Rio Negro möter Amazonfloden, V-formationer, dubbeltrastar, steglitser och starar samt den scharlakansröda vårskålen. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 763 20240503
Fylking, även kallad plogformation eller v-formation, är ett begrepp för en flock med flyttfåglar, exempelvis änder, gäss och svanar eller som på bilderna tranor, som flyger i en formation där en fågel ligger längst fram med de andra fåglarna bakom, i två led vinklade ut från ledarfågeln.
En vanlig missuppfattning är att en sådan v-formation eller plog med exempelvis gäss har en ledargås som ligger längst fram hela tiden. Istället byter fåglarna ofta plats med varandra inom formationen.
Orsaken till denna v-formation är att den ur ett aerodynamiskt perspektiv är optimal. Undersökningar genomförda på pelikaner visar att hjärtfrekvensen hos fåglar som flyttar i plogformation är mycket reducerad och andra undersökningar har visat att en flock på 25 fåglar i plogformation kan flyga 70 % längre på samma mängd energi som en ensam fågel.
Dubbeltrast, ”Turdus viscivorus”, där släktnamnet ”Turdus” betyder trast medan artnamnet ”viscivorus” är sammansatt av det latinska orden för mistel, ”viscum”, och äta, ”vorare”, så betydelsen blir trasten som äter mistel. Dubbeltrasten föredrar gles barrskog med åkrar eller hyggen i närheten.
Apropå trasten i den döda granen på bilden, ser ni den? Den sitter i toppen till höger om mitten med ryggen åt fotografen.
Dubbeltrasten är mellan 25–30 centimeter och är den största av våra trastar. Den har gråbrun ovansida och undersidan är vit med mörka runda fläckar. Strupen är vit och fågeln har en upprätt hållning samt flyger i långa bågar.
Dubbeltrasten finns i hela landet utom i fjällen och längst i norr.
Dubbeltrastens läte är korta, lite vemodiga melodiska fraser som liknar koltrastens läte som dock har längre fraser. Locklätet är ett knarrande eller surrande ”zerrrr”.
Dubbeltrasten bygger bo tidigt på våren och ganska högt upp i träden och lägger vanligen fem ägg som är grönvita med violetta och rödbruna fläckar. Honan ruvar i cirka 2 veckor och ungarna matas sedan av båda föräldrarna i cirka två veckor till. Arten lägger ofta två kullar per säsong.
Ett gammalt namn på dubbeltrast är dubbel kramsfågel, vilket påminner om att trastar och andra småfåglar tidigare jagades och tillreddes. Misteltrast är ett annat folkligt namn som kommer av att den gärna äter mistelbär. Dubbeltrasten flyttar till sina vinterkvarter i södra Europa i oktober och kommer tillbaka i april.
Det finns två snarlika scharlakansskålar i Europa, ”Sarcoscypha austriaca” och ”Sarcoscypha coccinea”. Man har tidigare antagit att det var ”Sarcoscypta coccinea” vi hade i landet, men studier har visat att majoriteten av alla svenska fynd hänför sig till arten ”Sarcoscypta austriaca”.
Det är till och med tveksamt om arten ”Sarcoscypta coccinea” överhuvudtaget finns i Sverige. De båda arterna är mycket lika men skiljer sig åt i formen på de tunna, nästan vita hår som täcker skålens utsida. För att säkert kunna avgöra vilken av dem det handlar om krävs därför att man tittar på dem i mikroskop.
Rio Negro är en flod i norra Sydamerika med ett mörkt vatten som rinner ut i Amazonflodens mellanbruna vatten och där gränserna mellan den olika vattnen syns mycket tydligt. Den 2 000 kilometer långa floden Rio Negro uppstår i östra Colombia och bildar gränsflod mellan Colombia och Venezuela. Floden rinner in i norra Brasilien och förenas med Amazonfloden vid Manaus och avrinningsområdet är cirka 130 000 kvadratkilometer. Rio Negro får även vatten från övre Orinocofloden i Venezuela genom bifurkationen från bifloden Casiquiare.
Bifurkation är när ett vattendrag delas upp i två olika grenar, en förgrening. En förgrening som för med sig vatten från ett vattendrag till ett annat brukar kallas bifurkation.
Bilden är visserligen bara tagen utmed Fågelforsleden där Lagans mörka vatten möter det slamrika vattnet från en ävja.
Det verkar vara ett bra år för dubbeltrasten då jag tycks möta denna vackra fågel lite överallt ute på Skillingaryds skjutfält.
Staren häckar i trädhål och gärna i holkar och fågelholken är troligen uppfunnen i Indien och det var först i slutet av 1700-talet som holken infördes till Europa via Orienten. Men en del starar kan finna sig till rätta lite varstans, ibland kan den bygga sitt bo i stenrösen, ibland i vedbalar eller också i gamla höstackar.
Staren är känd från Sverige sedan de tidiga delarna av 1500-talet. En flygande starflock håller alltid ihop som ett litet moln, och detta skall enligt en del forskare vara upphovet till hans latinska namn ”Sturnus” men också till det svenska namnet ”stare”.
Under 1970-talet har staren minskat kraftigt i antal, både i Sverige och i Finland. En del av minskningen tror man beror på förändringar i jordbruket, men även den intensiva jakten på starar under höstflyttningen i en del västeuropeiska länder kan vara en bidragande orsak. Under mitten av 1990-talet beräknades antalet starar i Sverige vara mellan 750 000 till 1 500 000 par.
Staren hör till de fåglar som kommer tidigast på våren. redan i februari kan de första visa sig, men de flesta kommer till Mellansverige i mitten på mars. Liksom så många andra fåglar med välkända läten ansågs också staren vara en pålitlig väderspåman. När han lät höra sin mjuka flöjtvissling var man säker på att det skulle bli regn.
Det är så roligt att kunna konstatera att under de senaste åren har den mycket vackra steglitsen etablerat sig i relativt stora antal i mina hemtrakter i Skillingarydsbygden med många och lyckade häckningar som följd.
Namnet steglits, på latin ”Carduelis carduelis”, nämns första gången år 1520, och är säkert inlånat från tyskan under medeltiden där det tyska namnet är ljudhärmande. Steglitsen har tyvärr alltid varit mycket uppskattad som burfågel, varför namnet kunnat ”vandra” tillsammans med kringvandrande fågelfängare.
Mycket lite är känt om steglitsens historia, men på 1890 talet nämns den som en vanlig fågel och att den häckade överallt i södra och mellersta Sverige. Fram till 1990-talet minskade fågeln kraftigt i antal men har under de senaste åren åter hämtat sig.
Numer ligger antalet häckande par på gissningsvis 15 000 par.
Hanen och honan av steglitsen påminner mycket om varandra, både vad det gäller utseendet och beteendet. Exempelvis så brukar även honan sjunga, även om hennes sång kanske inte är lika kraftfull.
Boet som mest byggs av honan uppe i ett träd, är ett litet konstverk av grässtrån, rötter och rikligt med mjuk växtull. Byggnadsmaterialet vävs samman med hjälp av spindelnät. Steglitsen är en sällskaplig fågel som gärna häckar tillsamman med några andra par i närheten. Äggen läggs i maj och ruvas i mellan 13–14 dagar. Efter ytterligare bara ett par veckor lämnar ungarna boet, så föräldrarna brukar hinna med ytterligare en kull.
Fram mot hösten samlar sig steglitsen i små flockar och en del flyttar kortare sträckor under oktober-november, medan andra för en kringflackande tillvaro under vintern. I skillingarydstrakten har vi steglitser även under vinterhalvåret.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan