Biodiversitet eller biologisk mångfald, del 1. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 829 20241004
På ett nyslget fält står detta rådjur och nyser gång på gång och jag undtrar om det möligtvis lider av hösnuva eller har blivit kall och förkyld för natten var kall med ett antal minusgrader.
Flockfibbla, ”Hieracium umbellatum”, är vanlig i sandiga, torra gräsmarker och stjälkbladen är strödda, talrika och smalt lansettlika med nedvikt kant. Som överblommad och vissen står fruktställningen kvar som vinterståndare.
Det finns fem olika arter av knivmusslor eller rakknivsmusslor i svenska vatten och vanligast på grunda sandbottnar är den amerikanska knivmusslan, ”Ensis leei” och kanske är detta en sådan. Arten kommer ursprungligen från Nordamerikas östkust och har invandrat till Europa via fartygens barlastvatten.
Strandkrabba, ”Carcinus maenas”, lever på mellan 0–30 meters djup och undantagsvis så djupt som 200 meter på många olika typer av bottnar. I strandzonen finns den ofta bland stenar och alger, men den kan påträffas på alla typer av bottnar. Den är liksom många andra tiofotade kräftdjur en allätare och äter det som finns lättast tillgängligt. Den äter bland annat av döda djur men även levande musslor, vilkas skal den krossar med sina klor.
Bildens solros, ”Helianthus annuus”, är en art i familjen korgblommiga växter och är upp till 5 meter hög med hjärtlika, glest tandade blad. De mellan 30–40 centimeter vida blomkorgarna har bruna eller purpurröda diskblommor och vanligen gula strålblommor. Solros härstammar från Amerika och arten odlas som prydnadsväxt samt för fröna, vilka används bland annat i bröd och ur vilka solrosolja utvinns. Solrosfrön används också som vinterföda åt våra fåglar.
Den trebandade skogsblomflugan, ”Dasysyrphus tricinctus”, är vanlig i större delen av Norden och arten finns i Europa ner till Alperna och Pyrenéerna och vidare österut fram till Stilla havet och Japan. Arten lever huvudsakligen på öppen mark i anslutning till skog, framförallt barrskog och man kan se den hämta nektar och pollen på flockblommiga växter, men även på många andra blommor. Man kan i Sverige se den från maj till september och larven lever på växtstekellarver, nattflylarver eller bladlöss.
Myskmalva, ”Malva moschata”, utvecklar en pålrot och är inte så lätt att gräva upp när den har fått lite storlek. Hela växten är ätlig och både bladen, blommorna och fröna kan användas i sallader och soppa. Den är rik på A-vitamin, B-vitamin och C-vitamin och som medicinalväxt är myskmalva mycket använd mot förstoppning och diarré. Den är också bra mot halsont och hosta då särskilt som slemlösande medel inom folkmedicinen.
Älghornslav, ”Cladonia foliacea”, finner man vanligtvis på hällmarker, alvar, torrängar och sanddyner. Arten växer exponerat på kalkrik jord och sten men även på sand.
Älghornslaven är en lav som växer på öppen mark och i glesa skogar och dess utbredning i Skandinavien är sydlig, laven förekommer i Danmark och södra till mellersta Sverige, samt i Norge och Finlands sydligaste kusttrakter. Arten kännetecknas av att det man ser av laven främst utgörs av en speciell sort bladlika bildningar, så kallade fyllokladier. Dessa är fingrade, grågröna på ovansidan och gulaktiga på undersidan. Det är sällan podetier, det vill säga, de uppstående utskott som är en del av fruktkroppen hos släktet ”Cladonia”. Om podetier förekommer kännetecknas de av att de till utseendet är bägarlika och höjden kan då vara upp till en centimeter.
Arten mindre guldvinge, ”Lycaena phlaeas”, påträffas främst på solexponerade klippängar, strandklippor och friska ängar med torrare partier. Den etablerar sig ofta kortvarigt i störda miljöer med sparsam vegetation, till exempel i grustäkter, längs banvallar, vägar och vid lantgårdar. Värdväxter är främst bergsyra, ”Rumex acetosella”, men också ängssyra, Rumex acetosa”.
Gullris, ”Solidago virgaurea”, har kraftig jordstam och en styvt upprätt, mellan 10–80 centimeter hög stjälk. De nedre bladen är skaftade och sågade, de övre oskaftade och nästan helbräddade.
Blomkorgarna hos gullris har guldgula blommor och korgarna sitter i en smal, pyramidformig och allsidig blomställning samt inträffar under juli–september. Arten, som är mycket variabel och hör hemma i Europa, Asien och Nordafrika, växer främst på något torrare platser, på soliga sluttningar, i backar och i öppna skogspartier. Arten är allmän i hela Sverige.
Sädesärlan har i svensk folklore främst varit en ominös fågel. Att se årets första sädesärla bakifrån, springande bort från iakttagaren eller flygande högt, var goda tecken för det nya året, medan det var oturligt att se henne framifrån så att man såg den svarta bröstfläcken eller sittande på marken. Ominös innebär att arten är förbunden med omen, förebådande, ofta pregnant, det vill säga, uttrycksfull ofta som innebär ett dåligt omen, olycksbådande och oroväckande tecken.
Stackars den lilla fina sädesärlan, i lågstadiet sade fröken att den var fåglarnas polis eftersom polisen och polisbilen på den tiden, i mitten på 1960-talet var svart och vit.
Bildens kärleksört, fetblad, käringkål eller Sankt Hans-knopp, ”Hylotelephium telephium”, är en art i familjen fetbladsväxter och är upp till 50 centimeter hög med köttiga och trinda blad och små gulvita blommor. I Sverige är den allmän norrut till Ångermanland och underarten röd kärleksört odlas som prydnadsväxt. Artnamnet ”telephium” anses syfta på den mysiske kung Telefos som botade sig efter strid genom att lägga blad av kärleksört på såren. Namnet kärleksört kommer också av att örten förr ansågs kunna användas för spådomar i kärleksfrågor.
Den ovanliga växten martornen sprider sig från moderplantan vilket är riktigt roligt och jag säger välkommen till stranden i Långasand.
Vi hittade ingen dynstinksvamp idag heller trots ett ivrigt sökande på och omkring dynerna där den kan och har hittas tidigare.
Dynstinksvamp, ”Phallus hadriani”, är rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT”, och är en nedbrytare som växer i gles vegetation av sandrör och strandråg i sanddyner och havsstrand med naturlig erosion och vandrande sand. Arten är knuten till en väl avgränsad miljö med begränsad omfattning i landet samt är en väl eftersökt art. Sedan förra rödlistan har kunskap om nya lokaler tillkommit vilket visar att arten är mer talrik än vad tidigare underlag visat och därför hamnar arten i en lägre rödlistningskategori. Artens population är dock fortfarande liten och den missgynnas av exploatering och alltför svagt eller alternativt alltför starkt slitage. En vacker dag ska jag hitta den!
...men istället för en dynstinksvamp fann vi och fick uppleva en mycket vacker solnedgång!
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan