Rocksjön och pungmesen, "Remiz pendulinus". Hjälp Ukrainas folk! Krönika 778 20240607

Naturreservatet Rocksjön är beläget mitt i Jönköping och förutom klarvattensjön Rocksjön finns här värdefulla våtmarker, sumpskogar och ett mycket rikt djurliv och växtliv.
Syftet är att bevara natur av ursprunglig och skött karaktär i form av sumpskogar, våtmarker, sjö och vattendrag, att upprätthålla den höga biologiska mångfalden i våtmarksområde, vattenområde och skogsområde, att restaurera och sköta vattenområden och våtmarker och andra naturområden för att öka biologisk mångfald och arternas livskraft, att tillgodose stadens och kommunens invånares samt besökares behov av rekreationsområden och friluftsområden i naturområden av ursprunglig karaktär.
Rocksjön har ett mycket rikt fågelliv och under vår och sommar sjunger sävsparv, rörsångare och kärrsångare i vassområdena. Man kan höra vattenrallens grymtande inifrån vassen och under kvällarna flyger morkullor och enkelbeckasin över området. I kanalerna finns drillsnäppa och flera arter småfåglar. Bland rovfåglarna märks brun kärrhök och lärkfalk och bland däggdjuren finns bland annat utter och bäver. Sveriges största spindel, större kärrspindel lever här och sitter ofta på spängerna.
Området runt Rocksjön är mycket viktigt för rekreation, friluftsliv och sportverksamhet. Kanotverksamhet pågår framför allt under årets varmare period och här arrangeras större löpevenemang som Vårruset runt Rockjön. Guidningar och undervisning sker kontinuerligt.
Spången som går i västra delen av reservatet är ungefär 900 meter lång, enkel väg.
Runt hela sjön, delvis utanför reservatet, går en asfalterad gångväg och cykelväg som är ungefär fem kilometer lång.
Denna miljö är verkligen en bävermiljö.
Det är här i området omkring Bäverbron och Rallhägerbron som pungmesen håller till men den är inte lätt att få se, ännu svårare att fotografera men lättare att få höra.
Locklätet är ett utdraget, mycket tunt och högfrekvent ”ziiiyh” med något fallande tonhöjd mot slutet medan sången är tystlåten och påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.
Pungmes, ”Remiz pendulinus”, är idag klassad som ”akut hotad” eller ”CR”, och häckar vid dammar, kärr och sjöar med rik växtlighet av vass och kaveldun och som kantas av videbuskar och björk. Den förekommer mycket lokalt i Götaland och Svealand, norrut till södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. Antalet reproduktiva individer skattas numera bara till mellan 20–60.
Apropå bäver och bildens Bäverbro. 
Bäver, ”Castor fiber”, är en gnagare som finns på många håll i Sverige och är den största gnagaren utanför tropikerna. Den är mest känd för att den bygger dammar i bäckar och andra vattendrag och med sina kraftiga framtänder gnager den av ganska stora träd. Träden, grenarna och kvistarna blir fördämningar som ska se till att boet vid stranden omges av lagom mycket vatten, så mycket att ingången till boet alltid är under vattenytan, men inte så mycket att boet dränks.
Bävern blir 110 centimeter lång och kan väga upp till 30 kilo och av längden är 30 centimeter svans. Svansen är platt och bred och används som roder i vattnet. Bävern simmar med bakbenen, som har simhud mellan tårna. Förr jagades den av människan bland annat på grund av den täta och vackra pälsen och för sitt bävergäll.
Att bävern, genom jakt, utrotades i Sverige på 1800-talet var till stor del på grund av gället. Bävergällen har varit eftertraktad genom tiderna, och betingat ganska höga priser. Runt år 1830 betalades 4–7 riksdaler för ett par bävergällpungar på cirka 15,5 gram i Sverige vilket är att jämföra med en drängs månadslön på 3 riksdaler.
Såväl svansen som tänderna hos bävern ansågs ha övernaturliga egenskaper. Svåra förlossningar påskyndades om man gav barnaföderskan bäversvans att äta, och denna ingick ibland i smorning mot rakitis. Rakitis eller engelska sjukan innebär att det är en sjukdom som orsakas av bristande mineralisering av benens tillväxtzoner hos barn som växer. Sjukdomen beskrevs år 1937 av den amerikanske läkaren F Albright. Den amerikanske läkaren R W Winters föreslog år 1958 att sjukdomen nedärvs genom X-kromosombunden nedärvning.
Att en yxa blev extra vass och effektiv om eggen ströks med en bävertand samt att man skulle slippa tandvärk om man petade tänderna med en sådan är exempel på en nära till hands liggande likhetsmagi. Bäverkött åts särskilt gärna av fattigt folk, inte minst bland nybyggare i Norrland.
Bäver är landskapsdjur i Ångermanland.
Pungmesen häckar vid vegetationsrika stränder eller sumpmarker med träd och buskage av björk, viden och liknande. Det helt slutna, pungformade boet byggs hängande längst ute i en tunn kvist, oftast i en björk med grenar över vatten. Som material används fröhår från kaveldun och viden samt olika växtfibrer. Fortplantningsförloppet är mycket komplicerat. 
Bobygget inleds av pungmeshanen och han försöker locka till sig en hona. Lyckas detta färdigställer båda boet. En äggkull på mellan 3–8 ägg läggs varefter parbandet upplöses. Oftast stannar honan kvar och ruvar ensam medan hanen bygger ett nytt bo en bit bort och till detta bo försöker han locka en ny hona. Förloppet kan upprepas flera gånger och kallas successiv polygyni.
Pungmesen på bilden är verkligen inte lätt att se men den sitter något suddig upp till höger på bilden i videbuskaget.
Pungmesen är en mycket liten fågel, endast mellan 10–11,5 centimeter lång, med en karakteristiskt smal, spetsig näbb. Den gamla fågeln är färgad nästan som en törnskatehane med en svart mask genom ögat, ljusgrå hjässa och nacke samt rödbrun rygg.
Ungfågeln är mer enhetligt färgad i gulbrunt och saknar den svarta ansiktsmasken.
Något direkt hot mot pungmesen som art tycks inte föreligga utan den sentida minskning i landet, liksom i Danmark och Tyskland, kan vara en naturlig process efter en kraftig invandring. Antalet individer är emellertid litet och artens favoritbiotop, björksly på fuktigt underlag, betraktas av många som typisk ”skräpnatur” utan värde. Många av häckningsplatserna kommer på sikt också att naturligt få för stort trädskikt och buskskikt, men å andra sidan skapas i viss mån nya häckningsplatser när dammar med mera växer igen.
En av artens tidigaste häckningslokaler i Bjärred i Skåne exploaterades år 1974 och den viktigaste häckplatsen vid Norrköping är numera deponeringsplats för kolaska.
Artens häckningsbiologi och invandring har specialstuderats i Skåne och viss försiktighet bör iakttas vid röjningar på artens nuvarande häckningslokaler. Artens vidare förekomst och val av häckningsbiotoper bör följas upp.
Pungmesen är för övrigt Lunds kommunfågel.
 
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan