarmen och överarmen, frakturer eller stukningar på fotleden och handleden, skador på skuldra och överarm, samt hjärnskakning. Halkskydd har funnits på marknaden åtminstone de senaste 40 åren så använd sådan.
Undvik att halka – gå som en pingvin!
Pingvinen halkar aldrig, trots att hen nästan uteslutande tar sig fram på is, snö och hala klipphällar. Det beror på att den mer eller mindre hasar sig fram med korta steg och därigenom minimerar risken att tappa balansen.
Luta dig lätt framåt och gå plattfotat.
Vinkla ut fötterna något som en pingvin.
Flytta över så mycket som möjligt av kroppstyngden över fötterna.
Se efter var du går.
Ta kortare, mer hasande steg.
Håll armarna snett ut längs med sidorna, inga händer i fickorna.
Koncentrera dig på att hålla balansen.
Gå långsamt.
Väl genomfrusen rödbrun trattskivling, "Paralepista flaccida", tillsammans med ekorrens spår under den stora granen nedanför det gamla sjukhuset i Östra lägret.
Rödbrun trattskivling, Paralepista flaccida”, finner man vanligtvis i barrskog och i lövskog samt i trädgård. Arten trivs i komposter och i barrmattan under granar precis som på min bild.
Kungsfiskaren flög hastigt förbi, kanske sökte den efter sin fotboll, och apropå fotboll.
Fotbollen i sin nuvarande form uppstod i England i mitten av 1800-talet. Ursprunget till det moderna spelet går dock långt tillbaka. Ett spel påminnande om modern fotboll, cuju, cu = sparka, ju = boll, utövades i Kina på 300-talen och 200-talen före Kristus. Belägg finns för att kvinnor spelat åtminstone sedan 206 före Kristus. Kineserna använde ursprungligen en boll fylld med hår och med hölje av hopsydda läderstrimlor. Omkring 600 efter Kristus började man spela med en luftfylld boll. Spelets former är oklara, men målstolpar var två 5 meter höga, i marken nedslagna, bambustänger, och bollen fick sparkas eller slås med knuten hand.
I antikens Grekland samt i medeltidens England, Frankrike och Italien förekom fotbollsliknande spel. I Florens under medeltiden spelade två 27-mannalag calcio, där bollen fick sparkas eller slås med knytnävarna men inte bäras.
I England började fotbollsliknande spel utövas på 1100-talet på ängar och vägar. Spelen var populära bland allmänheten men förbjöds av flera kungar, bland annat Edvard II. I en förordning år 1314 förbjöds allt spel med stor boll inom Londons stadsgränser. Spelen fortsatte dock, och år 1634 talades det om ”the heroic game called football”, som spelades på trånga gator i London. Ofta var det olika antal spelare i lagen. Det gällde att driva bollen genom motståndarnas mål. Spelet var mycket hårt och olycksfall vanliga, precis som idag. Det hade därför dåligt anseende och förbuden fortsatte. I städerna var det vanligt med fotboll på fettisdagen, för att fira minnet av en seger över danska vikingar. På 1700-talet avtog intresset för detta spel och i början av 1800-talet förekom det endast i vissa städer som Chester, Derby och Kingston-upon-Hull.
Samtidigt blev fotbollsspel vanligt i internatskolorna, bland annat Eton och Rugby. Men olika skolor hade olika regler, ofta beroende på olikheten mellan spelplatserna. I Rugby, till exempel, var det tillåtet att ta bollen med händerna och springa med den. Spelet ökade i popularitet och skolorna började arbeta för enhetliga regler. Vid ett möte vid Cambridge University år 1848 kom ett flertal skolor överens om gemensamma regler, The Cambridge Rules. Dessa regler finns inte bevarade och det är osäkert om de någonsin tillämpades. Behovet av samstämmiga regler blev än mer kännbart då forna elever vid privatskolorna bildade klubbar, den första år 1855 i Sheffield men de flesta i London. Representanter för spelets två huvudinriktningar, ”the dribbling game”, det spel som praktiserades vid Eton, och ”the running game” eller Rugby, bildade den 26 oktober år 1863 Football Association, FA, som utarbetade och den 8 december år 1863 fastställde regler. De viktigaste elementen i ”the running game” hade strukits, vilket ledde till att representanter för det spelet med tiden lämnade FA och bildade Rugby Union år 1871.
De första åren efter FA:s bildande spelades fotboll i England främst av f.d. elever i privatskolor. Spelet spred sig dock snabbt till andra samhällsskikt och spelare kom snart att rekryteras även ur arbetarklassen. Publikintresset ökade och klubbarna i framför allt norra och mellersta England började värva spelare genom att skaffa dem arbete. Detta var upphovet till professionell fotboll, som legaliserades 1885. Det stigande intresset ledde till att en serietävling, Football League (engelska ligan), startade 1888 med 12 klubbar. Flera klubbar blev intresserade och olika divisioner infördes. Vid världskrigen gjordes uppehåll 1915/16–1918/19 respektive 1939/40–1945/46.
Fotbollen spred sig snabbt över världen, och Internationella fotbollsförbundet, Fédération Internationale de Football Association eller FIFA, grundades år 1904. Med tiden bildades även kontinentala fotbollsförbund. Sydamerika var först år 1916. Europeiska fotbollsförbundet, Union Européenne de Football Association eller UEFA, stiftades år 1954.
I Sverige förekom fotbollsspel under oordnade former på 1860-talen och 1870-talen. Svenska gymnastiktrupper som hade varit i England på 1880-talet spred kännedom om fotboll, både rugby och association football. Fotbollsspelet, association football, i Sverige tog först form i Göteborg. Två pionjärklubbar var Lyckans Soldater bildad år 1883 och Örgryte IS år 1887. Flera skottar som arbetade vid Göteborgs gardinfabrik blev medlemmar i ÖIS. Vid den allmänna idrottsfesten i Göteborg år 1887 möttes två lag från Göteborgs bollklubb. I Stockholm spelades fotboll i skolorna, men man kunde inte enas om reglerna. De ledande svenska fotbollsstäderna, Stockholm, Göteborg och Visby, kom år 1885 överens om enhetliga regler. Dessa gällde till år 1895, då de engelska reglerna antogs även i Sverige.
Den första internationella matchen i Sverige, Halmstads BK–Akademisk Boldklub, AB, Köpenhamn slutade 0–3 och spelades den 14 september år 1890. Svenska friidrottsförbundet, bildat år 1895 i Göteborg, hade hand om fotbollssporten tills Svenska Fotbollförbundet bildades år 1904. Det konkurrerande Svenska bollspelsförbundet, bildat år 1902 och representerat vid FIFA:s bildande, gick upp i Fotbollförbundet år 1906. Sverige anslöts slutgiltigt till FIFA år 1907.
Fotboll utövades sporadiskt av kvinnor redan vid slutet av 1800-talet. Som organiserad tävlingsidrott blev damfotboll emellertid utbredd först på 1970-talet. I Sverige, som varit en av föregångsnationerna på området, har damfotbollen vunnit allt större erkännande under senare år. Sverige arrangerade VM år 1995, och landslaget har haft internationella framgångar under 2000-talets första år, bland annat EM-silver år 2001, VM-silver år 2003 och VM-brons år 2011 och år 2019, vilket bidragit till ökat intresse för damfotboll. Beträffande de ekonomiska villkoren såsom spelarlöner, sponsormarknad med mera är skillnaden mellan herrfotboll och damfotboll ännu mycket betydande.
Det är faktiskt en liten bit av en talgoxe som man ser skymd bakom grenverket och som sjöng sitt typiska trestaviga "Visingsö", "Vi-sings-ö" med också sitt "ti-ta, ti-ta".
Han som sjöng ser man bättre här, och han sjöng så att hans näbb blev alldeles suddig i skymningsljuset. Tack vare sitt breda svarta bröstband vet vi att det med stor sannolikhet är en hane. Detta breda svarta bröstband visar också att han är en hane med toppgener och i sina bästa år.  Hanarna hos talgoxen sjunger mest men det finns uppenbarligen även observationer av sjungande honor. Sjungande talgoxhonor är sålunda sällsynta.
Dagglavar, ”Physconia”, är ett släkte bladlika lavar med brun färg och ofta med en grådaggig beläggning. På bildens asp i Östra lägret växer arten dagglav som är en svamp med en alg som symbiospartner.
På undersidan är dagglavarna vanligen svarta men något ljusare mot lobernas spetsar. Hit förs bland annat bildens art dagglav, ”Physconia pulverulacea”, och den nära släktingen fjällig dagglav, ”Physconia perisidiosa”.
Arten dagglav blir uppemot 15 centimeter i diameter och har en brunaktig, i väta grön, ovansida och svart undersida. Att den blir grön i väta beror på att grönalgen lyser igenom svamphyferna. Bålen har talrika fruktkroppar, så kallade apothecier. Laven växer tätt tryckt till underlaget, som vanligen är barken av ädla lövträd, här en asp. Den är allmän i södra och mellersta Sverige men finns även sällsynt på klippor i norra Sverige.
Talrika studier har försökt finna ett samband mellan fullmåne och brottslighet, självmord, sinnessjukdom, olyckor, födelsetal och varulvar med mera men hittills har dessa studier misslyckats med att finna något som helst av vetenskapligt intresse.
Man har på vetenskaplig väg kommit till slutsatsen att samtliga som försökt påvisa mångalenskap har misslyckats med att påvisa något som helst statistiskt samband mellan fullmåne och följande företeelser, trots talrika rapporter i media om motsatsen. Frekvens av mord, dråp, självmord, trafikolyckor, larmsamtal till polis och brandkår, familjebråk, födelsetal, större katastrofer, kidnappningar har inget samband med månen. Våldsamheten hos ishockeyspelare, fängelsevåld, antalet sökande till psykjouren eller medicinjouren, oro hos patienter på ålderdomshem, eller hos psykiskt instabila vuxna personer på landsbygden, misshandel, skottskador, knivhugg, lychantropi, vampyrbeteende, det vill säga, människor som identifierar sig med vargar eller blodsugande fladdermöss, alkoholism, sömngång, epilepsi har heller inget med månen att göra.
Tidvattnet däremot har med månen att göra. Ebb och flod är periodiska rörelser i havet och i jorden som tidjord samt i atmosfären som atmosfäriskt tidvatten, vilka alla beror på månens och solens dragningskraft.
En tidvattencykel kan delas in i 4 delar, lågvatten, flod, högvatten och ebb. Betydande energimängder finns i tidvattenrörelserna, vilka orsakar en friktion som långsamt bromsar jordens rotation. Denna bromsning medför att dygnslängden ökar med cirka 20 sekunder på en miljon år.
Den tidvattenbildande kraften beror på dragningskraften mellan jorden, månen och solen och dessa himlakroppars inbördes rörelser. I systemet jord–måne rör sig jorden i en nästan cirkulär bana runt den gemensamma tyngdpunkten under balans mellan månens dragningskraft och den utåtriktade centrifugalkraften. Centrifugalkraften är lika stor på alla ställen på jorden, riktad från månen och parallell med sammanbindningslinjen mellan månens och jordens medelpunkter.
Månens dragningskraft överstiger centrifugalkraften på jordsidan närmast månen, men understiger den på baksidan. Skillnaden är den tidvattenbildande kraften och samma kraftbalans gäller för systemet jord–sol. Trots solens mycket större dragningskraft är den tidvattenbildande kraften dock endast cirka hälften av månens. Orsaken är att det långa avståndet från solen ger en mindre skillnad i dragningskraften mellan jordens fram- och baksida.
Om jorden alltid hade vänt samma sida mot månen så hade jorden antagit en jämviktsform liknande en rugbyboll med två vågberg.
Jordens rotation kring den egna axeln innebär emellertid att den tidvattenbildande kraftens fält vandrar runt jorden. På varje plats varierar därför kraften med två perioder per dygn. Perioden är 12 timmar och 25 minuter där de extra 25 minuterna beror på att månen rör sig runt jorden åt samma håll som jorden roterar kring sin axel.
Den enklaste teorin för tidvatten, den så kallade, jämviktsteorin, innebär att vattenytan ställer in sig i jämvikt med tidvattenkraften, vilket ger enkla vågor som vandrar runt jorden med en maximal höjd av cirka 1 meter. Närvaron av kontinenter samt havens begränsade djup förhindrar emellertid detta. För att förklara det observerade tidvattnet krävs i stället den dynamiska tidvattenteorin. I denna beskrivs hur vågorna påverkas av varierande djup, reflekteras mot kusterna och modifieras av jordrotationen.
I Nordsjön bildar tidvattnet en amfidromi med litet tidvatten utanför Sydnorge. Detta begränsar tidvattenhöjden vid svenska västkusten till som mest 3 decimeter och den trånga förbindelsen till Östersjön stryper tidvattenvågen ytterligare. Skillnaden mellan högvatten och lågvatten är där endast några centimeter.
Tidvattnets samband med månen och dess faser var känt redan under antiken och en förklaring av mekanismen gavs dock först år 1687 av Isac Newton i samband med hans upptäckt av gravitationen. Här måste man också nämna William Thomson, Lord Kelvin, som år 1872 konstruerat den första tidvattenberäkningsmaskinen. Först under 1980-talet kunde tidvattnet beskrivas teoretiskt någorlunda i detalj tack vare utvecklingen av numeriska beräkningsmetoder för användning i datorer.
Tidvattenfenomenet har givetvis tilldragit sig folkfantasins intresse och i kustnära områden gett upphov till myter och folktro. Ett fornnordiskt exempel är Snorre Sturlassons berättelse om hur guden Tor skapar ebb och flod vid sina försök att tömma Utgårda-Lokes dryckeshorn vars spets är nedsänkt i havet. I andra traditioner är det ofta frågan om ett vidunder som försöker sluka havet men av en gudomlighet tvingas spy upp det igen. Likhetsmagiska föreställningar, lika dem som gäller ny och nedan, är ofta knutna till tidvattnet, det anses sålunda vanligen förmånligt att vara avlad eller född under flod. De flesta arbeten ger bättre resultat under flod, sämre under ebb. Att fler dör under ebb än vid flod ansåg både Aristoteles och Plinius, en tro som varit levande in i vår tid, bland annat längs Europas atlantkust. På Island hade man redan från 1100-talet en uppfattning om tidvattnets samband med månen och solen och framställde på 1200-talet beräkningar av dess omfattning vid olika tider och platser.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan