Illharjens naturreservat i Vetlanda. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 787 20240628
Illharjen och Stora Illharjen är två naturreservat som gränsar till varandra och dessa är som en grönskande djungel mitt i Småland. Det är bara mitt andra besök i detta vackra naturreservat och mitt första besök går tillbaka ända till slutet av 1980-talet.
Här vid Illharjen delar Emåns vatten upp sig i flera strömmande småbäckar och bildar ett deltaliknande landskap. En spångad vandringsled gör området lättillgängligt för både barnvagnar och rullstolar.
Syftet med reservaten är att bevara och utveckla florans och faunans möjligheter till livskraftiga bestånd inom området och gynna friluftslivet genom att trygga tillgången till ett tätortsnära område med omväxlande natur.På bilden ser man bland annat blommande midsommarblomster och ormbunken majbräken med mera.
Det statliga naturreservatet Illharjen bildades år 1970 samt utökades år 1998 med det kommunala naturreservatet Stora Illharjen och för en besökare kan detta kanske vara och kännas förvirrande eftersom det känns som det är ett enda naturreservat.
Den enda gången man som besökare behöver bry sig om vilket naturreservat man befinner sig i, Illharjen eller Stora Illharjen, är när man ska veta vad som är tillåtet och inte tillåtet.
Detta beror på att de båda reservaten har lite olika föreskrifter.
Ett gravfält från järnåldern ligger strax söder om naturreservaten och här finns cirka 115 gravar, både högar, runda stensättningar, treuddar och en fyrudd. Området kring Vetlanda är överhuvudtaget mycket rikt på fornlämningar från olika tidsepoker.
Bilden visar ett av många vattenflöden som går genom naturreservaten Illharjen och Stora Illharjen. Här trivs både uttern, kungsfiskaren, forsärlan och strömstaren.
Vid tillfället sjöng den ovanliga arten mindre flugsnappare, "Ficedula parva", uppe från krontaket, undrar om den häckar här i år.
Den skira storramsen på bilden sällskapar med andra intressanta och mer eller mindre ovanliga arter som hampflockel, smörboll, blomvass, tibast, grönvit nattviol och den mycket sällsynta ormbunksväxten safsa eller kungsbräken.
På våren, före lövsprickningen, täcks marken i naturreservaten nästan helt av vitsippor.
Att det ligger så många fornlämningar kring Emån och dess biflöden tyder på att åsystemet var och är så pass viktigt att relativt många människor valde att bosätta sig här under tidernas gång.
Jag kan dock tänka mig att under en myggsommar på platsen krävs det myggmedel men vid mitt besök hade dessa små blodsugare ännu inte kläckts, som tur var.
Emån passerar genom reservaten och eftersom marken är full av stenar och block och sluttar svagt mot nordost, fördelas Emåns vatten i ett nätverk av bäckar, så kallade kvillar. Här finns gott om näring och växtligheten är därför frodig och nästan djungellik.
Skogen i naturreservaten domineras av klibbal med inslag av björk medan vide, sälg, skogsolvon, getapel och skogstry bildar täta snår.Bilden visar blommande nyponros bland klibbalarna.
Den täta växtligheten och vattenrikedomen gör området värdefullt för många insekter, kräldjur och fåglar. Man har goda chanser att få se flera arter av trollsländor.
Här häckar också årligen ett sextiotal fågelarter, bland annat forsärla, mindre hackspett, härmsångare, rörhöna, drillsnäppa, kricka och strömstare.
Har man riktig tur kan man till och med få se den färggranna och kvicka kungsfiskaren svischa förbi utmed Emåns vatten med biflöden. Bilden visar den långa träbron över nationalälven Emån.
Den 22 mil långa Emån är ett av Europas artrikaste flodområden och klassas som nationalälv. Flodsystemet motsvarar en sjundedel av Smålands yta och omfattar 950 sjöar och källorna finns i Nässjö kommun, i närheten av Bodafors.
Det vilar ett lugn över platsen för den mäktiga Emån och det är lätt att bli stående mitt på den långa träbron och bara lyssna på naturens ljud, vattnets porlande och fålarnas sång. Har man tur kan man till och med få se och höra kungsfiskaren, men det fick inte jag denna gång..
Uttern är en av Illharjens livligaste invånare, tyvärr är det sällan man får syn på den, men spår i strandkanten avslöjar att den finns där och om man hittar spillning som luktar ungefär som viol är det uttern som varit framme.
I Illharjen har också den utrotningshotade och fridlysta flodpärlmusslan en fristad i Emån.Flodpärlmussla, ”Margaritifera margaritifera”, är rödlistad som ”Starkt hotad” eller ”EN”. Vattenkraftsutbyggnad, regleringar och föroreningar har reducerat populationerna kraftigt i södra och mellersta Sverige under de senaste 3 generationerna eller 100 åren, motsvarande en minskning om mer än 50 % i hela landet. Den är helt försvunnen från cirka 33 % av de vattendrag den fanns i under början av 1900-talet. Reproduktion sker enbart i cirka 33 % av kvarvarande vattendrag, dock med stora regionala skillnader. I delar av Norrland och sydöstra Götaland finns ännu livskraftiga populationer. Fortsatt försämring på nationell nivå har tyvärr konstaterats i sen tid och antalet lokalområden i landet skattas till mellan 550–700, varav 285 stycken med konstaterad föryngring.
Reservaten Illharjen ligger strax söder om Vetlanda och är lätta att komma till. Här finns både parkering, tillgänglig toalett, leder och flera rastplatser.
Den led som utgår från parkeringen är cirka 875 meter lång och tillgänglighetsanpassad. Här är det lätt att gå oavsett om man använder ben eller hjul. En del av leden består av en spång som är 150 centimeter bred och det finns regelbundet stora mötesplatser på spången.
Slingan som går hela vägen runt reservaten är 1,9 kilometer lång och inte tillgänglighetsanpassad hela vägen och det finns också flera stigar som leder till längre slingor som finns utanför naturreservaten.
Bilden visar en vandringstrappa för fisk som ligger utmed vandringsleden.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan